HAPPINESS
- att dricka mitt morgonkaffe...svart...hett...svartare...hetare
- att läsa morgontidningarna... bläddra...va?...ögna...nämen?...djupläsa... JAHA!
- att tänka en stund... hmm...aha... nicka bejakande.... så kanske det är....
Denna morgon... tycker jag om...
- regnet som droppar mörkt över mitt tak
- fuktighetens friskhet å jag öppnar för yttervärlden
- kaffet som är hett...hetare...svart...svartare..
- artikeln MOT LYCKANS LAND av idéhistorikern Ronny Ambjörnsson i DN
- Karin Thunbergs kolumn i Svd om geografin och byxornas häng
- minnet av sällskapet igår...middagen...skratten...och visionerna...
- korsordet i DN...och alla timmarna jag har att fundera kring det...
HAPPINESS...skriver Ronny Ambjörnsson i sin recension... har sin källa i HAPPEN ... något som händer...
Vi kan uppleva lycka...men inte när vi söker den.
Inte heller i det stora tänker jag.
Jag är lycklig då jag gör mitt morgonkaffe.
Det händer något då jag dricker kaffe.
Morgonkaffe.
Anne-Marie
Nej lyckan drabbar oss plötsligt och ibland lite överrumplande. Nästan alltid i det lilla. I alla fall är det så för mig. Jag kan helt plörsligt överfallas av lyckokänsla, på hundpromenaden, vid diskbänken....Njut av din dag. Visst är det härligt att det regnar.
Det ska jag göra. Det är härligt, härligt att det regnar...funderar på kyrkogården... den vackra...i regnet idag...stövlar och långpromenad... strilar regnet så flyter dagen på. Anne-Marie
God morgon! Låter som om du haft en skön stund med kaffe, tidning och tankar. Underbart!
Jag skulle kunna ta gift ur den koppen. Typiskt mig, ska alltid överdriva... men de var väldigt fina. Gott kaffe smakar ännu godare... som ur en blå Iittala-mugg med ugglor och rävar.
Hejsan !
JA. Kyrkogården är en mångfacetterad plats: en plats för basalt, jordnära, okonstlat, omärkvärdiserat tänk. Alla masker, alla roller, allt trams bara ramlar av och inga intetsägande möten med skyltfönsterlika vaxdockor bara med människor, medmänniskor. Det känns riktigt bra.
Inne i kyrkan också fint: för det välsignade lugnet, stämningarna, friden - och för känslan, kontakten, anknytningen till alla generationer som levat och verkat, drömt och funderat, undrat - tittat på trollsländor och tindrande stjärnor, kanske också på någon förbiströvande komet och vid livets slut, bäddats in i den bygd som sammanhålls (fortfarande?) av kyrkan, en plats dit vi alla, åtminstone en gång kommer till.
Letar runt på Sollefteå kyrkogård. Letar Laura Fitinghoffs (1848-1908) gravvård. Frågar. Blir visad. Det var Laura som skrev "Barnen från Frostmofjället", detta gruvliga fjällbygdsdrama med lyckligt slut. Många barn och vuxna har säkerligen fällt en tår el. två inne i den dramatiska handlingen. Själv glömmer jag aldrig getrackan "gullspira" (ett ypperligt namn), som räddade barnen ur dimman på fjället. som sagt: det kondenseras fram många egenartade tankar på en kyrkogård. Och på väg ut... i grindhålet, den lilla svart tavlan med den stora tankedimensionen... dessa ord, som jag redan glömt. Något om att kyrkogården är en minnenas åker, att vi ska besinna hur efemära våra människoliv är för att vi ska undfå visa hjärtan. Ibland Lagerkvists längtansdikt:
Min längtan är gammal som stjärnorna.
Född ur intet en gång
ur den gränslösa tomheten.
De stora bergen långt borta -
de väcker min längtan.
Men inte till någonting här.
Till något oändligt långt borta,
någonting för länge länge sen -
långt före havet, långt före bergen,
före vindarna.
Per Lagerkvist
Aftonland, 1937
Vi borde ströva mera på kyrkogårdar. HejDå från Thord.
Boktips: Minnets stigar, en vandring på svenska kyrkogårdar: Per Wästberg, Anita Theorell, Per Hammarskiöld (2001).
Tack alla för era tankar. Jo...jag tycker mycket om att gå på kyrkogårdar... söker alltid upp dessa då jag är utomlands...så egna, så vackra, så förunderliga. Jag har boken du nämner Thord, det är en mycket vacker bok.
Pumita... ja,,,visst är de vackra dessa koppar... jag har fotograferat den i ett fönster... har inga själv.
Allt gott. Anne-Marie