REDAKTÖREN MÖTER FÖRFATTAREN
Jag tycker om den här bilden - författaren Anna-Karin Palm berättar något för redaktören Mia Söderberg.
Detta möte är en uppstart ... berättaren har fått en lyssnare.... och då händer det något....
Jag tittar genom mitt kameraöga. Jag ser - spåket är en rörelse. Handen artikulerar orden. Orden vibrerar i en röst... och rösten vibrerar i en öronsnäcka.... snacka om språkrörelse... att skriva språk det kan vara allt från ett stilla lunk till ett marathonlopp... Jag tror att orden springer fram när lyssnaren är aktiv. Jag är bara en iakttagare... inte delaktig i vad som sägs... därför tillåts jag att fantisera... och jag hör...
Anna-Karin Palm:
- Vilma och Mauritz
redaktören:
- Bra namn...fortsätt
Anna-karin Palm:
- Vilmas blommor är uppgrävda...
Redaktören:
- Vilma... är hon trädgårdsodlare...
Anna-Karin Palm:
- Vilma planterar nya...
Redaktören:
- Jajustdet - vad har hänt med blommorna...
Anna-Karin Palm
- Vilma gömmer sig och vaktar
Redaktören:
- Det där med blommorna...att de är uppgrävda...det måste vara någon som har ...
Ja. Så tänker jag. Jag medskapar. Jag har fått boken. Jag tycker om texter som jag kan skapa undervisning kring. Jag tycker om texter som problematiserar. Jag tycker om texter som är korta.
När jag pratar med Anna-Karin Palm så säger hon.
- Det är svårt att skriva en liten kort berättelse. Varje ord blir så värdefullt.
Det är så sant. Men en liten text skapar utmaningar. Det är så roligt att fundera över den lilla texten. ELeven erövrar den i det lilla ... men för läraren som tänker vidare ... finns det inga hinder att utveckla textens möjligheter. Men utgångspunkten måste vara en god, bra och litterär text. Nu har jag en sådan. Då kan jag utveckla språket. DET VILL JAG!
Anne-Marie
Min lilla lek hade sin ursprung Anna-Karin Palm: Vilma och Mauritz, Bonniers 2007
Kommentarer
Postat av: mia
Tänk vad det är spännande med möten,så mycket man lär sig av andra genom att lyssna i samtalet, men också i tystnaden mellan orden.
Tack Anne-Marie för en fin bild!
Trackback