INGET ERSÄTTER MÄNNISKAN
Ingen nödsignal behövs mellan två människor.
Alldeles intill ska första hjälpen erbjudas.
Närvaro är ett märkligt starkt skydd.
Ansvar är att förhindra.
Då går det inte att vänta.
Anne-Marie
Sâ sant! Anne-Marie,
Att vara nära, pâ den distans som behövs i utsatta situationer, att reagera och agera omedelbart (djuriskt/vetigt intuitivt), det märks och syns runtomkring! ..."det är jag som har ansvaret! och ber inte om râd till andra, om de fins, som iaktar fallet samtidigt". De vill ocksâ âtgärda fallet som jag, som vi!. Bara hinner de inte att reagera och agera. De känner inte dâ att ansvaret ligger ocksâ pâ dem.
Sedan hjälper alla som bara en enda person men... en mâste agera först, den färdigaste som väljer sig själv. Det gäller hon (den utsatta mäniskan), det gäller vi, ...det gäller mig.
Man skall inte tänka mycket, man bör bara agera vetigt intuitivt. Man har den kapacitet som kommer frân nâgonstans inifrân oss om det behövs och vi tar hand till. Det fins hos oss alla och inte har som âsikt att offra sig i vanliga fall.
Bild o Ord. Sâ lärande. Mâ vi agera och förhindra utan att bli bedda om hjälp!
Det krävs varken apparater eller polis. De fâ komma sedan i sâ fall. Om man tänker först pâ att de existerar (polis...), men de är faktiskt icke närvarande, blir man dâ själv förhindrad. Om jag tycker först pâ att det ligger ansvaret pâ andra än pâ mig själv, blir jag förhindrad.
Agera hjärtligt ...och vetigt snabbt. AKTIVT ANSVAR!
Tack och ha en vacker dag.