Anne-Marie Körling Blogg

Mina söner lärde mig oerhört mycket om unga människors villkor - och de lärde mig att titta och se mig omkring.

Det tyckes vara vardagsmat att bli rånad, hotad och tvingad att göra saker och ting. Man måste vara streetsmart... man måste vara streetsmart... kanske så... men vad innebär det... undrade jag. Streetsmart... det är att gilla läget och göra sig beredd på... och snabbt gå igenom ... vad har jag med mig... och sätta igång en inre dialog hur att klara sig ur situationer.

Min yngste son blev som mycket liten, på väg hem från skolan, inringad av ett gäng mycket äldre killar. De tvingade in min son i en ICA affär där han hade till uppdrag att stjäla det... det... och det. De ställde sig på vakt utanför dörrarna. Min son, som absolut inte ville detta, vandrade oroligt omkring i affären, såg ingen utväg annat än att genomföra det han var tvungen till. I mitt hem har vi alltid diskuterat strategier... alltså lekt med tankarna... om något händer... vad gör du då... om detta händer ...
hur handlar du då. Min son funderade på nödutgångarna. Fanns det sådana? Hur och vad måste han göra? Han var tio år.

Han gick till köttdisken. Sa som det var och bad att få smita igenom varumottagningen. Det var en lösning. Nu hade han tur - han mötte en vuxen som litade på honom -
som var villig, eller beredd att hjälpa,
och min son kunde få springa ut en helt annan väg, en nödväg, och ta sig hemåt.

Jag var oerhört upprörd över händelsen... som kom att följas av många fler ... och de gånger då mina barn klarat av situationer har varit avhängda på hur vuxna har agerat.

Detta är en personlig berättelse... och ägde rum för många, många år sedan. Men problemen kvarstår och är djupt allvarliga. Jag brukar gå in i grupper för att höra om allt står rätt till. Det kan tyckas aningslöst men det finns alltid någon som ler och ser gladare ut än alla de andra i den samling jag ser. Den som ler - streetsmartler - är den som just håller på att bli plockad på mobil och pengar. Jag vill störa och förstöra för de som gör så här. De saknar också något... vuxna är samlingsnamnet på vad som fattas dem. Jag har tröttnat på att barn och unga råkar så illa ut - också som förövare.

Jag sluter mig till vuxenvärldens ansvar... vi har det. Oavsett vi vill det eller inte. Hela min idé - BEREDD ATT HJÄLPA - handlar om oss vuxna och vad vi kan göra. BRIS har fått alltsammans. Detta märke är ett ställningstagande FÖR unga människor. Märket åtföljs av handlingsplaner och vuxentankar. Allt under framtagande.




Barnombudsmannens redogörelse är skrämmande siffror.

Anne-Marie

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=705864