AVRESA och ORIENTERING IFRÅN
AVRESA - en gnutta sorg - en gnutta osäkerhet. Alla resor inkluderar samtliga känslor. Reser man ifrån måste det man reser ifrån vara en trygg grund... då blir resan inte en flykt. Reser man ifrån så stannar någon kvar. Lite sorg är det men också tillåtelse - ¨åk du - vackra människa - åk. Jag vinkar kvar dig här. Du stannar trots att du reser. En plats är alltid din i mig.
Är det mina barn måste jag som mamma vinka av glatt... världen ska vara möjlig, Jag ska inte vara ankare. Jag ska vara avvinkare. Mitt hjärta har en ofantlig töjbar kammare... där du är är också jag. Med. Men på avstånd.
AVRESA är att orientera sig ifrån... men också till den punkt från vilken man utgick.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Nicoline på Fädernegården
Jag är den som varit avvinkare. Maken har rest för sin organisation etthundratusen mil med tåg. Ibland kändes det ensamt men det var lika roligt när tåget kom tillbaka. Livet på ett tåg är också ett spännande liv med flyktiga bekantskaper som ändå lämnar spår.
Trackback