KAMERAN OCH JAG
Det är nästan så - jag är där min kamera är. Min kamera är där jag är.
I många år var kameran en följeslagare. Jag fotograferade med en liten Olympus. Det var bländarinställning, tider... ja allt det där. Korten finns kvar. Men tre små barn som följde mig otroligt nära tilläts pillra lite på knapparna... och kameran föll sönder. Den tålde barnmotiven men inte de små fingrarnas möjligheter att komma åt där kameran ville vara ifred. Så jag lät kameran vila i många, många år. Närmare bestämt - tja - nästan tjugo år. Det var min dotter som frågade om jag inte skulle ta upp mitt gamla intresse.
- vilket intresse?
- Ditt fotointresse?
Så lamt var det. Jag mindes det inte som intresse alls. Jag tyckte ingenting om fotografering.
Men nu... det är jag och min kamera.
Där jag är - där är min kamera.
Där min kamera är - där är jag.
Tänk så det kan bli. Ingenting försvinner bort. Allt kommer tillbaka.
I en eller annan form.
Klick.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Fredrik Svensson
Upp med lite proffsbilder nu ;-)
Postat av: Anonym
Hihi-nej du. Jag är amatör. Och med en amatörs rätt. Det syns i min kamerahållning. Däremot har jag ett öga för... men det låter sig inte genomföras genom en lins. Allt gott Fredrik. Anne-Marie
Postat av: Kersti
En proffsig amatör! Många fina bilder blir det.
Trackback