TV-SOFFANS DISKUSSION - NÄTMOBBING - 24 maj 2007
Om NÄTmobbingen... hur (några få) vuxna gör på nätet:
Lotta Gröning, Marcus Birro och Karina Lassbo diskuterar nätmobbing på bloggen:
JAG PUNKTAR NED DERAS INLÄGG OCH ERFARENHETER
- den anonyma möjligheten
- mellanstadiekränkningar - du är ful, tjock...
- hot
- åtalsbara kränkningar
- ovärdig ton i offentliga sammanhang
- hot om fysiskt våld
- allmän tråkighet
- denna typ om mobbing finns överallt i alla former i alla världar
- svårigheter att skilja mellan sak och person
- synd att tystna i offentliga rum
- förtal och hotelser är inte konstruktiv kritik
Jag fastnar för vad en av de i soffan namngav som MELLANSTADIEKRÄNKNINGARNA - detta ord som jag inte tidigare har hört. Det är kränkningar av det slag - du är tjock, du är ful, du har inte, du passar inte..
Och jag tänker...
Mellanstadiet är en utvecklingsplats - från barn till tonåring - och kroppen hamnar i sitt eget smärtsamma ljus. Den växande tittar på sig själv, på andra och viljan att likna är stor. Här i denna ålder sluts också det spontana en aning - det pratbara tystnar - och görs oåtkomligt för de vuxna. Trots att behovet är mycket stort att få prata och ge uttryck för sina inre funderingar.
Anne-Marie
Lotta Gröning, Marcus Birro och Karina Lassbo diskuterar nätmobbing på bloggen:
JAG PUNKTAR NED DERAS INLÄGG OCH ERFARENHETER
- den anonyma möjligheten
- mellanstadiekränkningar - du är ful, tjock...
- hot
- åtalsbara kränkningar
- ovärdig ton i offentliga sammanhang
- hot om fysiskt våld
- allmän tråkighet
- denna typ om mobbing finns överallt i alla former i alla världar
- svårigheter att skilja mellan sak och person
- synd att tystna i offentliga rum
- förtal och hotelser är inte konstruktiv kritik
Jag fastnar för vad en av de i soffan namngav som MELLANSTADIEKRÄNKNINGARNA - detta ord som jag inte tidigare har hört. Det är kränkningar av det slag - du är tjock, du är ful, du har inte, du passar inte..
Och jag tänker...
Mellanstadiet är en utvecklingsplats - från barn till tonåring - och kroppen hamnar i sitt eget smärtsamma ljus. Den växande tittar på sig själv, på andra och viljan att likna är stor. Här i denna ålder sluts också det spontana en aning - det pratbara tystnar - och görs oåtkomligt för de vuxna. Trots att behovet är mycket stort att få prata och ge uttryck för sina inre funderingar.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback