TUNNELBANESKYLT
Jag tittar på alla skyltar. Hur många sätt kan vi förstå skyltar. Denna skylt? Jag läser den på
ett lekfullt sätt - jag vill hålla i stången och springa runt, runt, runt - och så gör många barn.
Kanske de läser av omvärldens signaler?
Anne-Marie
HIHIHI...inte konstigt om barnen misstolkar världen ibland, jag tror de är klokare än oss många gånger. Hoppas någon söt unge snurrar runt....:)
Javisst, världen är komplex. Rätten att tolka sin omvärld måste ju barnen också få göra. Det är inte alltid så lätt. A-M
Visst är det tråkigt med människor som tolkar världen svart-vitt...
Ja, den här är i färg. Men barnperspektivet bör levandegöras. Denna skylt står i taket på tunnelbanan, vilket gör att ett litet barn får böja huvudet bakåt för att se detta. Tur är att de gör som de gör - springer runt, runt - men nu slår det mig att det var länge sedan jag såg barn leka på tunnelbanan, väldigt länge sedan jag såg en liten unge springa så där - det är kanske inte längre en lek - är allt bara allvar...stackars ungar! Det borde finnas skyltar med påbud - LEK!
NU! och GENAST!
Anne-Marie
Jag drar mig till minnes en liten anekdot om en mycket förvirrad exentrisk kvinna som under ett samtal med en vän i tunnelbanan mycket långsamt och tankspritt knäppte upp sin kappa och lika självklart lutade sig mot stolpen i mitten och började knäppa nämnda kappa kring stolpen och sig själv för att förtvivlad finna sig fastknäppt i stolpen när (dingdingding ding nästa xxxx) hennes hållplats kom. Hm, jag skulle vilja se en skylt för stolpkappknäppning.
Jo J,
den lilla anekdoten...den är om mig!
Jag knäppte min kappa runt den där stolpen en gång när jag pratade glatt med mina vänner, jag lutade mig sedan bakåt, det glömde du förtälja, och gungade lite, ja, jag vet, hur kan en vuxen person göra så, men det hela är numera en rolig, rolig, rolig historia, och allra mest skrattade mina vänner som klev av vid stationen, och såg hur jag frenetiskt försökte knäppa loss mig, varpå dörrarna stängs och tunnelbanan kör vidare och jag är knappuppknäppd och kan gå av vid fel station. Men jag fick en hel tunnelbanevagn att skratta, och jag skrattade väldigt gott åt mig själv.
Förvirrad - nej! Lekfull! Ja.
Skylt som gav mig tillåtelse? Nej!
Borde kanske finnas en sådan! Så fler fick leka!
Nu är den här historien offentlig. Det kan den gott få vara. Jag har vuxit ifrån att knäppa kappor runt stolpar.
Anne-Marie