TELEFON(SAM)TAL
Telefonen har ingen sladd - det är envägskommunikation - en man talar oavbruten - vill inte
bli avbruten... också ett ett sätt att låta dikt tränga igenom verkligheten.
Anne-Marie
Jag gillar iden om telefontal istället för telefonsamtal. Semantik är helt otroligt intressant. Ord betyder så mycket mer än man tänker att de gör, förutsätter så mycket mer än man först ser. Ordet phone, förutsätter en telefon och en mottagare. Vi kan inte ringa utan att någon svarar. Eller mer exakt. Vi kan inte ringa utan att söka en mottagare. Ordet phone förutsätter en tvåvägskommunikation. (Till skillnad från ordet viska, som trots att det är talande inte på något vis förutsätter att vi viskar till någon.) Och kanske också en distans. Ett avstånd. Det kan diskuteras.
I alla fall är detta med en envägskommunikativ telefon en spännande paradox. Och kanske är det än mer spännande att det är den talande som här är den som inte kommunicerar, som är ensam, medan mottagaren, den tyste lyssnaren, är den verklige kommunikatören, den som lyssnar, tar in, känner och ljudlöst besvarar. Tack Douglas Gordon för en väldigt vacker utställning. Verbal konst där orden plötsligt blir vad de egentligen är bilder.
Oh, för övrigt är hela sättet vi ser på ord så otroligt fascinerande. Hela iden om semantik. Hela iden att ord är kanske till och med verkligare än tingen de beskriver. Hur vansinnigt är det inte med språk när man tänker på det. Som ett genomskinligt språktäcke över världen. (kanske detta är vad hinduisterna kallar maya, en slags slöja över verkligheten). Ordets idehistoria är så otroligt spännande. Hur ordet har gått från att vara handling/ljud (bibelns skapande ord/förbudet mot att använda guds namn/viskepelsens peppar peppar) till att bli en skriven bild. Tänker vi längre på ord som ljud? Eller på ord som text mot näthinnan? Jag vet inte. Men jag tror att vi tänker på ord som etiketter på verkligheten snarare än handlingar som en del av verkligheten. Åh, anne-marie, du måste läsa Ongs Muntlig och Skriftlig kultur. Fem år senare och den boken förföljer mig fortfarande...
Jag gillar lyssnandet som du beskriver. Den som talar - kanske inte samtalar - och då krävs det mycket av det som lyssnar - lyssnande gensvar. För inget tal är oriktat men en del gånger behöver den som talar bara få utrymme att göra just det - men då måste det finnas en lyssnare. Annars fungerar det inte.
Men telefonen är i sig en en till en vägs kommunikation - mellan två. Men då måste kontakten vara i...nätet... Må gott
Jag ringer snart Skottland.
Ma