RASTEN - ATT KOMMA FÖRSENT TILL LEKTIONEN

Oj oj oj -

idag sprang halva klassen ut på rast - och försvann. Borta var tiden. Men utan tid fanns fotbollen. De sprang, spelade, skrek, glädjetjöt, gjorde mål - och solen sken. Inte en klocka i världen skulle genomborra deras görande... när fotbollen slutligen gick i krysset... vaknade de upp... och fann skolgården tom... såg sig omkring...


oj oj oj då... vi har nog börjat....


Ja, börjat hade vi gjort...
vi som var där, satt i engelska studier, diskuterade text... och de smög in...en och en...lite skamsna.

Då vet de att det är sena... jag noterar att de kommer försent utan att störa, utan stora åtbörder, utan ett knyst egentligen. Det tycker jag om. Hänsynen som då blir påtagligt synlig. Påtagligt medvetandegjord. Jag fortsätter min undervisning i den vägledda gruppen.

Jag slår mig ned vi de sena insläntrarna. Ber dem berätta... de trevar sig fram. Vill göra bra för sin lärare. Lägga bra ord i sin mun. Rädda sig ur situationen.





Jag ser deras vilja. Ber dem istället berätta om fotbollen. Leken. Spelet... och då rusar orden fram. De gläjdefulla, det glädjefyllda. Hur svårt det är att hålla tiden. Det spontana.

Jag för dem vidare. Argumentera för er rätt att komma försent, men utan att göra något rätt och fel av situationen. Argumentera för rätten att komma försent. Och så var diskussionen i full gång.

Det var spännande. Till en början ville de skipa rätt och skilja bort fel. Men jag förde dem in i retoriken... hur göra svar av frågor...hur förstå men göra andra ord...hur lägga sina ord i munnen så att mottagaren får det andra perspektivet utan att såra eller förstöra relationen.

Så här i efterhand... nu på kvällskvisten...tycker jag mycket om att de kom försent...jag tycker mycket om att de vågade stå på sig, föra sina tankar, argumentera för sin sak...

och jag vet... att de absorberas av fotbollen, leken, springet, kärleken ...igen. Men att de faktiskt inte vill komma försent.


Det bara blev...så...
och det blev undervisning!



Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Annis

Så härliga diskussioner...men visst är det härligt när sommaren börjat komma igång. Mina barn är som kalvar på grönbete...jag kan inte låta bli att hänföras av dem också!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback