HOPELESS, HOMELESS ICEBEAR
Inte kan vi blunda - det är bara isbjörnen som kan göra det. Låt oss inte heller begråta denna
isbjörn - låt oss göra tröst - genom att förstå att det inte längre finns några om ,,, om eller
eventuellt om... jorden kräver att vi inte blundar, inte misströstar utan att vi ansvarsfullt gör
vårt yttersta för att bevara.
Vi fick en stund på jorden, vår stund på jorden, det är själviskt att
luta sig tillbaka och säga att det var VÅR stund... Nu kan vi inte passivt vila längre... den största
ursäkten vi kan ge är att vi tänker och gör.
Vänta...hmm...NEJ! Klockan är redan några minuter i tolv! Knappast tid alls! Men tillräckligt för
att göra stopp. Vi kan inte luta oss tillbaka och tänka:
Det händer inte oss....hmmm...det händer oss alla!
Hopplöshet?...Innovativera...! Tänk utanför ramarna.
Det finns lösningar. KTHeleverna funderade
över alla trampande fötters energier som sprang och flanerade över en gallerias golv - snacka
om energi! Det gjorde mig hoppfull. Det är en rörelse i hopp.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback