Anne-Marie Körling Blogg

Fann denna i ett skolbibliotek - nåja - den låg i kastas  - väckte massor av minnen. Bengta
Olsson arbetade på Arbetsförmedlingen i Stockholm. Hon var en "tant" som ibland besökte
vårt hem. I hemlighet anförtrodde hon min mamma att hon skrev böcker...och att hon nu
kanske skulle...ett förlag...eventuellt...möjligtvis bli utgiven. Jag satt där på en stol, vid köks-
bordet, lyssnade med mina grytlocksöron ... vad höll Bengta på med...skriva böcker. Mamma
och Bengta tittade på mig...vill du.

Så blev jag medläsare, synpunktslämnare, åsiktsvärdefullare, medskapare, borttagare,
värdemätare...till tre böcker om Lill-Snickarfamiljen. Jag läste dem senare i tryckt bokform.
Och då var de återigen väldigt nya. Och snart glömde jag mitt arbete - glömde att jag kände
tanten som skrivit böckerna...och återigen var jag fångad...inte längre nåbar. Jag var där.

I lillsnickarfamiljens kök, hus, snickarbod...bland syskon och föräldrar. Det arbete jag lagt
ned på att bidra till berättelsen var aldrig något arbete alls. Det var bara roligt. Jag kände
mig också betydelsefull och viktig. En liten medhjälpare...det hade nog räckt med att ge mig
berättelsen och iaktta min läsning - en tillräckligt god värdemätare!

Jag plockade upp boken ur papperinsamlingen. Nu är den i min samling. Jag vågar inte
läsa den - jag tömmer den bara på den magi den en gång innehöll. Det vill jag inte!