EN HÖGLÄSANDE PAPPA


Jag minns en pappa. Han blev en högläsare.
Jag minns det vackraste samtalet med honom.
Han berättade hur det var att läsa högt för sin son.

- det är så härligt att sitta nära honom
- det är liksom bara vi och vi har roligt ihop
- han luktar så gott
- han lutar sig mot mig och det är så fint
- vi skrattar ihop
- han berättar små händelser när vi sitter så där
- jag känner mig bra som pappa
- det känns bra i hela mig när jag läser för honom

och sist sa denna pappa att det också var spännande att läsa de böcker de läste ihop. Men med boken följde så mycket annat - det där som man inte tänker på - närheten, gemenskapen, intillvarande, lugnet, stunden, tidlösheten och berättelsen.


"en bekräftande berättande papparörelse"
Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback