Citat Körlings Ord - VETORÄTT
Uwch!
Jorden har ingen skamvrå för människan. Så den skapade vi åt oss själva.
Vill - också rikta ett tack för dina dagliga besök på bloggen - uppskattas.
Anne-Marie
Om vi inte ändrar på oss så kommer historien att bli: Människan fanns i 40 tusen år, vi är alltså långt mindre framgångsrika än ett gäng ödlor som faktiskt lyckades hålla sig vid liv i nästan 200 miljoner år och som fortfarande skulle ha dominerat jorden om det inte varit för en sten som trillade ner från himlen???.!
Det här gör mig jätteupprörd.
Det var nog inte meningen - men jag såg allvaret i ditt inlägg - men så började jag bara skratta. Vi vill ju inget hellre än att framstå som kloka, den förnämsta arten, kronan på verket, aj allt det där,
så vinner några ödlor den tävlingen! Det finns lite förstånd i skrattet - distansen till allvaret...då kan man också agera. Det är nog viktigt.
Tänker på Wilhelm Moberg som skrev romanen - Din Stund på Jorden - passar in här. Vi är ju bara här en stund av evigheternas tid.
Du undrade väl om tiden...frågade inte ditt barn om den... Anne-Marie
Precis?..vi är kronan på skapelsen, eller vi vill tro att vi är. Men är vi verkligen det?
Jo hon frågade mig vad tid är. Mitt svar till henne borde kanske ha varit: ?vad det än är så har vi det inte? Men hon är för liten för ovanstående resonemang.
Vill naturligtvis inte skrämma henne. Undrar om skrämsel ens fungerar på vuxna?
Är det för läskigt så har vi en enastående förmåga att förtränga, verkar det som.
Vad jag förstått så måste privatbilismen minska, inte med 10% som våra politiker försöker ge sken av, utan med minst ?minst? 70% för att vara långsiktigt hållbart. Sol och semesterresor med flyg blev bannlyst. Forskare säger i den ena rapporten efter den andra att vi har mycket mindre tid på oss än vad dom flesta tror. Det är alltså en rejäl förändring av hur vi lever idag som måste till.
Skulle vilja se den politiker som kom med liknande förslaget. Klart dom inte gör, inte ens miljöpartiet säger det.
Först när taket ramlar in kommer människan att på fullt allvar inse att takstolparna var ruttna.
Som ett eget upplevt exempel. Jag hade picknick på filt i en park i början av april, och det var varmt. Satt i kortärmat. Skönt naturligtvis, men som att pinka i byxan. Varmt först och otrevligt efter ett tag. Jag tror det var första gången i mitt liv som jag picknickat så tidigt på året.
Det är klart att när man jämför oss med några ödlor som i och för sig inte hade tv, bilar, flygplan, datorer men som klarade att hålla sig vid liv 4.625 ggr längre än oss smarta varelser så framstår vi ju som lite smått löjliga. Dessutom tog dom inte sina egna liv utan utplånades en naturkatastrof som dom inte kunde påverka.
Förlåt dysternissen, du har redan förstått. Det ser jag på din utmärkta blogg.
Egentligen är jag ingen dysternisse men jag tycker det som håller på att ske men fortfarande går att förhindra är så potentiellt förfärligt.
Men jag håller med, ibland måste man skratta. Kanske budskapet skulle förmedlas med humor istället?
Du - det är allvarligt. Jag talade med KTH studenter som hade gjort en mycket utmärkt utställning på Gallerian i Stockholm. Jag bloggade lite om den. Men det viktiga var att de förmdelade verkligheten, inte alls hotet, för det är inte längre ett hot, utan en realitet. Det är hotfullt när vi inte ser, gör, agerar, försöker, stannar uppt, blundar... och inte har någon lösning alls. KTHeleverna omsatte allt trampande i Gallerian till energi... en tanke alltså, och detta gav mig hopp. Vi är ju själva rena rama energiknippen, tänk att täcka ett galleriagolv till någon slags generator av energi, energiomvandling via mänskligt fotspringande och tyngd. Det är slöseri att vara och shoppa i en galleria, men tänk om vi kunde göra något vetttigt av det...generera den energin. Jag kände mig mycket hoppfull efter detta samtal... vi behöver tänka utanför ramarna. Vi måste ta en annan riktning vare sig vi vill det eller inte, vi måste också innovatera, göra nytt, och ta till vara alla idéer, såväl goda som dåliga,
för att skapa livsförutsättningar för de som kommer efter oss. De som är alldeles bakom oss just nu, de där små, de där som är sex-sju år, och som har rätt till sin framtid.
En slags framtidsgaranti -
Du är ingen dyster person - har skrattat gott åt dina inlägg...flera gånger. Allvar bör nog omslutas av ett skratt ibland.
Allra vänligaste hälsningar
Anne-Marie