TRE BARN...
Det är en gammal bild.
Inte nytaget.
Flera, flera år sedan.
Mina barn!
Då - inte nu.
Nu är en annan bild.
Anne-Marie
Tack till en person som bor i mitt hus.
Hon tog bilden. Den är fin. Den visar mycket av mina barn.
Jag tycker om bilden och förstår att du också gör det. Lite läskigt känns det att nu faktiskt blir sen...sen.
Då - inte nu.
Nu är en annan bild.
Ja, en annan bild. Men bilden då sitter starkt i minnet. Minns hur det tog en stund att fösa ihop dom i samma kärra för att föreviga en smula av deras barndom i en sommarbild.
Man kan tänka på med vilket tålamod man byggde och gjorde deras sommrar och deras barndomsminnen. Och man kan tänka på med vilket tålamod man fortfarande ,trots att barnen för länge sedan klivit ur sin kärra å valt sina egna vägar, försöker få dom att välja väg. Och man kan tänka på ordet tålamod som ofta gör mig lätt frustrerad för det innehåller så mycket förväntningar på ett
resultat som jag vill ska hända FORT. Man kan tänka på att tålamod egentligen Mod att Tåla. Mod att Tåla det som sker med ett resultat vi inte kan styra. Bara önska eller drömma. Bara livet är facit. Och då får man jobba på sin tillit. Och välja sina egna vägar som man vill vara på.
Nu är det sen eller tidig timme beroende på hur man ser det. Om en halvtimme kommer taxin och tar mig till Arlanda för en vecka i Grekland. Önskar dig en bra vecka här hemma.
Tåla mod - mod att tåla...tack sofi. Tack. Tack. De satt där de satt. Det var då och barndom. Idag, nu, sitter de i olika vagnar...nu är det vuxenblivande...barn dom. Att blicka tillbaka ibland är rikt. Rikare att känna mod för det som sker nästan efter detta nu... framtid. Jag önskar man kunde göra vägen. Men det går inte. Den ska skapas av dem själva. Anne-Marie