LOPPMARKNAD - ATT KÖPA EN SAMLING
En liten pojke satt vid en av loppisborden. Sålde sin samling pokemon. Jag höll påsen i handen.
Det var och är en gedigen samling. Jag frågar:
- ska du sälja de här?
- ja, de kostar fem kronor!
- men hur länge har du samlat dem?
- I tre år. Men jag ärvde dem av brorsan. Så det är nog ännu längre.
- och du säljer dem för fem kronor?
- Ja, jag har vuxit ifrån dem!
Jag köpte påsen. Inte för att påbörja min samling. Bara för att dokumentera själva samlingen. En gång så viktig. Nu ingenting värd. Jag sökte också upp mamman.
- Ska ni inte spara dem för framtiden, så att han får se sin samling?
- Allt ska bort. Kan inte samla på oss skräp!
- Näe...det förståss, svarade jag.
Det är ju skräp från början. Men blev värdefulla tingest i ett barns händer. Med skräp är det allt. Men för mig är det alltid en liten pojkes samling. Nu har jag den här hemma. Vet inte hur jag ska göra.
Värde och ovärde!
Det är oviktigt.
Anne-Marie
Jag blev lite vemodig av att läsa.
Att man växer ifrån och det värdefulla, åtråvärda blir oviktigt. Skräp i någons ögon är skatter i någon annans. Jag minns när vi hade en hel papperkorg med pinnar utanför dörren. Jag tyckte de var skräp men för sonen var de viktiga.Varje pinne var speciell för honom på ett sätt som vi vuxna aldrig riktigt lyckades sätta oss in i.
Kersti
Jo, men det är lite vemodigt. Jag tror också för dem som växer upp. Helt plötsligt har de växt ifrån sina älskade saker, det allra viktigaste, och det är en slags sorg. Nu vill jag inte längre ha dessa saker,,,så läggs de undan och då står man helt plötsligt framför en lite större unge, kanske till och med en tonåring. Det går fort. Och växande är inte alltid lätt. Det krävs något att växa ifrån... Anne-Marie
Gör en tavla och ge den till grabben, många spännande feelings i den samlingen. Som de flesta andra samlingar, i stort och smått...Kanske skulle en tavla få mamman att förstå...
Annars kan jag ta tavlan...skulle bli en riktigt cool tavla. Svart bakgrund så färgerna kom fram kanske...
Heja !
Välkommen.
Jag ömmar för den samling jag nu äger. Ett slags manifest för många olika saker. Men när detta sker hos en ung människa bär det också ett stråk av barndomens övergång i sin linda... lämna för att gå vidare. Jag ska göra en bild, en tavla, ett minne...
Det är också oändligt många samtal dessa pokemon har genererat, det är oändligt många lekar dessa pokemon har deltagit i, och säkerligen oändligt antal händer som hållt, tittat och värderat. En hel värld...
Anne-Marie