GAMLA ORD
... finns detta rum fortfarande som fysiskt rum?
Är detta ett tänkt rum...kulturens finrum?
Finrum ger mig en känsla av att titta in - men stå kvar utanför. Jag minns vardagsrummet som aldrig var vardagsrummet. Det var söndagsrummet. På vardagarna var man aldrig där. Det var ett fint rum. Men var dag?
Nej - det var ett finrum.
Anne-Marie
Hos oss hette det "salen" och där åts söndagsmiddag. Teve hade vi ingen, så vårt familjeumgänge blommade runt köksbordet om kvällarna.
(Via en länk hos En liten tant ser jag att du ligger högst på tipslistan hos tidningen Laura!)
Det var en tidning som heter Laura (för oss 40+) som hade en artikel om bloggande där du var en länk som Annika Tiger rekommenderade.
Och kul att du gillade min blogg
Jag minns det också som du beskriver det - bloggblad - jag tror att TV´n förändrade mycket. TV blev ju vardag...
Tack för tipset om Tidningen Laura. Kul.
Anne-Marie Körling
Hos morfarsmor hette det också salen. Det rummet värmdes bara upp om det skulle vara stort kalas. Det luktade på ett alldeles speciellt sätt och golvmattan knastrade när man gick på det. Grattis till att du hamnat på blogfavoriter i en tidning.
Tänk vad ett ord kan skapa bilder, tankar och sätta fart på minnen. Jo, salen minns jag också. Dit fick jag inte gå. Där i salen satt de som jag skulle servera...nu låter det som om jag är född på 1800-talet...men jag lärde mig servera i min mormor och morfars sal...
Jag får bara minnen nu när ni andra skriver om era tankar kring orden...
Anne-Marie