"det är inge farligt..."
I går samtalade jag med en pappa. Vi samtalade om hur vi hade varit goda föräldrar. Hur vi manat fram våra barn i livet. Men vi hamnade vid det där manandet - Jo - det är inget farligt...gå du fram till....och så manar man på som den goda förälderna man vill vara - öppna världen för...låta barnet upptäcka...
Men vi fann att vi hade manat våra barn att gå fram till sådant de förmodligen tyckte var fullkomligt jätteläskigt. Gå du och krama om clownen - och barnet tycker att clownen är jätte-farlig...gå du...
Vi är som Vargen i Rödluvan...lockar...med det som är farligt.
Jag hade lockat mina barn att åka efter delfinerna på Kålmorden. Den där båten ni vet...men delfiner är delfiner och en gång så åkte mitt barn gladeligen runt, runt bakom en delfin...som sedan visade sig tycka att simma runt, runt, runt det var inte så kul...och minen i min sons ansikte...hjälp... var ju ingenting jag önskade honom...
nu löste det sig bra trots allt.
Men pappan då ... jo han hade sagt till sin son ... apor är inte farliga...klappa du...och vips hade apan bitit i en liten barnhand...
När vi talade om dessa saker så slöt sig andra till oss och berättade liknande saker... det blev roligt. Men på det där viset när man skrattar åt något som har hänt för länge, länge sedan... man måste bort från just nu för att få distans. Då kommer skrattet.
Min son, på bilden, var rädd för humlor. Han gillade inte sommaren därför att det fanns humlor. Idag skrattar min son åt det här. Humlor... ja...de kan faktiskt vara riktiga faror de... för en liten unge vill säga.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback