ATT FÅ HJÄLPA TILL ATT LÄRA NÅGON ATT CYKLA
Minnen.
De marcherar in med hjälp av andras ord.
Att lära sig cykla.
Jag minns när ett av mina barn lärde sig cykla.
Där satt...
... en gammal man satt på en parkbänk... så reste han sig upp på vingliga ben...
tittade bedjande på mig...kan inte jag få...
jag nickade...jovisst...
så tog han tag i stödet och hjälpte min son att lära sig cykla.
Efteråt sa han - jag fick så många minnen - jag behövde göra något åt dem...
Detta att göra...
Vi måste göra våra ord.
Vi måste göra våra minnen.
Vi behöver alltid andra för att göra våra ord.
Vi behöver alltid andra för att göra våra minnen.
Vi gör handling av det inre. Då blir det inre mera tydligt.
Anne-Marie
Läs Ericas Blogg - Klurigt, lurigt och roligt i skolan - där hon berättade något som jag kunde länka mina minnen till. Dubbellänk med andra ord.
ett cykleminne, eller två, äger vi nog alla. När dottern var liten, 4-5 år, och fick sin första cykel som var svart, tuff och med Kalla Anka märken på så var hon så glad, så glad. Tränade och tränade, balanserade och gjorde framsteg. ...men en dag så var det bara slut. Ville inte alls. Vi lirkade å lirkade. Sen kröp det fram. Hon tyckte inte om cykeln. Va? Nä, hon ville också ha en med presenthållare. ?? Presenthållare? Ja en sån där där bak som man lägger paketen på. Tacka sjutton för att man känner sig besviken. Å lite rädd. Tänk om man missar presenten bara för att man inte har någon stans att lägga den. Vi fixade genast en pakethållare.
Sen cyklades det igen. Med och utan paket.
Ps. njut av midsommarsolståndet idag.