VAD JAG SÅG PÅ ALLSÅNG PÅ SKANSEN
* jag såg några som skyltade med sin närvaro
* jag såg ett par som dansade med varandra. De såg glada ut.
* jag såg många som var glada och log lite mot varandra i den stora massan.
* jag såg många som sjöng högt, högt och alldeles för nära någon annans känsliga öra.
* jag såg många som sms-ade - jag tror - hej jag är här - mitt i - kom - hitta mig!
* jag såg många som skrek i sina mobiltelefoner just då alla andra sjöng Gulligullankookosom en gööööööööök!
* jag såg många som inte såg något alls.
* jag såg många många som åt lakritsremmar och kolaremmar
* jag såg många många som höll hårt i ett barn
* jag såg många många som hade stoppat ljuddämpande vadd i öronen.
* jag såg hur folk gav hals och sjöng som aldrig förr
* jag såg Clas-Göran Hedmarks gråa hår någonstans långt, långt borta när han sjöng sin klassiska Det börjar verka kärlek banne mig...
* jag såg mig själv bland alla de andra. Jag sjöng med när Clas-Göran sjöng - Det börjar verka kärlek banne mig...
Anne-Marie
C-G Hederström har jag köpt en byrå av när han var möbelhandlare. (Är jag nästan kändis då?) Fast - jag fattade inte alls varför karln såg bekant ut. Det var först efteråt, när jag såg underskriften på papperet...
Men du, du är ju sångskrivare, sångande...du borde vara där - fast på scen. Claes-Göran Hedeström var min första idol. Jag sjöng Det börjar verka kärlek banne mig...varenda rast bakom skolbyggnaden. Ibland blev kamrater osams om vem som var ihop med Claes-Göran Hedenström... men jag sjöng bara högt och ljudligt... tyckte det där var ganska ointressant. Men sången...den kunde jag och kan fortfarande. Allt gott Anne-Marie