STADSPROMENAD MED PADDA
Ja, jag vet. Paddan är jättelik. Stor. Inköpt idag. Helt onödigt inköp. Har haft stadsbesök och slinkit in i än den ena än den andra affären. Jag har undrat varför folk vänt sig om, pekat mot mig, fnissat, skrattat och sett mycket undrande ut. Jag har burit min padda på armen genom hela staden. Utan att tänka på att den drar ögonen åt sig. Att den är iögonfallande. I tunnelbanan hade jag paddan i knäet. Utan dramatik och utan tanke. Några hoppade till när de skulle slå sig ned bredvid mig. Paddan satt stilla. Så kan det vara.
Nu har jag lyft paddan från min dator...någon måtta får det väl vara på paddans vilja att ta plats.
Anne-Marie
Hej, jag råkade halka in på din blogg genom att googla på Bruno K Öijer...
Jag är lärarvikarie i en massa olika ämnen över hela Stockholm (för bemanningsföretag och kommuner) och undrar en grej bara: Hur kan du undervisa i fyra ämnen? Samtidigt...?
För övrigt tycker jag din blogg är bra och det gläder mig att se en innovativ svensklärare (som du är huvudsakligen... eller?). Såna som du behövs. Alldeles för ofta har jag som obehörig lärarvikarie fått höra att skolan "bara behöver någon som kan hoppa in ett par veckor". Så märker jag hur klassen mår när den inte får rätt stöd och undervisning. Okej att jag kan hoppa in några dagar när det finns en plan och tillräckligt med samordning på skolan för att jag ska kunna göra ett bra jobb, men när det saknas entusiasm och engagemang för verksamheten... Det är en dyster bild. I vissa fall.
Som sagt - jag uppskattar din attityd. Kör hårt!
Jag tycker att han är lite söt. Men ska inte paddor bo i en liten pöl vid vägkanten?
Tack till er båda.
Svar till Josefin - roligt att ha dig här på besök. Jag vill på alla vis skapa förutsättningar för såväl elever som lärare...hoppas att vi möts någon gång om du fortsätter att vikariera. Tack för din uppmuntran.
Svar till Pumita - imorgon ska min padda få leka där paddor ska leka... men det vet paddan inte om ännu.
Allt gott. Anne-Marie