Anne-Marie Körling Blogg

POKEMON i PåSe - att slänga ut sin barndom

 Från en pokemon samlare till en annan liten kille.

Jag var på loppmarknad. En liten kille, kanske 12 år satt vid ett bord, sålde sina gamla saker.
I en plastpåse fanns en hel mängd Pokemonbilder.

- Ska du sälja de här? frågade jag
- Ja...

De kostade fem kronor. Jag höll påsen i min hand. Den vägde tungt. Jag måste fråga om priset inte var lite väl lågt.

Nej - det var det inte, jag har lekt färdigt med dom där, sa killen.

Jag minns när mina barn började packa ihop sina leksaker, hade lekt färdigt med, och började bära ut dem ur sina rum. Det bars bort saker. Saker ställdes utanför rum.

Jag vet att detta måste göras. Det är en ceremoni att växa. Ibland syns det så tydligt. Städa bort, bära ut, plocka undan, packa ned, och i en del fall slänga.
Det som en gång var värdefullt blir skräp. Förlorar sin magi. Förlorar en barnhand i en begynnande tonårshand. Någon gång långt fram i tiden kommer kanske minnet ikapp och sakerna får förnyat värde. Men jag ser ritualen. Den att få städa sig stor. Städa undan det som hör ihop med att vara liten. En tid är borta, över. Det är ett slags slut.
Ett slut som markerar något nytt.

Fem kronor för några års samlande. Det är lite. Det är svårt att köpa påsen. Jag är tveksam. Söker upp mamman. Hon säger krasst - det där, det är skräp, bara skönt att bli av med...du anar inte.

Nej - jag anar inte just det. Jag anar något annat. Hennes son markerar något. Jag har växt lite markerar han. Jag är lite större nu. Därför har jag slängt ut mina pokemon. De är ett avslutat yttre kapitel. Och ett inre. Jag har symboliskt tagit saken i egna händer.

Det ska beredas för nytt...

Anne-Marie

Det är cemoniellt. Jag blev uppringd av en mamma till en fyraåring efter blogginlägget. Hon berättade att hennes barn nu plockade bort sina små små bebissaker... han hade också blivit större. En viss sorg är det nog för de vuxna men en klar markering för de som förstår sig på sitt eget växande. Jag tror inte att föräldrar ska städa allt för mycket åt sina barn...det finns något i detta görande som pekar på utveckling.
Anne-Marie

Min fyra år gamla son håller för tillfället på att rensa ut sina gamla bäbisleksaker. Han ska bli storebror. Då blir man stor och har ingen användning av mjuka böcker och små djur som spelar en melodi. Det här får bäbisen, säger han och bär ut ur rummet. Det börjar med andra ord att städas i tidig ålder.....

Hej Malin - det är så. Låt honom göra utan att lägga dig i allt för mycket. Han visar dig något om sig själv. Det var ditt samtal jag refererade till. Allt gott - och väx själv i lugn och ro. Det är stort det som är därinne. Klappa magen ömt.
Anne-Marie

Det var fint skrivet, Anne-Marie. Och litet sorgset...
/V