LÄSA AV
Omedvetet läser vi av ting, Omedvetet registrerar vi en mängd saker. Vi går förbi och ägnar inte en tanke åt att vi tänker en hel massa om det vi ser, upplever och erfar. Vi går på. Ett litet barn går också på. Men talar högt och utåtriktat om vad det ser. Ibland lyssnar en vuxen och hjälper till att sätta ord på saker och ting.
Här gick jag förbi. Jag tänkte att - vad jag läser av allt!
Det beror på min kamera. Kameran hjälper mig att se lite närmare på det jag registrerar utan att lägga så stor vikt vid.
Denna bild. Först gick jag bara förbi. Sedan vände jag mig om och tittade. Därefter gick jag tillbaka. Märkligt tänkte jag. Två röda stolar, ett bord, en askkopp bara rakt upp och ned på en trottoar. Inte vill jag slå mig ned här. Inte nu. Allt är blött. Nej här vill jag inte sitta. Dessutom ska jag bara gå förbi. Jag ser mig omkring. Varför står dessa plastmöbler här? Jag ser en restaurang. Spanska tapas. Det är restaurangens bord. Men därinne är det fint. Vem vill sitta härute, på trottoaren, ensamma tillsammans? De flesta vill sitta inne i gemenskapen med andra, inte utanför vid ett ensamt litet bord, för två personer. Sitta i gemenskap därinne men ändå i separerad isolation från de andra. Att gå på restaurang och vara privat bland andra. Men ... Slår man sig ned här utanför, vid detta enda bord med två stolar är man i ögonfallande. Ögon faller på ... av de som går förbi... ett ensamt bord...två stolar... en askkopp... nej!
Detta är ett hinder.
Detta är ett hinder för att väcka lite oro. Störa trottoarens promenadlunkarvänlighet.
Man måste väja lite. En "inteslåsignedplats" utan en "väj undan och var lite uppmärksam". Här står två stolar, ett bord, en askkopp... se upp... och så gör man en sväng runt... noterar att det krävdes det.
Då kanske man ser restaurangen...
Det gjorde vi!
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback