INGEN SEMESTER...BARA ARBETE
Idag i SvD läser jag om arbetssituationen under semestern. Mailen från arbetsgivaren pockar på, skapar antingen oro eller nyfikenhet under semesterveckorna. Andra stänger av sig - ingen mobil, ingen dator, ingen uppkoppling, andra är uppkopplade... Så länge man väljer själv... Semestern kommer att försvinna spår några, semestern kanske tar sig nya former tänker andra.
Det sägs också att hjärnan är nyfiken och vill ha utmaningar. Det kanske inte är någon vila att vila helt ifrån. Jag vet inte. Många frågar mig- när vilar du? När vilar jag undrar jag då? Måste försvara mig?
Jag vilar då jag skriver, vilar då jag tänker, vilar då jag promenerar... vilar då jag själv väljer när jag vill arbeta...men jag arbetar inte när jag skriver...jag har semester med mitt skrivande. Då jag läser pedagogik under min ledighet - arbetar jag då? Om jag skriver ned mina tankar kring undervisning - arbetar jag då? Då jag läser en deckare som pockar på inlevelse och utmaningar i mitt tänkande - arbetar jag då?
Jag tror på vilan. Vi måste vila ifrån. Lägga undan. Inte brottas med arbete. Det viktigaste - vi måste vara. Det har med arbete att göra. Inte vara i våra arbeten hur roliga de än är, utan vara tillsammans med de som är runt omkring oss. Vara med våra familjer. Vara ihop. Den ledigheten är avgörande för allt det andra. Barn saknar varandet tillsammans med sina föräldrar.
Men vilan från görandet - det tror jag inte på - jag vill göra, jag vill tänka, jag vill ha aktiviteter. Min semester är att jag reser hem. Aldrig bort. Den tiden tar jag mig. Den får ta sin tid. Under den tiden skriver jag, tänker jag, gör jag i egen takt och efter egen taktpinne. I denna resa handlar det mycket om att vara. Vara precis där jag är.
Anne-Marie
Det sägs också att hjärnan är nyfiken och vill ha utmaningar. Det kanske inte är någon vila att vila helt ifrån. Jag vet inte. Många frågar mig- när vilar du? När vilar jag undrar jag då? Måste försvara mig?
Jag vilar då jag skriver, vilar då jag tänker, vilar då jag promenerar... vilar då jag själv väljer när jag vill arbeta...men jag arbetar inte när jag skriver...jag har semester med mitt skrivande. Då jag läser pedagogik under min ledighet - arbetar jag då? Om jag skriver ned mina tankar kring undervisning - arbetar jag då? Då jag läser en deckare som pockar på inlevelse och utmaningar i mitt tänkande - arbetar jag då?
Jag tror på vilan. Vi måste vila ifrån. Lägga undan. Inte brottas med arbete. Det viktigaste - vi måste vara. Det har med arbete att göra. Inte vara i våra arbeten hur roliga de än är, utan vara tillsammans med de som är runt omkring oss. Vara med våra familjer. Vara ihop. Den ledigheten är avgörande för allt det andra. Barn saknar varandet tillsammans med sina föräldrar.
Men vilan från görandet - det tror jag inte på - jag vill göra, jag vill tänka, jag vill ha aktiviteter. Min semester är att jag reser hem. Aldrig bort. Den tiden tar jag mig. Den får ta sin tid. Under den tiden skriver jag, tänker jag, gör jag i egen takt och efter egen taktpinne. I denna resa handlar det mycket om att vara. Vara precis där jag är.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Jesús J Granero
Livet bör vara en vacker och livlig promenad.
Allt gott!
Jesús
Postat av: Anne-Marie Körling
Livet är en promenad. Från a till ö om man vill vara bokstavlig. Anne-Marie
Trackback