GRÖNT LJUS FÖR VÄDRET
Jaha - nu skriver det så här. Stornyheterna haglar, för att använda väderlekstermer, som om vi inte kunde läsa av väderleken där vi är och står.
Jag ser mig omkring. Runt mig är det idag solsken. Så idag var jag på vift med min vän. Vi slog oss ned i mitten av mitten. Folk strömmade lyckliga förbi... hälsade på oss där vi satt alldeles för mycket i mitt i av alla människors framfart. Vi satt ute och satt lite ivägen. Det var bordens fel. De flesta var tvungna att gå rakt in i oss. Men jag envisades. Ville verkligen sitta ute i solen. Den är nu så ovanlig att tidningarna gör rubriker av den.
- Inne - du är inte kloooook, klart vi ska sitta ute! sa jag till min vän.
- Ute, däääär. Du är ju knäpp. Vi sitter ju mitt i om vi sitter där.
- Ja, men vi är ju mitt i.
- Men... hon tittade mot solen, nickade - ok då - och sprang in för att handla...
- vad vill du ha? hon stack ut huvudet i dörren där jag vaktade detta bord med hela mitt jag.
- vad som helst med ett hjärta på... latte med mjölkhjärta i, och någon kaka med ett hjärta på...
Vi satt i solen och tittade på alla människor. Vi räknade hur många som bar på paraplyer. Nästan alla. Men inte jag. Aldrig ett paraply. Jag äger inget. Så det pratade vi lite om. Hur det är med paraplyer. Sen hörde vi någon vråla.
En riktigt kul person skrek
- flytta flytta på er alla mänskchooooooooor så jag får titta på de vackrra kviiiiiinnnnorna... och vi skrattade så vi tjöt...tills vi insåg att han menade oss. Den uppmärksamheten ville vi inte ha.
Därefter kom två vänner och sa - hej - det var LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄnge sedan...och jag insåg att det inte var länge sedan utan evigheters, evigheter sedan. Vi talar år...år...och ytterligare några år. Men det kändes inte så.
Sedan surplade vi i oss det goda kaffet och njöt av solens strålar... och då kom det en man och sa.
... Allting bra? Kaffet gott? Vilka vackra kvinnor ni är.
Vi lyste som solar. Det kändes bra till min bästa, bästa vän krasst sa:
- Komplimanger? Den ena var full. Den andra var ful.
Solen gick i moln. En end of story.
Anne-Marie
Alla människors möten borde vara så.. en sol, en latte, några goda vänner - kan man begära mer av en liten stund med grönt ljus?
Ha det gott..
Ps. Det var en såååå bra story..
Två personer som sa att ni var vackra! Oj, oj, oj. Ta det till er och väx några centimeter.
Fast hörrödu, om du inte äger något paraply - hur gör du om det störtregnar?
Jag har aldrig paraply - äger inget. Springer i regnet eller bryr mig inte alls. Är det regn så är det regn. Den enda gången jag oroat mig var dessa dagar - men det var knappast regn - det var något annat. Vi växte inte en centimeter. Jag krympte två om jag ska vara ärlig. Ville helst bara blicka ut över tillvaron inte hamna i någons blickfång. Anne-Marie
Vilken härlig läsning *L*. Tycker nog ni kan fortsätta och glädjas åt de kommentarerna ändå... och paraplyn är ju egentligen lite besvärliga att släpa med. Roligt det där med hjärtan och att ni satt mitt i solen... :)
Ha det bra!!
*skratt* "Den ena var full och den andra var ful"
Du härlig Anne-Marie!
Kramar Vicktoria
*skrattar gott*
Underbart!