ETT RUM AV ORD
Rummen bokstavligen andas ord. Varje ord, varje mening större än de fåtal ord som står där. Vi var tre som gick här. Tre tystnade alleftersom vi vandrade i orden. Andra besökare läste, vände sig tillvarandra... som om de frågade...gäller det är mig...ska jag svara....till vem.
Jag står framför orden I FORGIVE YOU. Min kroppshållning förändras. Jag står med fötterna ihop. Jag är rak i ryggen. Böjer mitt huvud. Jag måste böja mitt huvud. För att läsa orden kan jag inte titta rakt fram. Då jag böjer mitt huvud för att läsa... böjer jag mig för .... mina egna ord. Jag förlåter dig. Ja...men jag måste ju be om förlåtelse...ett inre samtal börjar...förlåt mig...för vad...vad ska jag be om... ett inre register av saker och händelser ... orden på väggen är en punkt, ett avslut. Ett - du är förlåten - en vila. En konstnärlig bikt. Här står jag...vid några ord...och tänker... jag kan inte gå förbi... jag har ett ansvar inför dessa ord....om jag är förlåten, låter mig förlåtas. har jag också försonats. Jag lämnar detta rum, något har hänt, inte med orden...men med mig.
Nästa rum jag kliver in i - I SEE YOU - och orden står längs med taklisten - jag behöver titta upp. Så är det att vara liten... ständigt detta att se upp ... orden kommer därifrån... för ett litet barn. Men I SEE YOU betyder en överblick, jag har en överblick över... jag ser dig...du kan gå i detta rum under min översyn...
Det var rum och ord. Det var rum, ord och några människor. Det var rum, ord, människor och rörelse. Orden så enkla, rummen så stora. Det gick inte att inte gå in i orden...när man gått in i orden...ville orden inte tillbaka till väggarna... Så är det med ord. De följer med ett stycke på vägen.
Anne-Marie
Vilket härligt rum, så enkelt men så komplicerat djupt! Ja, nog följer orden med ett stycke på vägen alltid, det gör dina ord för dagen med :)