SÖNDAG och FACEBOOK
Det är märkligt trevligt att ha kontakt med människor som man inte träffat på ett tag. Mina elever bland annat. De som nu är så stora, så stora... och sönernas gamla kompisar som ätit sig stupmätta hemma vid matbordet, gluffsat i sig mina bullar i mängder... och dotterns vänner... som var som döttrar runt samma matbord där grabbarnas kompisar satt. Det var mycket middagar. Det var många bullar jag bakade under den där tiden. Några killar kallade mig Mammari... en slags ihopkoppling av Mamma och Anne-Marie. Det gillade jag.
Anne-Marie
Tack för din fina beskrivning jag har sagt ok till den förstås. Uppskattar dig också mycket. Har ännu inte förstått mig på facebook men den tiden kanske också kommer. Läste att mitt fackförbund ska ge sig ut där så då kanske jag också ska bli lite mer aktiv.
Jag tycker att det är både bra och dåligt det där facebook. Jag är ny i den där världen och lite misstänksam. Det känns lite konstigt att helt plötsligt bli kontakta av människor som man kände tio år tillbaka i tiden, och som inte tyckte om en då heller. Vad betyder det där med vänskapsband då egentligen? Det finns en väldigt ytlig aspekt av facebook som skrämmer mig. Att ha en sida som ska representera ens hela person, med ens vänner personlighetstester, listor på ens favoritfilmer och musik, det är ett slags cyber-persona, att visa vem som har lyckast, vem som är snyggast och vem som har flest vänner. Samtidigt, för jag tror att man kan undvika den sidan av det med lite social integritet, så finns det något väldigt vackert i hur nätverken spänner över åldergränser och familjegränser, hur mina vänner binder en egen relation till mina föräldrar och mina bröders vänner. Det är väldigt rörande att du har Frank och Porca där. Det är något väldigt genuint generöst i det. Själv har jag olyckligtvis fått lite konstiga meddelanden från folk som borde har glömt mig vid det här laget, och som definitivt inte har något intresse i mig, men så kan det vara. Facebook har också fött en väldigt märkligt och osubtilt socialt förnekande i detta att tvingas säga nej till någons "friend request". Det ger mig väldigt dåligt samvete...
Tycker förövrigt det där med mammari är väldigt fint. Kan vi baka lussebullar med Jim när jag kommer?
Hej ni båda, Kersti och Jos,,,
Jo Jos, när du kommer hem ska vi baka jul... göra jul... fira... och stoppa i Jim bullar, godis, lammstek... Vi gör det ihop... Krammmmmmmar i massor... en mamma som väntar.... Anne-Marie