Anne-Marie Körling Blogg

MINNESBANKEN - HELMER BRYD

Helmer Bryd är Gunnar Svensson. För mig. Jag var hans sekreterare under en period av mitt liv. Jag blev sekreterare utan att äga det uppdraget. Jag fick det. Jag arbetade med musik på ett av de stora, stora musikförlagen. Gunnar Svensson blev min berättare. Han slog sig ned med sina noter, sina historier. Han berättade och berättade. Jag lyssnade och lyssnade. Jag har en egenhet. Jag rodnar lätt. Det kan tyckas charmigt. Det tyckte Gunnar Svensson. Han berättade historier jag inte förstod. Musikaliska krumbukthistorier som jag behövde tid på mig att tänka och klura ut det roliga i. Innan poletten ramlat genom hela tankemaskineriet rodnade jag. Då var Gunnar Svensson glad. Lämnade en bunt noter vid mitt bord. Leende och skrattande. Var jag inte på plats låg det alltid en liten underbar lapp... vänligheten själv... och kanske är det han som fått mig att alltid längta efter att skriva...

och givetvis föddes sekreteraren Anne-Marie. Jag skrev ut, läste igenom och sände iväg. Det var bara ett underbart och förtroendefullt uppdrag. Vi blev väldigt goda vänner. Jag har de här lapparna kvar... och minns. En liten lapp. Det är avtryck det.

Inspiration och energi. Det är delbart med andra. Tänk vilken kraft det innebär att få vara sprudlande av verksamhetslust. Är man då i närheten sprider detta sig. Jag känner alltid så. Sprudlande lust. Den vill jag värna. Många tror den är tung att bära. Snarare än att se möjligheten i den.

Det behövdes inga funderingar. Jag lade allt annat åt sidan. Gav mig i kast med uppgiften. Nästa gång Gunnar Svensson kom på besök slog han sig ned, drack sitt kaffe på mitt lilla kontor, berättade om föreställningar och anekdoter. Jag ler varje gång jag läser lapparna. Jag har många, många fler. Det är lite ur min minnesbank.

Allt gott vackra läsare,
Anne-Marie Körling

Detta var fröjdefullt, nostalgiskt att läsa - magiska minnen tvivelsutan.
Musiker är oftast ett härligt släkte, såningsmän av glädje, generositet och lust.
Lyckliga du, vilken förmån - och dessa charmiga lappar - ja, vart tog de vägen egentligen - sällsynta företeelser i vår elektroniska epok.
Jag vill livligt uppmana till en renässans för den personligt, handskrivna lappen - LEVE DEN!
Utropar thord (och klickar iväg sin fingertoppsskrivna lilla lapp...)

Vilken skatt att äga alla de små lapparna. Men ännu större är minnena som är förknippade med dem.
De är i goda händer. Kram

Vad vackert. Jag blir så rörd,och vad vackert det är med handskrivna urklipp från den riktiga verkligheten. Orginalkällan från vår verklighet.
God fortsättning asapasa

Oj så fint!

Jag ska börja skriva lappar - prblemet är att jag skriver ganska fult och en gång hade jag lånat en mössa hos en kompis men på lappen stod det (enligt henne)
"Jag har lånat en massa"

Hon hade stor möda att förstå vad det var för massa jag lånat!

Hej Anne-Marie, fin blogg du har och urkul att läsa om ditt möte med Gunnar Svensson. Jag har lagt upp några klassiska Helmer Brydlåtar här:

8knS0" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?v=MevdG8knS0

och

http://www.youtube.com/watch?v=m5bGaR2I4bI



...och i en av kommentarerna kom frågan om Leppe

Sundevall var Ove "Gulan" Sektor i Helmer Bryd ?

Har du nån koll på det ? Leppe var ju apkungen

i Djungelboken och spelade med en massa

människor men jag vet inte hur han såg ut...



tack å hej--Martin