OCKSÅ DJUREN...
Imorse fick jag denna text uppläst för mig. Förvåning och skratt. Men lite skratt fastnade i halsen. Och det ska fastna där. När jag lyssnade till uppläsningen försattes jag i den gemenskap som uppläsaren skapade. Vi delar innehållet. När man läser tyst för sig själv så försvinner alla de där möjligheterna till gemensamheter. Jag tror vi ska göra texter gemensamma genom att faktiskt bara läsa dem högt. Som en liten morgongåva.
Anne-Marie
Ur dagens DAGENS NYHETER 2 augusti 2007
Kommentarer
Postat av: Vicktoria
Jag älskar högläsning. För tre år sedan läste jag boken "Ett öga rött" av Jonas Hassen Khemiri högt för alla som ville lyssna. Den är skriven på,
vad man i folkmun brukar säga,"Rinkebysvenska". Min bakgrund som lärare på en invandrartätskola har gett mig ett bra uttal perfekt för uppgiften. Vissa böcker lämpar sig bättre än andra för högläsning.
Högläsning som en morgongåva... Det tar jag med mig härifrån, uppfylld och glad, och kliver vidare i torsdagen.
Du är en Pärla!
Allt fint!
Vicktoria
Postat av: Anonym
Oj - vilken härlig högläsning det måste ha varit - Ett öga rött... och jag njuter varje gång någon läser för mig. Den som läser gör något större än bara läser upp tycker jag. Allt gott Anne-Marie
Trackback