Anne-Marie Körling Blogg -

BOLLPLANKET

Jag bollplankar med en läsare. Det måste man göra när man skriver. 
Det är svårt att vara ensam om sin text.
Igår fick jag gensvar. 



FRÅN MIN MAILBOX
Jag läser med mycket större njutning nu 
och tycker att jag hör en röst bakom orden. 
Det är när du släpper den trosvissa sidan 
som du är bäst. I tvivlet växer du...


FRÅN MIG SJÄLV
Jag publicerar detta från min mail. Skrivprocessen är så känslig. 
Då jag tvivlar som mest,
studsar bollplanket lyhört rätt ord i min famn.

Anne-Marie,
som drar absoluta paralleller till mitt klassrum och mina elevers skrivande. 
Det jag upplever upplever också mina elever. 
Det är inte mycket som skiljer åt oss då vi skapar.
Oavsett vad vi skapar.
Vi är alla mänskliga.

2008-07-15 @ 13:51:49 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

UTSIKT I VATTENPÖL

Allt är inte mätbart.

Vattenpölen är begränsad till en liten yta.
Men denna lilla yta återspeglar himlen och träden.
Går jag runt denna lilla, lilla vattenpöl ger den sken av något annat.

Det går inte att begränsa en frågas storlek med ett litet svar.

Anne-Marie

2008-07-14 @ 11:40:45 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (1) Trackbacks ()

PROMENERA TILL PLOMMENAD

http://plommenad.blogg.se/index.html
Anne-Marie

2008-07-14 @ 10:23:32 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

TEXTGRANSKNING

Självkritiken är stor. Med lupp granskar jag mina ord.
Trots ämnets karaktär skriver jag in mig.
Jag syns i mina ord och meningar.
Skrivandet är sådant.
Varje punkt och tecken bär spår av den som satt dit den.

Anne-Marie

2008-07-13 @ 20:34:47 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (2) Trackbacks ()

VÅGA VARA ENKEL

Att skriva något för skolans aktörer är mycket svårt.
Jag är kollega, jag är lärare till elever, jag är anställd.
Jag är också undersökande, nyfiken, framtidslysten.
Jag läser oändligt mycket om vad som sägs, tänks och uttrycks.
Jag går till slut vilse mellan praktik och teori.
Som om teorin blir viktigare än det jag faktiskt gör och själv tänker.

Jag står precis alldeles där - mitt bland eleverna - och det är till dem min omsorg riktas.
Men det är svårt att skriva för skolans aktörer,

Jag har maildiskuterar mitt skrivande - för att få motstånd, för att få framåt-fortsätt-uppmaningar, för att få utifrånperspektiv, och ... tja något så enkelt som stöd och vänliga ord och omtanke också.

Igår förtvivlade jag, tänkte riva sönder vartenda virtuellt skrivpapper, tvivlade på min förmåga, grät en skvätt över att jag inte vill, inte kan, inte ska! Ja, så ungefär. Jag tror det är en naturlig följd av skrivandet, man har sina ljusa dagar, man känner sig bäst, älskar sina ord, för att nästa dag sätta sig till doms över dem, radera långa stycken och börja tycka att man läst det här alldeles för många gånger.

Jag skrev till mitt bollplank...och jag tror han förstod.... för utan att sätta så många tröstens ord över det hela fick jag det fina rådet -

Våga vara enkel.

Den tvärbromsen jag skulle ställa mig på
och den kartbeskrivningen över forskarvärldens upplevda pekpinnar och i mitt tycke alltför
långt ifrån ett klassrums vardag. Just detta - våga vara enkel.

Anne-Marie,
att våga vara enkel kanske är något allmängiltigt att sträva efter i vår tid.
Enkelheten.

2008-07-13 @ 08:30:43 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (3) Trackbacks ()

SKRIVANDET

Skrivandet är ett hantverk sägs det.
Jag tycker det är ett huvudbry.

Anne-Marie,

2008-06-23 @ 15:38:57 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (1) Trackbacks ()

SKRIVANDE är ABSTRAKT

Citat om läsning och skrivning:

Citaten är ur Leif Strandbergs texter

/.../ att läsning hänger samman med sociokulturell kontext: Läsning kan endast utvecklas i en miljö där läsning finns, är förväntad och önskvärd.

Skrivaktivitetet utmanar skribenten att artikulera sin mening på nytt - tyst och långsamt - sätt: att börja i tnekn, att reflektera, att börja i derljer. Skrivandet är en central aktivitet för att utveckla abstrakt tänkande - man måste tänka efter när man skriver.

Det finns all anledning att undersöka hur det ligger till. Hur ser vi själva på läsandet? Hur ser vi på skrivandet? Hur utvecklar vi undervisning så att den omsluter alla våra elever?

Anne-Marie

Källa; Leif Strandberg, RÄTT TILL KUNSKAP, 2008

2008-04-10 @ 06:31:35 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

HISSNANDE

Hiss-nande? Nej, rull-trappande!
Oerhört fånigt. Men jag gillar bilden och måste hitta på en bildtext.
Hitta gärna på något?

Anne-Marie

2008-04-08 @ 20:43:51 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (3) Trackbacks ()

PENNAN

Det är märkligt att vi använder penna och papper i så stor utsträckning i skolan. Jag funderar ofta över hur sällan jag själv använder penna och papper då jag skriver. Min handskrift är nu så personlig att hindrar och försvårar syftet - den att bli läst av någon annan. Mitt handskrivande är bara för mig. Den kommunikation jag för med andra gör jag via mitt tangentbord.

Jag beundrar handskrivandets konst, de vackra bokstävernas snirklande över det vita pappret, vilket jag själv kan ägna mig åt då detta krävs av situationen och då jag vill hedra mottagaren. Men alldeles för ofta skriver jag med min slarvighet bara för mig själv.

Självklart ska barn lära sig att skriva. Men kanske är det så att det motoriska i att föra pennan kan vara begränsande. Eleverna ägnar omsorg åt sitt formande av bokstäver och arbetsinsatsen är så krävande att själva innehållsskrivandet blir mindre. Jag vet inte om det är så - men jag ser en del elever - hur de kämpar med bokstavandet och bokstavsritandet - och att de suddar mer än vad de egentligen borde då bokstäverna inte blir tillräckligt fina.

Nu betyder inte detta att jag tycker att elever inte ska utveckla skrivandets motorik. Pennan är en mäktig sak som jag har alldeles för stor respekt för. Pennan är mänsklighetens mäktigaste redskap. Så allt detta jag skrivit på mitt tangentbord är personliga funderingar.

Anne-Marie,
som vässar pennor och skissar bilder där pennan ofta återges. Ur pennan skapar jag en penna.