Anonnone-MoMarorie

Vi har rövarspråksfrossa i klassrummet min lilla fyra och jag. Vi har läst Astrid Lindgrens inledning om Kalle Blomkvist. Och intresset för rövarspråket tog riktigt fart då vi hittade en väldigt rolig länk http://www.rovarspraket.se/

Anne-Marie
Anonnone-MoMarorie


SKRIVSUGEN!



J
ag är skrivsugen!
Orden spritter i mig igen.
Det börjar ta form...
meningarna hoppar omkring innanför och snart vill de ut och se sig om!
Jag tror det beror på att jag har en mottagare!


Anne-Marie

SKRIVBLOGGANDE LÄRARE



Jag skriver på URs SKRIVBLOGG - läs inlägget där - och länka gärna för det är många andra pedagoger som skriver om skrivundervisning och hur att utveckla skrivandet...
http://ur.se/blogg/skrivbloggen/2009/03/30/lasande-gensvar/

Anne-Marie

FORMSVACKA

Jag är i formsvacka - pennan skriver snett - pennvässaren borta - pappret är grådaskigt - suddigum hatar jag - orden kommer inte dit de ska... jag skriver för lite. Känner mig som en skolelev. Måste... måste skriva! Men vill inte.
Anne-Marie

FÖRENINGEN KOMPARERA MERA

Jag är nu ordförande i föreningen "komparera mera".
Jag antar den försiktiga början...

Jag är söt. Du är ...
Jag är stor. Du är ...
Jag är dum... du är inte...
Jag är klok. Du är ...     vem är klokast?

Man får leka med ord, man får leka med kompareringar. SPRÅK ÄR KUL!
Välkomna med bidrag!

Anne-Marie

BLÄCKPENNOR

Jag behöver bläckpennor till mina elever!
Jag behöver tuschpennor till mina elever!
De vill inte skriva med blyertspennor.
Särskilt inte skolpennor!

A-M

ÖNSKA SALT I KANELBULLEN



Jag minns ett skrivande där jag som lärare bjöd in till fika i lärarrummet!


Jag skrev en liten inbjudan, lade denna inbjudan i lärarfacken; kaffe och bullar, nybakade, varma... med en aning av det där extra som man kan behöva som lärare ibland.

Jag var ny lärare, visionär och gladeligen omedveten om  hur andra lärare skulle granska mina skrivna ord och hur de alldeles för gärna skulle nagga dem i kanten. Jag minns att det sved i ögonen då jag fann min lilla inbjudan till fika, bule och en aning av det där extra... rättad med rödpenna och en syrlig kommentar där mitt skrivande kritiserades. Innehållet i min lilla inbjudan om kaffe och goda bullar och det där aningens lilla extra som lärare behöver kom inte att synas. Innehållet i alltsammans raderades med röda bockar i texten.

Anne-Marie,
som vet att lärare kan vara rädda för att skriva...

SKRIVUPPGIFT



Är det inte lite fel ord på uppdraget att skriva i skolan. Där får man skrivuppgifter. Jag vill ha skrivuppdrag, en förväntan om att bli läst, en mening med det jag skriver. Annars är skrivandet inte värdefullt. Jag märker också hur lätt det är att bli en krävande skrivuppgiftskrävande lärare. Skrivande handlar väl om att ha något att skriva och vilja skriva det man får i uppdrag att skriva. Men som UPPGIFT... näe... jag tror inte att jag skulle kunna klämma fram ett endaste meningsfullt ord ur min fantasi eller min penna om skrivandet omslöts av detta ord.

Vi använder en hel del konstiga och märkliga ord som omsluter elever och deras lärande utveckling. Det finns inbyggda krav i de ord vi använder.
Anne-Marie

AVDRAMATISERA TEXTEN



FÖRSLAG TILL EN ANNORLUNDA UPPGIFT

1) Kopiera och förstora en sida ur vilken bok som helst på A3-papper av grövre sort -  det ska gå att måla på, med vattenfärger, kritor, pastellkritor eller tuschpennor.

2) Låt eleverna ta ut sin fantasi, sin bokstavsosäkerhet, sin lust att ställa sig över texten genom att måla på den.

3) Om eleverna läser texten under tiden de målar - tillåt den tjuvläsningen och låt eleverna i egen takt och efter egen vilja ta sig an vad som sägs med bokstäver.


4) Låt eleverna uppleva sig som herrar över det skrivna ordet, ibland kan detta vara vägen att bli läsare - den att avdramatisera bokstäver, ord, meningar och böcker.


Anne-Marie

4257

Det är ett jättetal egentligen.

4257 elever - ryms inte i en skola och bör inte göra det.
4257 äpplen - hur många träd bär fram en sådan mängd frukt?
4257 stunder - hur många timmar är det?
4257 inlägg - måste betyda att skriva är viktigt för mig!

Så är det!
Anne-Marie


BESKRIV och INTE TRO



- Får vi fotta dig så vi slipper springa efter dig och kolla hur du ser ut? frågade väldigt många elever under det att vi skulle

B E S K R I V A   ... TJA ... VARFÖR INTE ... A N N E - M A R I E


Lektionerna denna vecka har handlat om att förstå skillnader mellan olika saker, fenomen, berättartekniker och hur att synliggöra att vi talar om skillnader. För att tala om skillnader måste man utgå ifrån att man vet vad det är man jämför. Vi måste lära oss att beskriva. Därför modellar jag hur författare beskriver personer, platser och saker och ting. Idag fick mina elever beskriva mig:

Anne-Marie har en röd läpp.
Anne-Marie har en mun som smittar av sig glädje.
A-M har en ring på höger ringfinger.
A-M har grå kjol (knäkjol).
A-M har kort ljusbrunt hår som är ruffsigt.
A-M är superstark fanns det syns inte utanpå.
A-Mhar hål i öronen.
A-M har tänder.
Anne-Marie har kött på benen.
Anne-Marie har silvriga knappar på sin kjol.
Anne-Marie är alltid glad.
A-M har en mun.
A-M har två näsborrar.
Anne-Marie har svarta stövlar på sig, typ varje dag.
Anne-Marie har en snäll fin röst.
Anne-Marie har inga örhängen på sig.
Anne-Marie har inte kammat håret i morse.
Anne-Marie har glasögon med genomskinligt glas i.
Anne-Marie är inte flintskallig.
Anne-Marie har trassligt hår.
Anne-Marie är vuxen.
Anne-Marie har en haka.

Nästa uppgift blir att beskriva en hemlig kompis.
Läxan till nästa vecka blir att beskriva den som lyssnar på läsningen av Eddie och Maxon Jackson därhemma.
Under tiden fortsätter vi att undersöka hur författare beskriver personer i sina berättelser. Hur vi förstår det och hur vi uppfattar författarnas beskrivningar det talar vi om i klassrummet. Idag stod jag modell för arbetet. Så väl  som hur att se och hur att göra!



Anne-Marie,
som tillåter redskap i skolan; penna, papper, miniräknare, mobiltelefon...

ANTECKNINGAR AV NÅGOT TIDIGARE



Så här kan mina anteckningar se ut. Jag jämförde med August Strindbergs anteckningar. Vi hade inte mycket gemensamt. Men jag har alltid en tuschpenna, som jag ritar med, en färgad penna som jag målar lite med, och absolut inte en blyerts för jag kan inte skriva med en blyertspenna ... bläck tycker jag inte heller om. Det är känsligt med vilken penna jag skriver. August Strindberg skrev nog med fjäderbläckdopparpenna ... även där försvann likheterna med honom. På det hela taget kan man undra varför jag jämför med August Strindberg.

Anne-Marie

som ser att jag funderat på Homo Sapiens och tänkt Homo Sappiens - den sappande människan

Elevgensvar på en PARKERINGSBILJETT



Jag är förtjust i det lilla. Det lilla som utgångspunkt. Detta är arbetet med parkeringsbiljetten. Det fina är att eleverna i min lilla fyra nu berättar att de ser mer av de biljetter de hittar slängda överallt. En flicka tog med sig en biljett och berättade vad hon kunde läsa ut av den. Jag tycker om sådant. Idag berättade en elev att han tyckte så mycket om hur vi arbetade med kartan i klassrummet att han under helgen slagit upp Tyskland och klurat ut hur mycket han kunde få ut av att bara titta i kartboken. Det gillar jag också. Det där lärandet som fortsätter utanför klassrummet. Att idén och tanken inte stannar i klassrummet utan letar sig ut utanför klassrummets gränser. Det är ju där den ska verka tänker jag.

Anne-Marie

INAKTIV FORM

Aktiv form:

Jag förstörde datorn.

Inaktiv form:

Datorn förstördes (av mig).


Om man ändrar form från aktiv till inaktiv kan man faktiskt utesluta vissa fakta. Den viktigaste informationen kommer först i den inaktiva formen. Datorn förstördes. Det är den informationen som är huvudinformationen. Jag är mindre intressant i sammanhanget. Imorgon tänker jag undervisa om inaktiviteten i språket.

Anne-Marie

FÖRSTA och SISTA


Första advent.
Ljuset från den endaste lågan kastar ivriga blickar mot mina ord.
Sista läsningen av manus.

Anne-Marie

ORD I KAFFEKOPPEN!



Ja - jag läser knappt tidningen denna morgon.

Kring mitt frukostkaffe syns travar av manusspill. Ett utklippt ord över smörasken. En mening som hänger lös i ljusstaken. Ord som syns som brödsmulor på bordet. Men ibland smakar jag på ett ord som ser en aning gott ut. Som om jag funnit ett russin i kakan. I övrigt surplar jag svart kaffe. Jag är mitt i mitt eget ordrike. Det som ska bli en bok. Nu känns det som ordpusslet bara innehåller blåa bitar. Jag vet att jag har en redaktör. Jag sitter med min telefon i handen, och har så stor lust att ringa för att bjuda in till medläsarfrukost. Så här skulle samtalet nog låta:

- KOM FORT, KOM NU, ALLA ORD SPRINGER HIT OCH DIT, INGEN ORDNING ALLS. Nu hoppar några ord ner i kaffekoppen, simmar och plaskar omkring. HJÄLP! skulle jag skrika i panik.

Då skulle min redaktör skratta:
- Hi hi! Jag har allt under kontroll. På mitt skrivbord är dina bångstyriga meningar och ord fullkomligt lydiga. De sitter där de ska med andra ord. Ta en vacker söndagspromenad och drick kaffe på något mysigt fik. Solen strålar.

Anne-Marie
,
som ska ordavnavlas.

FÖRLAGSMÖTET IDAG

Idag gick jag och min redaktör igenom manus och bilder till boken Vägen till skriftliga omdömen. Jag blickar ned i mitt manus där min redaktör har gjort krumelurer, streck, sidhänvisningar, frågetecken och annat smått och gott. Hon är vänlig mot mitt manus. Men det är när hon slår upp i boken om skrivregler som jag får en aning hicka. Det är så många skrivregler ser jag. Hon ser hur jag använder prickar ... ni vet de där tre prickarna som följer då man inte avslutar en mening eller då man vill inbjuda läsaren att tänka själv. De tre prickarna kan betyda andra saker också.  De tre prickarna kan ställa till en aning besvär också. I mitt fall hade jag skrivit alldeles för många oavslutade meningar med tre prickar ... och det var helt i sin ordning. Det var bara det att man skriver de tre prickarna med ett mellanslag mellan ordet innan man skriver ut de tre prickarna.

Då jag skriver det här inlägget börjar jag tänka på helt andra saker. Jag tänker på sagan om de tre små grisarna. Det var en gång tre små grisar ... och då inser jag att jag kommit bort från ämnet.

Anne-Marie

ORD hos liten



Sms-ade... ett verb.
Så här ser det ut när man är liten, liten och skriver ordet.
Det är realitet. Sms!
En form av skrivande. Och redan tidigt.

Anne-Marie

DE RÖDA BOCKARNAS FÖRÖDELSE

"Tristare än mycket är att vi som sista gest i skolan, på väg ut mot en eller annan junisol, att det sista vi gör innan vi ämnar byggnaden är att dra ut vår lärares skrivbordslåda, ta upp rödpennan och stoppa den i vår innerficka, för att i ånga fall bära den med oss som en ömt vårdad taggtråd genom resten av livet.

Det krävs många år av ihärdigt arbetande för att ta upp den pennan och lägga tillbaks den.

Sjungtugga sönder den. Kasta ut den från vidöppna fönster. Möjligen bara få av oss som lyckas. För hur många gånger har vi inte sett någon av våra vänner försiktigt böja sig fram för att i någon annan väns nacke rista in den röda bocken? Och smärtan i att vi låter det fortgå, dagligen sträcker vi in handen mot fickan för att försäkra oss om att pennans udd ännu inte har brutits av.
"

BoB Hansson - Bräcklighetens Poetik




Jag har tagit upp kampen mot rödpennan! Jag gör aldrig bockar i någon liten skrivsjäl. Stavningen har jag utvecklat en annan pedagogik kring. Det är också viktigt att se till innehåll och inte till form. Kanske begär vi lärare ofta ett skrivande med innehåll men när vi får ett innehåll fastnar vi i att bedöma form. Det är känsligt att skriva. Det är känsligt att få sitt skrivande bedömt. Det gäller också för mig. Det är alltid en bit av våra själar som syns i det vi tecknar ned på ett papper. Till och med en punkt kan rymma stora tankar. Likaså ett frågetecken.

Anne-Marie,
som tackar avsändaren som via facebook sände mig Bob Hanssons text. Ticketack!

ELEVEN RÄTTAR SIG SJÄLV



Då det gäller stavning brukar jag vägleda eleverna så här.

1) Skriv på varannan rad då du skriver
2) De ändringar du vill införa kan du göra på den tomma raden över eller under.
3) Då du skrivit färdigt - läs igenom din text HÖGT för dig själv
4) Ringa in de ord du vill undersöka hur de stavas, eller du tycker ser konstiga ut
5) Stryk över det ord du vill ändra och skriv det nya ordet ovanför det gamla
6) Var stolt över de stavfel du hittar, de ändringar du gör i texten

Detta elevexempel är från en elev som fått strategin att läsa igenom sitt arbete självständigt eller tillsammans med sin lärare. Läraren avvaktar och undersöker vad eleven själv upptäcker. Då det gäller stavning så är det första steget att eleven själv uppfattar att det skrivna inte överensstämmer med den inre bild de har av ordet. Jag har arbetat så här i många år, och jag finner att eleverna medvetet stannar upp där de själva undrar. Då de har arbetat på detta vis under en längre tid blir stavfelen allt färre. Eleven kan dokumentera sin förmåga att stava rätt genom att gå tillbaka och se utvecklingen. Jag är noga med att alla arbeten dateras.

Detta arbete är flera år gammalt.
Årskurs fyra.

Anne-Marie
,
funderar ständigt hur att hjälpa eleverna att bli medvetna om hur att stava. Jag har tusen idéer kring stavning. Några finns i boken om Kiwimetoden.

Tidigare inlägg Nyare inlägg