Remiss ifall det är någon miss?
Den fortsatta lagstiftningsprocessen
Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet (Ds 2009:25) skickas nu ut på remiss till ca 140 remissinstanser. Remissvaren ska vara inkomna till Utbildningsdepartementet senast den 25 september 2009. Samtliga remissvar kommer publiceras på regeringen.se.
Efter remisstidens slut påbörjas arbetet med att sammanställa alla inkomna remissvar samt att bearbeta förslaget till en ny skollag utifrån de inkomna remissvaren.
Därefter kommer regeringen under hösten 2009 att besluta om en lagrådsremiss. Efter Lagrådets granskning och inarbetande av de synpunkter som då lämnats kommer en proposition att läggas fram under våren 2010.
Efter att riksdagen har behandlat och beslutat om propositionen förväntas den nya skollagen kunna börja tillämpas den 1 juli 2011.
______________________________________ur regeringens promemoria__________
Jag har läst igenom det jag har fått mig till dels av den nya skollagen.
Jag tänker att vi måste förstå lagtexterna bättre i skolvärlden, samtliga är omsättningsbara. Jag skulle önska en arbetsgrupp vid varje skola som arbetar med frågorna kring skollagen. Jag har försökt att översätta de kapitel som nu skissas upp, översätta dem till skolrättigheter för eleverna. En del av de saker som finns i den nya skollagen välkomnar jag, annat tror jag ställer till problem för eleverna. Och hurvida lärare kan hantera den makt som syns i lagen om avstängning av elev.Jag funderar också över definitionerna, vad den berömda ordningen innebär och hur straffandet och utstraffandet av elever som behöver skolan, som också har skolplikt, och hur vi ska förvalta vårt uppdrag i förhållande till möjligheter vi nu har att stänga av och stänga ute elever. Jag tror det är djupt olyckligt med en skola för alla, därtill skolförpliktande, och som i flerdubbel bemärkelse kan avstänga elever. Skolan är DEN enda samlingspunkten för de som växer upp i vårt land, och därför ska vi vända och vrida på alla vuxna möjligheter att låta eleverna inkluderas i den verksamhet som heter skola. Ska vi räkna det i kronor och ören har vi allt att vinna på att vi ger varje individ i skolan förutsättningar till sin skolgång.
Personligen beklagar jag att man sätter en gräns mot dem som vill försöka plugga upp sina betyg, läsa på komvux, då jag vet att elever i svårigheter, vilka vi alla någon gång kan hamna i, har svårt att prestera och göra sitt bästa i skolan samtidigt som föräldrar skiljer sig därhemma, en förälder dör, drabbas personligen av sjukdom och annat som stör en harmonisk skolgång. Det är nästan tioårig skolgång - och någongång kommer elever i svårigheter och då ska skolans skyddsnät fungera.
Det är djupt beklagligt att man tar ifrån lärande som vill fördjupa sig ytterligare, som vill nå sina framtidsmål, att inte få göra det. Det är inte alla unga som redan i gymnasiet vet hur de vill studera efter skolan. Jag önskar att man skapade bättre förutsättningar för unga människor. Inte tror dem om de värsta, ser dem som lata och ointresserade utan att något givit dem ny vilja och därmed förmåga att läsa med större målinriktad kraft. Livet är komplext och alla händelser är inte unga människor ansvariga för, de drabbas av saker och ting precis som vi vuxna, och förlorar sina betyg när något händer.
Det finns all anledning att studera skollagen noggrant.
Och ställa sig frågor om hur att förvalta människo-och kunskapssyn i förhållande till de lagar som omsluter skolans verksamhet. Och hur förvalta ansvaret och omsorgen om de som växer upp?
Anne-Marie''
http://www.dn.se/nyheter/sverige/mojlighet-att-lasa-upp-betyg-stoppas-1.891267
http://www.metabolism.wordpress.com/2009/06/15/det-livskorta-larandet/
Oskyddat läge
Det lilla barnet har gummistövlar. Ställer sig i regnet, i vattenpölen, trampar försiktigt i vattnet. Jag överlyssnade ett samtal som fick mig att beklaga en värld jag inte kan hantera eller överblicka, inte heller den slags vuxenhet jag inte förstår mig på. Ett barn står och väntar på in pappa, mamman väntar också. Mamman är arg, besviken, vill hem till sitt hem, för ett högröstat samtal i mobilen, skäller ut den där pappan som svarar i andra änden, och är ofin i munnen.
Det lilla barnet gör en protest som syns i den sloknande huvudet och den alltmer böjda ryggraden:
- Jag känner mig väldigt orolig - men ingen lyssnar.
Då samtalet mellan de två vuxna är över vänder sig föräldern till sitt barn och säger
- Din pappa är en d...... idiot. Han vill inte veta av dig.
Barnet säger med en allt tystare stämma
- Jag känner mig orolig i magen. Det gör ont.
och då tänker jag på den stora ensamheten som omsluter de här föräldrarna och det här barnet. Det är inte rätt att ta ifrån ett barn sin kärlek till någon av föräldrarna, det är inte rätt av någon förälder att inför sitt barn nedvärdera den andre parten. Det är inte rätt. Det lilla barnet skvätter - skvitt-kvätt - med gummistövlarna i vattenpölen. Jag känner mig maktlös, och tänker att jag borde ta hand om situationen, men kan inte då barnet och den vuxne försvinner bort mot trapporna. I regnet syns alla som plötsliga förlorare. Också jag som inte har ett dugg med saken att göra. Eller har jag det?
Anne-Marie
Anne-Marie
Omsorgsarbete i klassrummet
Varje elevs arbete ligger i prydliga högar. Många processböcker har varje elev. Jag tittar igenom varje elevs arbete, sida för sida, ser utvecklingen. Skriver skriftliga omdömen. Skriver ned vad jag ser, skriver upp det jag ser av utveckling, ser också vad som eleven har i sin utvecklingspotential. Detta talar vi dagligen om. Jag satt i fem timmar och hann med fyra elevers arbete och tänket som omslöt just dem. Sammanställde också klassens läsutvecklingsunderlag och gjorde vackra häften av det myckna lärandet och lade i presentförpackningar och sände iväg till min rektor och till de biträdande. Jag har utvecklat arbetet med mallar och underlag en aning, bättre synliggjort elevernas läsutveckling, och hoppas de finner en intressant läsning och skolutvecklingstanke.
Anne-Marie
Anne-Marie
Skolrättigheter; rätten att få uppleva engagemang
Om man ska tala utveckling, måste man också bekräfta engagemanget som skapar utveckling. Om eleverna är engagerade så blir de också språkrikare och handlingskraftigare. Det blir en aktivitet hos de lärande.
Anne-Marie
Anne-Marie
Dagens lärare ... elevaktiviteten lärande
Under avslutningsveckan skrev mina elever tips om hur yngre elever kunde göra för att "fixa" skolan och klara sig bra i den. Vi gav ut alltsammans i ett litet häfte - Tips till våra skolkamrater i andra klasser - så jag ler igenkännande då jag möter den tanken jag själv vill omsätta till verklighet - att äldre elever lär yngre om naturvetenskap (Lärarnas Tidning no 11). Skolan är en hel mängd med andra lärare som syns i eleverna. Det är också ett sätt att få göra sina kunskaper mer verkliga om man får gestalta dem för yngre elever. I Vygotskijs anda och i läroplanens anda helt korrekt. Alla gånger då man litar på elevernas förmåga att vara samtalande lärarande förverkligas lärandet. Jag vill se mer av det i skolans värld. Jag visionerar om den skola där man vågar låta elever i årskurs sex vara stöd och utmanare till någon eller flera elever i årskurs tre.
Jag har skrivit om FRÅGA TRE i min bok Kiwimetoden 2006, och synliggör hur man kan gestalta detta lärande förhållningssätt i ett klassrum. Men min vision har alltid varit att man förverkligar det inom en skola. Mina elever är de bästa lärarna för de yngre. De kan förklara matematik och utmana i engelska samtidigt som de får vara modeller för vad som förväntas inför kommande årskurser. Jag längtar efter ett sådant fördjupande lärande där SHARING är kungsordet för hela skolverksamheten.
Genom att läraren modellar lärande tillit till elevernas vilja och förmåga att själva gestalta sina kunskaper i relation till den som inte kan utan är i färd med att lära skapas gemenskap med stoff, elever och medvetande. Alltsammans ryms inom Vygotskijs utvecklingszon. Vill man se det i praxis kan man kliva ut på en skolgård och se hur ungar lär av varandra. Tror man inte på det man ser kan man ställa sig frågan varför eleverna lär sig så mycket av varandra - hoppa hopprep, svära svordomar, spela fotboll, knäcka koder till dataspel ...
Vem är jag då - i detta lärande - en organisatör, en medaktör, en undervisande lärare som slår sig ned med var och en av mina elever och letar efter utmaningar som passar och vidareutvecklar.
Anne-Marie,
som hänvisar vidare till min bok om Kiwimetoden, Leif Strandbergs två böcker, Petri Partanens Från Vygotskij till lärande samtal, LpO-94, barnkonventionen samt till Lärarnas Tidning no 11
Jag har skrivit om FRÅGA TRE i min bok Kiwimetoden 2006, och synliggör hur man kan gestalta detta lärande förhållningssätt i ett klassrum. Men min vision har alltid varit att man förverkligar det inom en skola. Mina elever är de bästa lärarna för de yngre. De kan förklara matematik och utmana i engelska samtidigt som de får vara modeller för vad som förväntas inför kommande årskurser. Jag längtar efter ett sådant fördjupande lärande där SHARING är kungsordet för hela skolverksamheten.
Genom att läraren modellar lärande tillit till elevernas vilja och förmåga att själva gestalta sina kunskaper i relation till den som inte kan utan är i färd med att lära skapas gemenskap med stoff, elever och medvetande. Alltsammans ryms inom Vygotskijs utvecklingszon. Vill man se det i praxis kan man kliva ut på en skolgård och se hur ungar lär av varandra. Tror man inte på det man ser kan man ställa sig frågan varför eleverna lär sig så mycket av varandra - hoppa hopprep, svära svordomar, spela fotboll, knäcka koder till dataspel ...
Vem är jag då - i detta lärande - en organisatör, en medaktör, en undervisande lärare som slår sig ned med var och en av mina elever och letar efter utmaningar som passar och vidareutvecklar.
Anne-Marie,
som hänvisar vidare till min bok om Kiwimetoden, Leif Strandbergs två böcker, Petri Partanens Från Vygotskij till lärande samtal, LpO-94, barnkonventionen samt till Lärarnas Tidning no 11
Det nödvändiga perspektivbytet
Oavsett hur stort eller litet man gör annorlunda så skapar det annorlunda något nytt. Jag tycker om små förändringar, man kan kalla det att fundera över sina vanor, och faktiskt undersöka sina ovanor.
Jag sitter alltid på samma plats och skriver. Min dator är bärbar men märkligt stationär i mitt hem. Den stationära platsen är bara stationär på grund av att jag har min adapter och en nätanslutningsplats precis där. Därför slår jag mig ned just där. Nu har jag vänt och vridit på min arbetsplats. Satt mig på motsatta sidan om bordet, vridit datorn ett halv varv och slagit mig ned på en annan stol. Det betyder att jag är precis vid samma bord men har bytt perspektiv. Jag ser ut över något annat, om än så bekant, så ser jag något annat. Inget nytt. Men jag ser medvetet.
Det jag ser kittlar sedan min kreativitet. Må så vara att just den kreativiteten kan förstås som ett städbehov, eller en omorganisationside... hmm.. jag tror jag ska flytta den där grejen dit... så är det en form av stillsam kreativt tänkande, om än så litet.
Så tänker jag kring många skolfrågor. Jag tänker perspektivbyte. Ett halvt varvs vridande, bryta av en gammal invand vana att som lärare stå framför utan istället slå sig ned på en elevstol och anta elevperspektivet.
Det är den sista meningen jag vill undersöka, fördjupa mig i: att sitta på elevens stol. Under tiden jag gör det funderar jag över den första meningen i mitt inlägg. Hur kan jag få rörelse i det vi inlemmat som rutiner, vanor och ... tja... skapat en slags blindhet inför. Jag vill skapa pedagogiskt tänk kring det mesta vi gör i skolan. Det kan tyckas ansträngande och alldeles för petigt. Men om ... och jag får visionera ... så är det utveckling att tänka medvetet kring allt som omsluter eleverna.
En bläckpenna annonserar att läraren tilltror eleven en slags permanent skrivförmåga, tangentbordsskrivande och skärmupplysande textåtergivande signalerar att läraren förstår elevens kommunikativa vilja, en blyertspenna och ett suddigum kan åskådliggöra att läraren har rätt att bedöma att - gör om, sudda ut, skriv nytt, rätta till.
Anne-Marie
Skolans tråkighetsstämpel
Någon sa till mig;
- Jag tycker det är konstigt att barnen längtar så efter alla lov. De skriker hurra när skolan är slut, sommaren kommer. De skriker inte så när fritids är över utan då konstaterar barnen att de har lite ledighet. Redan i årskurs ett.
Det är sant.
Det är som om det ligger i väggarna att man ska tycka skolan är tråkig. Kanske har vi alla byggt in en skolinställning som bekräftar att den är tråkig. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla frågan men jag anser nog att man ska tackla till den frågan ordentligt. Vända och vrida på hur vi kan förhålla oss till skolans tråkighetsstämpel.
Då jag läste på Universitetet tyckte jag inte att det var tråkigt att läsa där, jag fortsatte läsa efter att kurserna var över, och jag ville inte avsluta studierna ...
Anne-Marie
- Jag tycker det är konstigt att barnen längtar så efter alla lov. De skriker hurra när skolan är slut, sommaren kommer. De skriker inte så när fritids är över utan då konstaterar barnen att de har lite ledighet. Redan i årskurs ett.
Det är sant.
Det är som om det ligger i väggarna att man ska tycka skolan är tråkig. Kanske har vi alla byggt in en skolinställning som bekräftar att den är tråkig. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla frågan men jag anser nog att man ska tackla till den frågan ordentligt. Vända och vrida på hur vi kan förhålla oss till skolans tråkighetsstämpel.
Då jag läste på Universitetet tyckte jag inte att det var tråkigt att läsa där, jag fortsatte läsa efter att kurserna var över, och jag ville inte avsluta studierna ...
Anne-Marie
Skolrättigheter
Jag har skrivit och skriver om elevernas rättigheter i skolan.
Så härmed skriver jag in mig i bloggen - S K O L R Ä T T I G H E T E R !
Ni som är i Almedalen och besöker Framtidens Klassrum kommer att se dessa rättigheter på utställningsskolväggarna. Det känns en aning Luthersk att sätta upp sina teser på väggen. Men allt sitter i väggarna. Jag vill sätta dem utanpå så att de blir synliga. Först då kan vi förhålla oss mer medvetet till det som förväntas av oss.
Anne-Marie
Så härmed skriver jag in mig i bloggen - S K O L R Ä T T I G H E T E R !
Ni som är i Almedalen och besöker Framtidens Klassrum kommer att se dessa rättigheter på utställningsskolväggarna. Det känns en aning Luthersk att sätta upp sina teser på väggen. Men allt sitter i väggarna. Jag vill sätta dem utanpå så att de blir synliga. Först då kan vi förhålla oss mer medvetet till det som förväntas av oss.
Anne-Marie
Sommarvidderna
Snart är det sommarlov.
För många lärare och elever betyder det avslut, avslut på årkursen, avslut på åren tillsammans. Det krävs en längre tid att knyta upp det band man knutit mellan lärare och elever. Jag tycker man talar alldeles för lite om relationerna i klassrummet. Vad det betyder att knyta an och vad det betyder att lämna en klass. Det är ett stort steg att få en ny lärare. Det är ett stort steg att byta årskurs. Det är stora kliv. Det betyder inte att det är sorgligt eller farligt utan mera att det tar sin tid att ta farväl av varandra. Vi reagerar också väldigt olika på avbrott och uppehåll. När hösten kommer och lärare kliver in i nya klassrum med nya elever är det återknytandet eller anknytningarna som görs.
Vi talar för lite om det. Alldeles för lite.
För många lärare och elever betyder det avslut, avslut på årkursen, avslut på åren tillsammans. Det krävs en längre tid att knyta upp det band man knutit mellan lärare och elever. Jag tycker man talar alldeles för lite om relationerna i klassrummet. Vad det betyder att knyta an och vad det betyder att lämna en klass. Det är ett stort steg att få en ny lärare. Det är ett stort steg att byta årskurs. Det är stora kliv. Det betyder inte att det är sorgligt eller farligt utan mera att det tar sin tid att ta farväl av varandra. Vi reagerar också väldigt olika på avbrott och uppehåll. När hösten kommer och lärare kliver in i nya klassrum med nya elever är det återknytandet eller anknytningarna som görs.
Vi talar för lite om det. Alldeles för lite.
Anne-Marie
Mina elever ger tips till andra elever
Det är eleverna som vet vad som skapar en god lärandemiljö och hur var och en kan tänka kring hur man lär sig, är och kan vara i en skolsituation.
Några tips :
* kom ihåg att det aldrig är dåligt att lära sig något nytt.
* om man jobbar i skolan kan man lyckas med nästan allt när man har gått ut skolan.
* var dig själv.
* lyssna på fröken även om han/hon är dum
* stöka inte till det för andra
* man ska aldrig, aldrig ge upp med de sakerna man kämpar med i skolan
* lär dig engelska om du vill. Det är ett roligt språk och väldigt många talar engelska.
* var inte stressad på lektionerna då jobbar man inte lika bra.
Nu ska vi göra ett litet häfte och dela ut det till våra klasskamrater i de andra klasserna. Lite skoltips mellan eleverna.
Anne-Marie
Några tips :
* kom ihåg att det aldrig är dåligt att lära sig något nytt.
* om man jobbar i skolan kan man lyckas med nästan allt när man har gått ut skolan.
* var dig själv.
* lyssna på fröken även om han/hon är dum
* stöka inte till det för andra
* man ska aldrig, aldrig ge upp med de sakerna man kämpar med i skolan
* lär dig engelska om du vill. Det är ett roligt språk och väldigt många talar engelska.
* var inte stressad på lektionerna då jobbar man inte lika bra.
Nu ska vi göra ett litet häfte och dela ut det till våra klasskamrater i de andra klasserna. Lite skoltips mellan eleverna.
Anne-Marie
Körlings ord: nationella uppdrag
Om eleverna har nationella prov så har lärarna nationella uppdrag som sätter lärarna på prov.
Anne-Marie
De pedagogiska frågorna
De pedagogiska frågorna
Vad?
Varför?
är läraruppdragsomsättande. De två är också strävansfrågor. Utvecklingsfrågor. Omsättarfrågor. Uppdragsförståelsefrågor. Viljefrågor. Kunskapssynsättsfrågor.
Den tredje frågan
Hur?
är inbjudansvärd fråga - den kan eleverna få ansvara för. Den kan läraren problematisera och inbjuda eleverna in till. Den frågan är kreativitetens fråga. Den är frågan som omsätter människosyn. Frågan om hur skapar en länk mellan det nya och det gamla. Frågan borde alltid vara öppen. Svaren inte enstaka utan mångfaldiga.
På min fråga om hur barn kan klara av skolan får jag detta i gensvar:
Anne-Marie
Vad?
Varför?
är läraruppdragsomsättande. De två är också strävansfrågor. Utvecklingsfrågor. Omsättarfrågor. Uppdragsförståelsefrågor. Viljefrågor. Kunskapssynsättsfrågor.
Den tredje frågan
Hur?
är inbjudansvärd fråga - den kan eleverna få ansvara för. Den kan läraren problematisera och inbjuda eleverna in till. Den frågan är kreativitetens fråga. Den är frågan som omsätter människosyn. Frågan om hur skapar en länk mellan det nya och det gamla. Frågan borde alltid vara öppen. Svaren inte enstaka utan mångfaldiga.
På min fråga om hur barn kan klara av skolan får jag detta i gensvar:
Anne-Marie
Utvärderingarna är personliga kartor
Om vi fick eleverna att skriva utvärderingar kommer vi snart att få en mycket vacker karta över hur eleven lär sig, hur eleven förhåller sig till uppgifter, vad eleven vill ha för utmaningar och hur eleven förstår det vi gör. Vi måste också acceptera de utvärderingar där eleven talar om att inget lärande har ägt rum, uppgiften var tråkig och att skolan ibland inte utmanar lärandet i den grad eleven förväntar sig.
Det viktigaste är dock att eleven själv får syn på vad, hur och varför. De pedagogiska frågorna ska inte vara lärarens egna.
Anne-Marie
Det viktigaste är dock att eleven själv får syn på vad, hur och varför. De pedagogiska frågorna ska inte vara lärarens egna.
Anne-Marie
Att tillåta eleven att utveckla sitt lärande
Hela läroplanen och lärarens förhållningssätt kan skapa miljön för lärandet. Då kan alla elever få tillgång till sin potential. Läroplanen vilar i Vygotskijs teorier om den närmaste individuella utvecklingszonen i vilken den lärande potentialen hos individen finns. Den finns hos alla människor. Den kan lättast förklaras med nyfikenhet. Den kan lättas utvecklas genom gensvar och bekräftelse. Den kan svårligen utvecklas om vi tror att lärande följer en mall, en årskurs eller sker i någon slags jämförelse med vad som tidigare undervisats om.
Varje unge är en elit.
Om vi antog ett sådant anslag skulle vår nyfikenhet på ungarnas lärande bli stort. Då skulle vi ställa oss frågande inför vad vi lärare har har utveckla. Detta lärande anslag handlar mycket lite om att finna brister i lärandet utan snarare att finna möjligheter i det. Individen är lärande. Bara ett sådant anslag?
Jag tror inte att någon lärare har en drös med ungar i sina klassrum där alla befinner sig på samma nivå inom samtliga ämnen. Det är en mycket snäv syn på invididen i skolan. Lärande handlar om att vilja lära sig. Utbildandet handlar om vad någon vill att vi ska lära oss. Utbildning är samspel med den egna lärande viljan som förmås kopplas till de uppdrag och mål man förväntar sig inom skolan.
Hur skapa utmaningar i dagens skola:
1) Se individen
2) Bjuda in individen i ett lärande samspel
3) Bekräfta det individen kan och vet och berättar om
4) Erbjuda utmaningar
5) Se hur individen vill utveckla utmaningarna
6) Samtala om lärandet och varför vi lär oss
7) Ge strategier för lärande och åskådliggöra hur vi som redan kan angriper problem och eventuellt löser dem
8) Orienterar skolan från det som är rätt och fel och skapar förutsättningar för gissandet, frågandet, samspelet och det formativa bedömningarna som är framåtsyftande.
9) Skapa nyfikenhet genom att vara en lärare som förhåller sig nyfiket till det eleverna funderar kring och hur läraren kan länka elevens intresse till läroplansmål
10) Ha roligt ihop
11) Visa ämnets karaktär och skolans förväntningar inom ämnets progression
12) Ha all kurslitteratur inom ämnet i samtliga klassrum - dvs - i en årskurs 3 finns alla böcker inom exempelvis matematik, engelska så att läraren kan visa, eleven kan söka och uppleva sig egen vilja och gensvar
13) Inte betrakta lärandet som avslutat för att årskursen är avslutad
14) Inte hindra lärande nyfikenhet hos eleverna
15) Våga lita på elevens förmåga att söka de lärande utmaningar eleven behöver
16) Samtala om vad som är lätt och vad som är svårt och hur eleven angriper svårigheter och vad eleven tänker om att göra uppgifter som är för lätta
17) Det svåra är ofta en utmaning som kittlar och utvecklar
Skolan har en organisation som förhindrar tänker jag. Och med det sticker jag nog ut min haka. Och detta på mors dag. Jag tror också att många elever uppfattar skolans som tråkig. Det kan till och med vara stressande att vara i en tråkig miljö. Människan är i grunden en lärande individ. Man lär sig överallt. Det är bara att detta lärande inte betraktas som lärande. Hur ser vi på lärandet? Hur ser vi på den lärande människan? När ser vi motivation? Hur förvaltar vi motivation?
Anne-Marie,
som citerar en facebookvän;
Skolan kan vara ett äventyr, men också en kyrkogård.
Får jag?
- Får jag...? frågar mina elever.
Då jag är i mål med min undervisning säger de:
- Jag vill ...
- Nu tänker jag fortsätta med ...
Anne-Marie
Då jag är i mål med min undervisning säger de:
- Jag vill ...
- Nu tänker jag fortsätta med ...
Anne-Marie
Årskursböckerna i klassrummet
Om eleverna befinner sig i olika utvecklingszoner bör böckerna i klassrummet följa den utvecklingen. Jag tänker - kanske vi kan ha en bok inom varje ämne - från årskurs ett till årskurs nio - så att eleverna kan se vad som förväntas i framtiden och vad som kan hämtas igen från igår. Jag vet - det blir dyrt - men vem har sagt att utbildning inte får kosta?
Anne-Marie,
som igår satte en FYSIKbok i händerna på en lycklig liten fyra. Och som i samma klassrum har en vetgirig liten en som djupläser ur KEMIboken för årskurs sju, åtta och nio - och ständigt utbrister - Va, det här visste inte jag? och börjar berätta om vad eleven just nu vet - Vatten och olja... hur kan man få det att blandas ihop?
Anne-Marie,
som igår satte en FYSIKbok i händerna på en lycklig liten fyra. Och som i samma klassrum har en vetgirig liten en som djupläser ur KEMIboken för årskurs sju, åtta och nio - och ständigt utbrister - Va, det här visste inte jag? och börjar berätta om vad eleven just nu vet - Vatten och olja... hur kan man få det att blandas ihop?
Får jag berätta om atomen?
- Du, får jag berätta för dig vad jag kan om en atom, säger en elev.
- Absolut, berätta.
- Jag kan massor av saker om en atom. Och en atombomb, säger eleven.
- Får jag höra, manar jag.
Eleven berättar för mig om atomen. Vi har talat om den som den odelbara delen. Vi har sett en pedagogisk film om atomen. Filmen vi såg var inte så pedagogisk som jag trodde då de flesta ord var mycket svåra. Det är möjligt att den inte var för vår årskurs. Nåväl, nu kommer eleven med sin kunskapsförmedlarvilja.
Får jag berätta för dig? är ett elevanslag till läraren.
Ja naturligtvis får eleven berätta tänker jag. Den här frågan har sedan dess levt i mig. Eleven som visar vad eleven är intresserad av är ju i högsta grad lärande och nyfiken. Lärande går via bekräftelse av just det eleven nu presenterar för mig. Sin kunskap om atomen.
Nu visar det sig att eleven kan en hel massa om atomen. Och om atombomben. Då jag lyssnar uppmärksamt så vågar eleven berätta mer. Och det riktigt flödar ord och begrepp om atomen, atombomben, och om vad som händer. Neutroner och krafter. Eleven skissar en liten beskrivande skiss som ytterligare åskådliggör något om atomen.
Jag hör orden som omsluter fenomenen. Eleven berättar och jag inser att vi i vår gemenskap, jag som lyssnare och eleven som delar-med-sig-berättande faktiskt har vänt på steken om vem som ska tala i klassrummet.
Anne-Marie
De rådande läroplanerna i skolan, del 1
Trots att vi har en läroplan att följa, Lpo-94, tror jag verkligheten ser annorlunda. Jag tänker alltid på frågan - vilken läroplan möter jag nu - då jag samtalar med lärare. Den läroplan man förljer handlar oftast om den läroplan i vilken man utbildades i och började undervisa utifrån. Läroplansarbete i skolan saknar det djup läroplanen behöver för att förankras och för att förändra och göra den skillnad en ny läroplan har att förmedla. Läroplanen är det uppdraget läraren, läs skolan, har för att säkra elevens (barnet se barnkonventionen) rätt att utbilda sig och möta de lärande utmaningar som är kopplade till elevens förmåga och möjlighet och samhällets krav och vision. (Läs också att lärandet handlar om utmaningar).
Nåväl, läroplanerna kräver en hel del teoretiska fördjupande diskussioner och bör kopplas till den läroplan som vi en gång lämnade, eller är i färd med att överge. För att diskuterar skillnader, likheter och aktivera läroplanernas människo- och kunskapssyn. Läroplanen är källan till det professionella tänk som läraren förväntas ha och hur man ser på individens lärande. Läroplanen är såväl lärarens uppdrag och lärarens trygghet. Den teori som omsluter läroplanen skapar djupet i lärarens uppdrag och lärarens profession.
Då jag talar med lärare frågar jag ofta - vilken läroplan utbildades du i och vilken läroplan började du arbeta med i ditt klassrum tillsammans med eleverna. Det är ingen negativ fråga eller en fråga ställd för att ställa mot väggen. Vilken läroplan man utbildas i tenderar att vara den trygga läroplanen i vilken läraren har mest utbildning i - dvs - förstår sig på bäst.
Det är också viktigt att möta upp föräldrarnas läroplaner, alltså i vilka läroplaner föräldrarna till eleverna utbildades i då de gick i sina grundskolor. Om läraren identifierar föräldrarnas läroplaner kan läraren föra ett bättre utvecklingssamtal och visa tydligare hur den nya läroplanen ser på elev och kunskap idag.
Läroplanshistoria är ett sätt att möta upp läroplanerna inom en skola. Teoretiskt koppling och fördjupning av läroplansideerna en annan. Den läroplan jag utbildades i - lgr 80 omslöt Piagets tankar - och då utbildades jag grundligt i Piagets tankar och hur barn konstruerar sitt tänkande. Jag kom ut då LpO-94 började råda inom skolan. Men läroplanen kom samtidigt som andra stora reformer, komunaliseringen av skolan, och själva tänket kring undervisningen och elevens lärande skymdes av de andra viktiga arbeten skolan hade att genomföra, begripa sig på och få uppleva konsekvenserna av. I mångt och mycket handlade skolans arbete om att förstå vad kommunaliseringen innebar, utveckla redskap för en ny form av konkurrens mellan skolor som började etablera sig och erbjuda annan form av lärande innehåll.
Det går inte att förstå Lpo-94 genom att endast läsa orden och meningarna i det tunna lilla häftet - det är så stort tänk som omsluter vår läroplan. Om teorierna hålls i mörker och inte får presenteras, bearbetas, grubblas och tänkas kring, omsättas och ingå i det dagliga förhållningssättet i klassrummet kommer arbetet att genomföra läroplanen bli svårt. Så blev det också. Det är inte lärarnas fel men följderna gör att det blir lärarna som står till svars.
Anne-Marie
Huvudet en aning nedåt
Jag har gått en stund med huvudet nedåt. Det gjorde jag för att jag tänkte på saker och ting som kunde gjort att jag måste böja mig en aning. Det blir lite dystert. Men då jag gick där och grubbeltänkte och ledsamlutade mitt huvud så såg jag genast att något vackert också syntes i det mörka därnere. Jag såg spegelbilden av något annat - och vips blev jag nyfiken och tittade uppåt. Det är ganska spännande att se på tillvaron på detta viset. Det går inte riktigt att ta död på min nyfikenhet eller min lust att upptäcka något nytt.
Anne-Marie
som tänker fortsätta min vision
Anne-Marie
som tänker fortsätta min vision
Vikariefrågan är egentligen vikariefrågorna
Då vikarier träder in i ett klassrum bör vikarier göra det med respekt för elevernas skolvardag. Den ordinarie läraren kan inte förklara en hel pedagogik, det låter sig inte göras, och inte om och om igen. Elever saknar alltid sin lärare då vikarier träder in i klassrummen. Vikarier har ofta sin egna skolgång som referens och finner ibland upp-och-ned-vända-världen då det ser och drar slutsatser av det de erfar i den nutida.
Inget arbete är så svårt som vikariens. Inget. Men inget kan vikarien avgöra under sin tid med eleverna. Inte hur den ordinarie läraren arbetar, inte hur eleverna är eller hur de gör. De som befinner sig i ett klassrum då den ordinarie läraren är borta är i en icke ordinär situation. Det kan vara nog så viktigt att veta.
Vikariefrågan borde vara en aktivitet och bytas ut mot vikariefrågorna.
Hur ser kulturen ut?
Hur gör en vikarie?
Vilket stöd har vikarien i den organisation som för tillfället har anställt och uppdragsgivit vikarien en klass, lektioner och ämnen?
I vilken läroplan är vikarien utbildad?
Är vikarien utbildad?
Hur kan man stötta vikarien?
Vem introducerar vikarien i klassrummet?
Hur kan man skapa ett bättre klimat kring de viktiga inhopparna?
Hur kan man skapa möjligheter genom att bjuda in och verkligen ta vara på den kunskap och den information som eleverna själva bär med sig?
Vilken förkunskap krävs?
Vilket förhållningssätt förväntas?
Vad kan vikarien göra och inte göra?
Hur upplever ordinarie lärare samma situation?
Hur och vad är en vikarie?
Hur kan man skola in vikarien?
Hur kan man förstärka det goda trots att den ordinarie läraren inte är där?
Hur återkoppla?
Kanske också en rent organisatorisk fråga.
Hur tänker skolan i stort?
Hur knyter vi an till de vikarier vi har?
Hur samtalar skolan med vikarier?
Stöttar?
Informerar?
Vägleder?
Inget arbete är så svårt som vikariens. Inget. Men inget kan vikarien avgöra under sin tid med eleverna. Inte hur den ordinarie läraren arbetar, inte hur eleverna är eller hur de gör. De som befinner sig i ett klassrum då den ordinarie läraren är borta är i en icke ordinär situation. Det kan vara nog så viktigt att veta.
Vikariefrågan borde vara en aktivitet och bytas ut mot vikariefrågorna.
Hur ser kulturen ut?
Hur gör en vikarie?
Vilket stöd har vikarien i den organisation som för tillfället har anställt och uppdragsgivit vikarien en klass, lektioner och ämnen?
I vilken läroplan är vikarien utbildad?
Är vikarien utbildad?
Hur kan man stötta vikarien?
Vem introducerar vikarien i klassrummet?
Hur kan man skapa ett bättre klimat kring de viktiga inhopparna?
Hur kan man skapa möjligheter genom att bjuda in och verkligen ta vara på den kunskap och den information som eleverna själva bär med sig?
Vilken förkunskap krävs?
Vilket förhållningssätt förväntas?
Vad kan vikarien göra och inte göra?
Hur upplever ordinarie lärare samma situation?
Hur och vad är en vikarie?
Hur kan man skola in vikarien?
Hur kan man förstärka det goda trots att den ordinarie läraren inte är där?
Hur återkoppla?
Kanske också en rent organisatorisk fråga.
Hur tänker skolan i stort?
Hur knyter vi an till de vikarier vi har?
Hur samtalar skolan med vikarier?
Stöttar?
Informerar?
Vägleder?
Och då jag undrade en aning fick jag en klok fråga av en klok människa:
... det kan vara en kommandokultur som krockar med någon form av elevinflytande?
och märkligt nog så tror jag att den frågan satte fingret på just det jag funderade över. Frågan blev med ens min räddning och min livlina. Det är så befriande med frågor. Inte med givna svar eller ansatser till slutsatser som är gjorda på fel grunder eller för snabbt och oreflekterat uttryckta, och är och förblir tyckaren trogen. Frågor inbjuder till aktivitet och deltagande - och signalerar intresse, problematiseringar utan skuld, ansvarsgemenskap och frihet att utvecklas utifrån ett dilemma och i gemenskap.
Det är inte lätt att vara en elev med vikarie, hur kan vi underlätta för eleverna?
Det är inte lätt att vara inhoppare i ett klassrum, hur kan vi säkerställa att det går smidigt?
Det är inte lätt att vara borta från sin klass, hur kan vi utveckla så att lärare som är sjuka får vara just det, utan att ytterligare spä på med magont, klassrumsoro och omsorgstankar kring eleverna?
Anne-Marie
... det kan vara en kommandokultur som krockar med någon form av elevinflytande?
och märkligt nog så tror jag att den frågan satte fingret på just det jag funderade över. Frågan blev med ens min räddning och min livlina. Det är så befriande med frågor. Inte med givna svar eller ansatser till slutsatser som är gjorda på fel grunder eller för snabbt och oreflekterat uttryckta, och är och förblir tyckaren trogen. Frågor inbjuder till aktivitet och deltagande - och signalerar intresse, problematiseringar utan skuld, ansvarsgemenskap och frihet att utvecklas utifrån ett dilemma och i gemenskap.
Det är inte lätt att vara en elev med vikarie, hur kan vi underlätta för eleverna?
Det är inte lätt att vara inhoppare i ett klassrum, hur kan vi säkerställa att det går smidigt?
Det är inte lätt att vara borta från sin klass, hur kan vi utveckla så att lärare som är sjuka får vara just det, utan att ytterligare spä på med magont, klassrumsoro och omsorgstankar kring eleverna?
Anne-Marie