På frågan - vad vill du lära dig



På frågan - Vad vill du lära dig?
fick jag detta svar.


Anne-Marie
år fyra

Årskursvis - vad är det egentligen? Matematikproblemet!



Jag gav mina fyror en uppgift jag hittade vid kopiatorn. Jag tyckte uppgiften var spännande. Jag tänkte inte ett dugg på att uppgiften var ämnad för årskurs nio och fanns i ett gammalt nationellt prov, matematik 2007. Jag ville pröva- Kiwifågeln är alltid aktuell i vårt klassrum. Så därför gjorde jag det.






Eleverna fick rita upp flera alternativa storlekar på ägg. Själva uppgiften hur mycket kiwifågeln vägde syntes dem vara en lätt uppgift, trots att de inte kunde berätta exakt hur de tänkte. Fågeln vägde 2500 gram. Men det var äggets storlek som intresserade dem mer. Hur stort var ägget?
De fick rita upp flera alternativ, därefter kopierades pappret i fem exemplar. Efter att ha ritat fågeln kunde de klippa ut sina ägg i fem lika - och pröva hur många gånger de ville utifrån storlekarna eleverna ritat och tänkt sig äggen vara





Vad behövde eleverna:

- sin lärares närvaro och intresse
- möjligheter att tala och jämföra, samtala och beskriva för varandra, stöd och hjälp i en gemenskap
- inse att de kan mer än de tror om de får pröva hur mycket som de vill
- en kopiator så de kan kopiera sina ägg fem gånger... hur ska det annars gå Anne-Marie?
- veta att de får rita, skissa, tänka och skriva hur mycket de vill då de prövar sina vingar att räkna...
- veta och förstå allt prövande är tillåtet.

Anne-Marie

Individuell undervisning



Jag individuell undervisning dagligen med mina elever. Jag har en organisation i klassrummet som möjliggör det. Eleverna kan och vet hur man förhåller sig till lärare och elev som sitter i individuell undervisning. Ibland kommer elever och lyssnar och blir nyfikna runt det läraren och eleven diskuterar, kryper närmare undervisningens fokus och lär sig i den fördjupade diskussionen. När det är så, och så är det väldigt, väldigt ofta, så spritter det till i pedagogens hjärta. Nyfikenheten är källan till det mesta.

Anne-Marie

Växthuset


Ett klassrum och dess individer är, om man får använda sig av naturens liknelser och en anda av Rousseau, ett härligt växthus... med allt vad det innebär av skydd mot mördarsniglar, bekämpningsmedel och alldeles för ledande konstruktioner för att styra detta växande.

I de följande två inläggen tänker jag vidare.
Anne-Marie

Siffror är ibland väldigt framtida




Ett barn som föds idag kommer till skolan år 2015. Det känns nästan som en framtidsvision att tänka att vi ska ta emot dem år 2015 och lotsa dem genom en meningsfylld skoltid fram till 2024 tja 2025. Känns märkligt att se det hela i årtal. Men oj så viktigt. Min lilla fyra väljer sitt fortsatta studieliv år 2014. Jag undrar vad tiden utanför skolan då har skapat? Hur ser miljön ut då? Vad kräver företag för kompetenser 2017? Vilka företag kan då finnas? Hur ser världen ut? Hur tänker man därute? Vad ska skolan betyda under tiden? Vilka kompetenser ska vi utveckla inom skolan? Skrivstil? Ekonomitänk? Globaliseringskunskap? Konsumtionsmönster?

Det är en ofantligt lång tid i ett barns liv - denna skoltid - det gäller att gilla läget och företänka vad som skapar en framtida läromiljö och en utvecklingsmiljö som främjar det lärande som de efterföljande åren kräver.

Anne-Marie

Professionstänk

Mina viktigaste ord skrev jag i Vägen till Skriftliga Omdömen...

Människo- och kunskapssyn prövas ju närmare individen vi kommer.

Anne-Marie

Minnesbild - skolflicka för länge sedan



En gång för länge sedan - färdig för promenaden till bussen - den som skulle ta flickan till flickskolan. Flickskolan fanns mitt inne i Staden. Staden var långt borta. Bussen hämtade upp punktligt. Flickor och pojkar sprang för att hinna - fick busschaufförens stränga och tysta tillrättavisning - han stängde resolut bussdörren, i tron att punktlighetens dygd gav honom rätt, skolbarnen kom med sina anfådda unga röster och springande ben - och fick därmed stanna kvar och invänta nästa buss - och med stigande magont söka hitta en rimlig förklaring till vuxnas behov av att tillrättavisa, hindra och tro sig fostra - och svälja,  svälja för att med den sena bussen försöka utveckla strategier för att orka ta emot lärarens öppna kritik inför klassen.

Med minnets aktuella rädda hjärta klappande innanför. Det handlar om barn. Barn som gör sitt bästa för att hinna och vara goda elever. I ordningsbetyget stod några skavande uppförandebokstäver. Vid frågan - vad hade du gjort? kom svaret blixtsnabbt - kommit försent till bussen. Busschauffören gillade inte barn, jag tror han gjorde det av pin djävulskap.

Som om läraren kunde ... som om busschauffören kunde ...


Anne-Marie

Teckningstips



Ta en bild.
Vilken som helst.
Klipp den i remsor.
Klistra upp den på ett nytt papper.
Skapa lite avstånd mellan remsorna.
Då har du skapat en ny slags bild.

Om du vill utveckla.
Ta två bilder som du klipper i remsor.
Varva en remsa från varje motiv, då har du lagt ihop två motiv till ett.

Anne-Marie

Twitter-kvitter kap 13



Nu har jag varit på utlandsresa.
Snart är jag på inrikesresa.
Buss och tunnelbana.
Hiss.
När jag har använt allt utom mina egna ben är jag hemma.

Anne-Marie

TWITTER-KVITTER kap 11




Idag ska jag ut och gå.
När jag gått en stund ska jag gå hem.
Jag går alltså i cirklar.
Ibland går jag i ovaler.

Mer sällan i fyrkanter.

Anne-Marie

EFTER ROTFYLLA - HELT IKOGNITO



Min glädjeskuttardag försatte mig hos tandläkaren. Min tandläkare är en vän, men styrkan i vänskapen prövas vid en rotfylla. Jag försökte skratta till faktum att min tand behövde rotfyllas (vilket smärtsamt ord tänker jag under det att bedövningen försvunnit och käken har en tendens att falla ned i en slags rotfyllartyngdansiktsdrag). Jag tänker att jag ska vara ikognito hela denna dag.

Väl rotfylld (måste använda ordet mycket) springer jag från tandläkaren, tvärs över gatan, in på bageriet. Bageriet har två kunder som står i beredskap att köpa gott,gott,gott bröd av det sötare slaget... då en av personerna vänder sig om

- Nämen, Anne-Marie!

Då är jag ju inte längre ikognito. Jag står där med min tjocka kind och min finurliga uppsyn, i färd med att försvinna bort ifrån det publikala... då den läraren jag föreläst inför ger sig tillkänna.

- Jag vill vara här inkognito, skrattar jag och läspar fram några meningslösa förklaringar om en just rotfylld tand, behovet av en söt bulle och svart kaffe ... och så blev det med den saken.

Jag ska aldrig mer rotfylla en tand.
Det är kontentan av denna historia som jag dessutom lovade den geneveplacerade utlandssvenskläraren att skriva. Det var hon som var i bageriet och så här blev fotografiet hon tog. Nu är löftet infriat.




Anne-Marie


FINN FEM FEL




Jag vaknade upp på rätt sida och tänkte:

Det är tokigt att låta en gammal sorteringslek FINN FEM FEL bli en pedagogisk princip;  att leta efter felen och inte kompetensen.

Anne-Marie



ATT UTMANA SIN UNDERVISNING



utvärdering årskurs fyra





Idag gjorde jag en väldig utmaning. Jag utmanade mig själv att undervisa kring något som jag själv ville pröva. Jag ville se om jag klarade av att skapa förståelse för något riktigt svårt. Jag fick jobba ordentligt för att eleverna skulle förstå. De trevade i sina försök... men plötsligt kom förståelsen ... och då blev det lärande aktivitet och väldig fart. Många blev förvånande över att de kunde. Jag blev förvånad över att jag kunde översätta det hela till begriplighet. Vi räknade ett matematiktal för årskurs nio. Det berättade jag inte förrän efteråt. Jag publicerar elevgensvaren i morgon. Jag ska bara hämta andan. Tänk att jag kunde... tänker jag om mitt försök. Det är roligt att undervisa tänker jag nästan jämt.

Anne-Marie

PRATA INTE UPPNÅENDEMÅL

Jag tycker diskussionen om uppnåendemål är totalt ointressant. Jag vill tala strävansmål. Uppnåendemål är den lägsta garanterade nivån som yrket har till uppdrag att förvekliga för varje elev. Jag tycker vi diskuterar uppnåendemål i absurdum och glömmer det mer spännande strävansmålet, det som kräver en livligare och mer stimulerande diskussion och utmanar läraryrkets profession och förmåga att tänka innovativt och nytt.

Anne-Marie

LÄSANDE GENSVAR; Körlings läsanalys

Hej
 
Jag gjorde mitt första försök till en läsanalys tillsammans med en elev idag - det blev så lyckat!!
 
Jag förklarade hur detta skulle gå till och så satte vi igång, jag med ett kopierat papper och penna i handen och eleven med att läsa. Jag lyssnade, tittade och hörde. Jag skrev och noterade.
När eleven sedan hade läst klart tittade vi på det som jag hade skrivit och jag förklarade vad alla krumelurer betydde - SK, Ok och annat.
När eleven insåg att självkorrigeringar, läsa högt, skumläsa etc var positiva strategier hos eleven och inga misstag eller fel - sken eleven upp och log, log, log ... Jag tror banne mig att eleven fortfarande ler, kommer somna med ett leende på läpparna.
Jag sänder med det papper som jag skrev så får du se, inte för att rätta eller kommentera, bara se .... :)
 
Jag är i början av en process och jag tackar dig för att dina tankar kring lärande och pedagogik gör mig till en bättre lärare vilket förhoppningsvis resulterar i måluppfyllelse hos eleven - TACK!

 


Det gör mig väldigt glad att mina pedagogiska idéer är överförbara och genererande. Syftet är måluppfyllelse och gott lärarsjälvförtroende hos eleven. Se vad eleven kan och utveckla det! Tack för gensvaret. Jag är gärna bollplank för vidareutvecklingen av de idéer ni vill pröva. Jag finns alltså hjälper jag! Välkomna.

Anne-Marie

TWITTER KVITTER

Jag är inga twittare - men just nu är jag på Malmö Flygplats och kvittrar. Jag öppnar min mail och får detta underbara gensvar på boken Vägen Till Skriftliga Omdömen:

Hej A-M!
 
Jag har läst din bok nu.. två gånger.. jag kan inte läsa mig mätt på boken, plötsligt måste jag bara läsa en stycke.. boken finns hela tiden med mig.. boken är en guldgruva att ösa ur, så mycket inspiration på en gång. en kollega på skolan frågade vad jag läste under lunchen, jag berättade om boken, hon ville låna den av mig.. men jag kan inte vara utan den. hon får köpa en egen. så tack för en underbar bok.


Jag tackar och kvittrar gladeligen in i flygplanet - Mot Stockholm!
A-M

LYSSNARE



Vackra lyssnare tänkte jag då jag tittade ut över en publik i vilken jag var en lyssnare.
Dagligdags tittar jag ut över lyssnande ansikten.
Ungar som lyssnar tappar ansiktsdragen och vilar i orden som berättaren ger dem.
En vuxen lyssnare ... tappar inte ansiktsdragen ... en del somnar ... en del nickar ... en del skrattar ... och i någons ögon ser man ett glädjande gensvar och ett begynnande hopp, en slags uppvaknande vilja. Då lyssnande börjar röra på sig, lägga sitt huvud mot någon annans huvud, och alldeles intill vilja berätta och prata, kommentera, då vet jag att jag ska tystna - orden jag lämnat ifrån mig behöver ordas om.

Så lyssnar jag in de som lyssnar till mig då jag föreläser.
Anne-Marie


ORD JAG FÖRSTÅR OM OCH OM IGEN



Hjalmar Söderbergs Doktor Glas ord är välkända för mig sedan den tid då jag studerade vid lärarhögskolan. Men aldrig blev de ankrade i mig förrän jag stod där i verkligheten. I mitt klassrum och i verkliga livet kan man återse och återuppleva och erfara de här orden. Besvarar man det mänskliga behovet av att bli sedd och respekterad - låt säga att vi använder oss av ordet älskad - har vi förstått textens hela innebörd.

Anne-Marie

SKYMMA TEXTEN



Att inte förstå texten. Att inte förstå den alls. Den ligger där framför läsaren  som om den vore dold. Man förstår inte. Det är som om texten är paketerad. Läraren kan hjälpa till att öppna upp och skapa genvägar in i alltsammans. Det tycker jag är en spännande utmaning.

Anne-Marie

om undervisningen i mina klasser

Då jag föreläser så mycket om lärande, lärande förhållningssätt och förklarar lärarens yrke är det viktigt att det finns insyn i mitt klassrum. Min klasser - och denna klass - har haft besök från skolchefen, skolpolitiker både från riksdag som från kommun, press och journalister, itutvecklare, lärarkandidater, föräldrar, filmare, skolverket och utbildningsutvecklare, skolpsykologer och massor av lärare från när och fjärran. Jag vill att det ska vara så. Jag behöver feedback, vill själv utvecklas och framför allt värna om uppdraget och mina elever - samtidigt som jag vill sprida pedagogiska tankar som bottnar från en verklighet. Klassrummet!

Det värmer extra att få detta mail:

Tack för igår! Jag skulle kunna vara i din klass på heltid för att bara njuta av arbetet i klassrummet. Dessutom känns det oerhört stimulerande att prata pedagogik och undervisning med dig. Jag hoppas på fler tillfällen. Lova mig att hälsa till alla dina elever och tacka för att jag fick träffa dom igår. Med din hjälp kommer dom säkert att klara sig bra här i livet!

Anne-Marie

Tidigare inlägg Nyare inlägg