Vikariefrågan är egentligen vikariefrågorna
Inget arbete är så svårt som vikariens. Inget. Men inget kan vikarien avgöra under sin tid med eleverna. Inte hur den ordinarie läraren arbetar, inte hur eleverna är eller hur de gör. De som befinner sig i ett klassrum då den ordinarie läraren är borta är i en icke ordinär situation. Det kan vara nog så viktigt att veta.
Vikariefrågan borde vara en aktivitet och bytas ut mot vikariefrågorna.
Hur ser kulturen ut?
Hur gör en vikarie?
Vilket stöd har vikarien i den organisation som för tillfället har anställt och uppdragsgivit vikarien en klass, lektioner och ämnen?
I vilken läroplan är vikarien utbildad?
Är vikarien utbildad?
Hur kan man stötta vikarien?
Vem introducerar vikarien i klassrummet?
Hur kan man skapa ett bättre klimat kring de viktiga inhopparna?
Hur kan man skapa möjligheter genom att bjuda in och verkligen ta vara på den kunskap och den information som eleverna själva bär med sig?
Vilken förkunskap krävs?
Vilket förhållningssätt förväntas?
Vad kan vikarien göra och inte göra?
Hur upplever ordinarie lärare samma situation?
Hur och vad är en vikarie?
Hur kan man skola in vikarien?
Hur kan man förstärka det goda trots att den ordinarie läraren inte är där?
Hur återkoppla?
Kanske också en rent organisatorisk fråga.
Hur tänker skolan i stort?
Hur knyter vi an till de vikarier vi har?
Hur samtalar skolan med vikarier?
Stöttar?
Informerar?
Vägleder?
... det kan vara en kommandokultur som krockar med någon form av elevinflytande?
och märkligt nog så tror jag att den frågan satte fingret på just det jag funderade över. Frågan blev med ens min räddning och min livlina. Det är så befriande med frågor. Inte med givna svar eller ansatser till slutsatser som är gjorda på fel grunder eller för snabbt och oreflekterat uttryckta, och är och förblir tyckaren trogen. Frågor inbjuder till aktivitet och deltagande - och signalerar intresse, problematiseringar utan skuld, ansvarsgemenskap och frihet att utvecklas utifrån ett dilemma och i gemenskap.
Det är inte lätt att vara en elev med vikarie, hur kan vi underlätta för eleverna?
Det är inte lätt att vara inhoppare i ett klassrum, hur kan vi säkerställa att det går smidigt?
Det är inte lätt att vara borta från sin klass, hur kan vi utveckla så att lärare som är sjuka får vara just det, utan att ytterligare spä på med magont, klassrumsoro och omsorgstankar kring eleverna?
Anne-Marie
Spännande frågor och jag inser att vi lärarutbildare inte ägnar tid åt att förbereda blivande lärare på denna hårda men nödvändiga sida av yrkeskarriären. 90% av dem kommer antagligen att göra ett nyttigt hundår som spring vikarier och då prövas den sociala smidigheten och den iden ideologiska uthålligheten.
jag länkar!
Jag har vikarierat under flera år och även haft ordinarie tjänster. Aldrig har jag varit med om att dessa frågor diskuterats på skolan. Som ordinarie lärare (jag är politiker och har många korta tjänstledigheter med vikarie) så kan jag inte förvänta mig att något blir gjort och befästs hos eleverna när jag är borta. Jag brukar försöka ge dem självgående uppgifter lektionen innan jag ska vara borta så att eleverna i princip klarar sig själva utan en aktiv vikarie.
Bäst brukar vikariens resultat vara om denne inte tar sitt uppdrag på så stort allvar. Den bästa vikarie är den som tydligt gör klart att "Tomas är inte här idag, så det blir inte som vanligt, jag kan inte hans svar på era frågor, men ska göra mitt bästa för att lektionen ska bli bra!".
Efter 25 års yrkesliv, varav hälften som lärare, jobbade jag som springvikarie under drygt ett år. Lärde jag mig mycket? Om olika skolklimat!Stockholms skolsegregation! Betydelsen av skolledningen? Vaktmästeriet? Matbespisningen?
Lärarutbildning borde nog innefatta prao på FLERA olika skolor!!
Viktigt att fundera över. I min klass går det ibland inte så bra när de har vikarie. Det skapar ångest hos mig så att jag till och med tvekar att vara hemma när mina egna barn är sjuka. Inte bra. Bra att fundera över. Skulle vilja ha nån sorts skolvikarie som eleverna känner och som vet hur allt ska vara.
Jag tror att man måste se det för vad det är, lärande i en klass hänger ju mycket på relationer och det är väl ofta det som brister med vikarier. SJälv har jag alltid tänkt att jag inte vill jobba som "spring-vikarie" av den anledningen, att det bara blir som att vakta och släcka bränder. Så är det kanske, men lär man sig inte av det också, både elever och lärare, oavsett om det är ordinarie eller vikarie?