INNEHÅLL FRÅN INNANFÖR
Det är så lätt att sätta ord på saker och ting utifrån. Bedöma människan. Tro sig veta. Det är först när någon beskriver saker och ting inifrån som vi kan sätta oss och fundera över hur vi kan vara som människor. I relation till någon annan. Människan är sin egen berättelse. Den låter sig inte beskrivas utifrån, hur skulle den det, men inifrån. Det är alla vi runt omkring som förvaltar det vi får höra berättas. Det är vi som öppna oss. Inte tro oss veta något om det vi inte vet någoting alls.
http://sydsvenskan.se/samtidigt/article402877/Angesten-ar-ett-dodligt-hot.html
Jag rekommenderar denna artikel som jag fann genom Mats blogg.
Anne-Marie
http://sydsvenskan.se/samtidigt/article402877/Angesten-ar-ett-dodligt-hot.html
Jag rekommenderar denna artikel som jag fann genom Mats blogg.
Anne-Marie
SLAG
Det är märkligt att det är i en känsla av maktlöshet man slår ett litet barn. I själva verket manifesterar man det motsatta i samma stund man gör ett barn illa. Jag tycker vi ska börja tala om ett annat allvarligt övergrepp - det verbala. Det kallas Verbal Abuse och skadar det inre något så ofantligt. Det är slag utan blåmärken.
http://aftonbladet.se/nyheter/article4109270.ab
Anne-Marie
OBAMA ÅR
Det kan bli en aning hoppfullt nästa år - Obama tillträder ett världsämbete - vi andra kan bara hoppas. Det gör tidningen TIME! De har utsett Obama till Person of the year och skriver om Obama:
His genome is global.
His mind is innovative,
His world is networked,
and his spirit is
democratic.
Orden skapar en dikt. Låt oss hoppas att verkligheten överträffar dikten.
Anne-Marie
His genome is global.
His mind is innovative,
His world is networked,
and his spirit is
democratic.
Orden skapar en dikt. Låt oss hoppas att verkligheten överträffar dikten.
Anne-Marie
LJUS I MÖRKER
Morgonnyheterna berättar att Stockholms Stad ska spara 50 miljoner på belysning och uppvärmning. Det är en så stor summa att den är omöjlig att fantisera om - men sparförslaget gör mig nyfiken. Jag tänker barndom... det var inte upplyst i skyltfönstren då jag var liten - nej man tände då affären var öppen... och överallt på alla vägar var det inte upplyst, skogsvägarna hade inga ledljus.
Det mest spännande med detta förslag var att en skola redan börjat - skola i framkant - släckt ned, bytt ut lampor till lågenergi - och faktiskt slagit några fler flugor i en smäll än bara spara - en är väl att vara ledande och detta utan att stöta sig med någon annan (måste leka med elektricitetsorden). Skolan ska verka för framtiden. Vara modell för ansvarstagande och gemensamhetstänkande. Jag tyckte det syntes ett litet ljus i mörkret här!
Anne-Marie
Det mest spännande med detta förslag var att en skola redan börjat - skola i framkant - släckt ned, bytt ut lampor till lågenergi - och faktiskt slagit några fler flugor i en smäll än bara spara - en är väl att vara ledande och detta utan att stöta sig med någon annan (måste leka med elektricitetsorden). Skolan ska verka för framtiden. Vara modell för ansvarstagande och gemensamhetstänkande. Jag tyckte det syntes ett litet ljus i mörkret här!
Anne-Marie
FRÅGOR OCH SVAR
Jag ber att få TIDNINGEN. Jag vill läsa om Horace Engdahl och tänka kring vad Horace Engdahl själv tänker och tycker. Det är en underbar profil som tecknas i den lilla spalt som utgör en del av fotografiet av den skrattande Horace. Jag uppskattar humorn i svaret:
Om du mötte dig själv på en fest?
Skulle jag gå hem.
Då prövar jag att ställa den frågan till mig själv.
Det är svårt att svara på den.
Försök ni som läser här.
Att ställa frågor, skapa svar, helst spontana och snabba är knepigt. Peter Englunds fantastiska intervju med sig själv är ett konststycke jag önskar härma och pröva emot. Svårt så det förslår men FANTASTISK INTERVJU MED PETER ENGLUND.
Anne-Marie
som läst Jenny Leonardz intervju med Horace Engdahl, SvD Söndagsintervju, 21 december 2008.
PÅSLAG INSLAG UPPSLAG
Det är spännande med paket. Böcker kan man se att det är innan man har öppnat paketet. Men trots att man har öppnat paket, slitit av pappret, så avslöjar sig boken inte ändå. Inte ens då man ser vilken bok man har fått har man grepp om innehållet. Så boken är en slags gåva till sista sidan. Då först kanske man har fått gåvan i sin helhet. Nja, jag ställer mig tveksam till det. En bok lever vidare som tankar och skapar ringar på tankevattnet... kanske är det så att en bok aldrig blir färdigmottagen.
Anne-Marie
Anne-Marie
HORACE ENGDAHL
Jag tillhör de som uppskattar Horace Engdahl. Jag hade förmånen att ställa fem frågor till Ständige sekreterare Horace Engdahl för tidningen Svenskläraren (senaste numret). Jag uppskattar Horace generositet och underfundiga svar. Jag hoppas få möjlighet att fråga PETER ENGLUND, trots att han gör det arbetet synnerligen väl alldeles på egen hand - och med all rätt. Ser fram emot att höra Peter Englund berätta om nästa års nobelpristagare i litteratur, när klockan slår ett och den magiska dörren öppnas...
Anne-Marie
Anne-Marie
SKOLLEDARKLOK
HÄNG PÅ PAPPOR
Något om pappor och pappaledigheten.
Det visar sig att fler tvååringar har haft pappor som varit hemma en längre tid och delat på föräldrapenningen. Jag ser papporna varje dag. Det är långt fler som sitter på fik med sina ungar, drar vagnar runtomkring i stan, är i lekparker där jag bor. Det bådar gott för alla.
Anne-Marie,
en del av papporna jag ser har häng och kepsar. Ville bara påpeka det. Ingenting av hänget eller kepsarna tycks påverka deras relation till barnen. Papporna är hur gulliga som helst.
Det visar sig att fler tvååringar har haft pappor som varit hemma en längre tid och delat på föräldrapenningen. Jag ser papporna varje dag. Det är långt fler som sitter på fik med sina ungar, drar vagnar runtomkring i stan, är i lekparker där jag bor. Det bådar gott för alla.
Anne-Marie,
en del av papporna jag ser har häng och kepsar. Ville bara påpeka det. Ingenting av hänget eller kepsarna tycks påverka deras relation till barnen. Papporna är hur gulliga som helst.
INVESTERA I BARNEN
Har suttit hemma och skrivit, förutom en liten promenad i vinterkylan, och lyssnat till P1 kriseftermiddag - jag menar P1 är aldrig i kris men samhället utanför studion är det. Jag är i kreativ kris utanför P1. Mina vänner har någon annan slags kris. Jag är inte krismedveten. Jag lyssnar dock väldigt noggrant till vad som sägs i P1.
- Varför slutar inte folk att investera i nya kök utan börjar investera i sina barn. Långt mycket viktigare än ett nytt kök. Det är mycket som sker i framtiden.. investera i barnens utbildning...
så ungefär sa man in programmet.
Jag menar att - visst ska man investera i barnen. Men det som stärker dem allra mest det är om vi investerar i tid tillsammans med dem. Tid med kvalitet. Då barn får tid med sina närmaste, middagar som är gemensamma, sagor på kvällarna, och en ostressad mamma och en ostressad eller tankefrånvarande pappa - då kan vi börja tala investeringar. Jag är nog av den åsikten att vi ska vara rädda om våra barn. Det behövs tid för utveckling.
Anne-Marie
det finns en klassisk bok - kris och utveckling... Cullberg... en liten idé
- Varför slutar inte folk att investera i nya kök utan börjar investera i sina barn. Långt mycket viktigare än ett nytt kök. Det är mycket som sker i framtiden.. investera i barnens utbildning...
så ungefär sa man in programmet.
Jag menar att - visst ska man investera i barnen. Men det som stärker dem allra mest det är om vi investerar i tid tillsammans med dem. Tid med kvalitet. Då barn får tid med sina närmaste, middagar som är gemensamma, sagor på kvällarna, och en ostressad mamma och en ostressad eller tankefrånvarande pappa - då kan vi börja tala investeringar. Jag är nog av den åsikten att vi ska vara rädda om våra barn. Det behövs tid för utveckling.
Anne-Marie
det finns en klassisk bok - kris och utveckling... Cullberg... en liten idé
EN SKOLA FÖR INGEN
Med anledning av en tidningsartikel tänkte jag en anings fritt om skolan och uppdraget kring den:
Jag utbildades i orden
EN SKOLA FÖR ALLA.
Som lärare strävar jag efter
ETT KLASSRUM FÖR ALLA
Men undrar om vi inte är på väg mot
EN SKOLA FÖR NÅGRA
och om det är en skola för några är risken stor att det blir
EN SKOLA FÖR INGEN
Anne-Marie
som envisas med att tro på det enskilda barnets rätt att få vara lärande och bli bemött som en unik individ i en skolmiljö som strävar efter att möjliggöra för allas utveckling oavsett var den startar eller hur långt eleven har kommit i sin lärandeprocess.
som inte vill göra tävling av lärandet
som också tycker att man kan få svar på morotstänkandandet i denna artikel
Jag utbildades i orden
EN SKOLA FÖR ALLA.
Som lärare strävar jag efter
ETT KLASSRUM FÖR ALLA
Men undrar om vi inte är på väg mot
EN SKOLA FÖR NÅGRA
och om det är en skola för några är risken stor att det blir
EN SKOLA FÖR INGEN
Anne-Marie
som envisas med att tro på det enskilda barnets rätt att få vara lärande och bli bemött som en unik individ i en skolmiljö som strävar efter att möjliggöra för allas utveckling oavsett var den startar eller hur långt eleven har kommit i sin lärandeprocess.
som inte vill göra tävling av lärandet
som också tycker att man kan få svar på morotstänkandandet i denna artikel
ÖMTÅLIGA KONSTNÄR
Jag var på en mycket välbesökt konstutställning i Edinburgh i söndags. Den var så välbesökt att man nästan bad om ursäkt över att den inte skulle fortsätta visas. Vi flockades där inne i konstsalen. Vi gick i ett liv. Vi gick i en konstnärs totala öppenhet och nakenhet. Allt var öppet, delgivet och utvikt. Det var en konst att gå där. Hålla sina egna känslor i styr. Rikta sig mot konstnärens inre... och ta emot... utan att försvara sig. Jag gick med min dotter. I ett av rummen stannade vi båda upp. Det var allmänt känt att man kunde börja gråta härinne. I något slags famlande föll vi gråtande i varandras armar. Vakten vände sig ifrån, han tog några steg tillbaka. Mitt i rummet stod vi. Som om vi vore en installation. Kanske var det så. Kanske visste konstnärinnan att vi - vilka vi nu dessa två var - skulle stå just där och hålla om, gråta mot och kämpa vidare. För det var en slags kvinnlig historia. On the edge...
Det där mänskliga behovet av att känna en kind, huden av en kind, mot sin egna kind... den där värmen...djävla ensamhet! Så ungefär. Så stod det skrivet på en liten bit tyg. Allt signerat konstnären.
Så ungefär!
Anne-Marie,
som tänkte att kanske denna vår tids människor är de mest ensamma, i allafall föreställer vi oss att vi är mycket ensamma, kanske är vi egentligen inte det, kanske är vi bara inte riktigt modiga...
Det där mänskliga behovet av att känna en kind, huden av en kind, mot sin egna kind... den där värmen...djävla ensamhet! Så ungefär. Så stod det skrivet på en liten bit tyg. Allt signerat konstnären.
Så ungefär!
Anne-Marie,
som tänkte att kanske denna vår tids människor är de mest ensamma, i allafall föreställer vi oss att vi är mycket ensamma, kanske är vi egentligen inte det, kanske är vi bara inte riktigt modiga...
SEGERTAL
Obamas segertal. Det är lysande. Retoriskt. Nära, nära det bekanta, visionerande, visionerande om det stora där framför oss och det vackra anslaget av privat art syns i den nya lilla hundvalpen som lovades döttrarna som nu flytta in i Vita Huset.
Anne-Marie
Anne-Marie
LÖFTE
"Jag kommer att lyssna till er.
Speciellt då vi inte är överens."
Obama 5 november 2008.
Anne-Marie
Speciellt då vi inte är överens."
Obama 5 november 2008.
Anne-Marie
NYVALDE! UTVALDE! INVALDE!
THE UNITED...
NÅGOT NYTT - NÅGOT HOPPFULLT!
OBAMA!
Anne-Marie
SKOLVERKET OM KOMMUNAL BEREDSKAP
Jag är enormt förtjust i Max Entins illustrationer. När jag själv blir avporträtterad känner jag mig hedrad. Jag får ha den som en bild som synliggör att jag tänker på minnen...
Jag minns då jag arbetade vid min kommunala skola. Under flera år var elevunderlaget gott. Så byggdes det en friskola intill denna kommunala verksamhet. Vips försvann en hel klass. Det gick fort. Det gick fortare än vad vår skola hade beredskap för. Vi fick en haltande ekonomi och rektor sammankallade till möte och uppmuntraranslag. Det behövdes. Vi vässade argument, pennor och idéer. Vi var konkurransutsatta. Utan att ha någon som helst förberedelse på vad detta kunde innebära. Skolan var också nyligen kommunaliserad och uppdraget i läroplanen uppslukande och överskuggande. Allt kom ungefär samtidigt. Vi talar om åren 1994-1998.
Nu är det det omvända. Hotet om att skolor kan komma att läggas ned gör den kommunala skolan viktig igen. Det är ett scenario skolverket skissar upp. Det finns all anledning att fundera över vad och hur det blir några år framöver. Vi kan inte stampa i nutiden utan att ha fingrarna uppe i luften och i alla fall fundera över hur vindarna blåser.
Jag funderar alltid i treårsperspektiv. Vad händer då? Vad behövs då? Var är eleverna då? Hur gamla är de? Vad är det för samhälle om tre år?
Anne-Marie
http://www.skolverket.se/sb/d/2006/a/14016;jsessionid=FF90E45E2CA94BF73663CCD3518166B5
ÅR 4: OM PRESIDENTVALET I U.S.A
Elever i klass fyra skriver lite om valet i USA
Barack Obama:
Fördelar:
är yngre än Macin,han HATAR krig,han käns snällare än McCain,han är brunhyad och det passar bättre på än president,han är roligare än McCain och Obama vinner enligt oddsen.
Nackdelar med Barack Obama:
Rasister kanske inte tycker om honom för att han är brunhyad
Märkvärdigt med Barack Obama:
Han kan bli världens första bruna president!
OCH OBAMA LEDER!
John McCain:
Fördelar: Han har left längre så att han vet mer mer om världen och han är vit så vissa kanske bara röstar på McCain bara för att han är vit och inte brun.
Nackdelar:
McCain gillar krig så han vill ha kvar U.S.A:s krigare som är i Irak och Iran,han är gammal så man kanske tycker att han är för gammal för att vara president och McCain ligger under!
Märkvärdigt med McCain:
han kan bli världens gamlaste president om han blir president!
Just nu står det 51.6 till Obama och 44.3 till McCain
Jag som har skrivit det här går i klass 4c.
SKOLFORUM ett obligatorium
Stockholm Stad har ordnat så att samtliga lärare - 12 000 lärare - får i uppdrag att besöka ett seminarium på Skolforum, samt en dags besök där. Skolforum har alltid betytt mycket för mig. Där kan jag slå mig ned och diskutera pedagogik, titta på material, se läromedel, pröva en ny skolmöbel, titta på innovationer, se tekniska framsteg och längta efter att få pröva något nytt - se något jag inte visste fanns - lyssna till föreläsningar såväl öppna som i mer sluten form. och befinna mig i den trevliga tummelplats där allt samlas på en mycket liten yta - men åskådliggöra ett mycket stort skoltänk som omfattar hela Skol-Sverige.
Det borde vara ett obligatorium för lärare att vara här, en önsketanke, och kanske en vision. Stockholm Stad har en modell för kommuner att följa... och härma. Konceptet finns och syns vara mycket lyckat.
Anne-Marie
Det borde vara ett obligatorium för lärare att vara här, en önsketanke, och kanske en vision. Stockholm Stad har en modell för kommuner att följa... och härma. Konceptet finns och syns vara mycket lyckat.
Anne-Marie
HUR GICK DET?
DET GICK BRA!
OCH TACK ALLA NI SOM KOMMER FRAM OCH SÄGER HEJ - MEN MED ETT SEMINARIUM OCH EN DEBATT OCH MASSOR AV HEJ DU, HEJ DÄR... OCH PEDAGOGISKA SAMTAL ÄR JAG NOG VÄRLDENS SÄMSTA SAMTALSPARTNER:
DET NI INTE VET ÄR ATT JAG HAR RYGGSKOOOOOOOOOOOOOOOOOTTTTTTTTTT också.
SÅ JAG LER LITE SAMMANBITET BEROR DET INTE PÅ FRÅGAN OM BETYG ELLER INTE UTAN DET FAKTUM ATT RYGGEN INTE KÄNNS SAMMANHÅLLEN... SNARARE AV I TVÅ BITAR. FULLSTÄNDIGT FÖRDJÄVLIGT!
NU ÄR JAG HEMMA OCH NU KOMMER SNART ALLA BLOGGARE SOM JAG SPONTANINBJÖD PÅ MIDDAG:.. FREDRIK, JONAS, ITMAMMAN, ERIKA, ANNA.. OCH JAG.
SYNS I MORGON IGEN!
Anne-Marie,
som med glädje hörde Annika Hagström berätta om min blogg... och tänk... det värmde. Mycket. Det är också bloggen som skapat så stort nätverk... och alla ni läsare... nu blir jag så där tårögd... med värme till er alla från mig.
OCH TACK ALLA NI SOM KOMMER FRAM OCH SÄGER HEJ - MEN MED ETT SEMINARIUM OCH EN DEBATT OCH MASSOR AV HEJ DU, HEJ DÄR... OCH PEDAGOGISKA SAMTAL ÄR JAG NOG VÄRLDENS SÄMSTA SAMTALSPARTNER:
DET NI INTE VET ÄR ATT JAG HAR RYGGSKOOOOOOOOOOOOOOOOOTTTTTTTTTT också.
SÅ JAG LER LITE SAMMANBITET BEROR DET INTE PÅ FRÅGAN OM BETYG ELLER INTE UTAN DET FAKTUM ATT RYGGEN INTE KÄNNS SAMMANHÅLLEN... SNARARE AV I TVÅ BITAR. FULLSTÄNDIGT FÖRDJÄVLIGT!
NU ÄR JAG HEMMA OCH NU KOMMER SNART ALLA BLOGGARE SOM JAG SPONTANINBJÖD PÅ MIDDAG:.. FREDRIK, JONAS, ITMAMMAN, ERIKA, ANNA.. OCH JAG.
SYNS I MORGON IGEN!
Anne-Marie,
som med glädje hörde Annika Hagström berätta om min blogg... och tänk... det värmde. Mycket. Det är också bloggen som skapat så stort nätverk... och alla ni läsare... nu blir jag så där tårögd... med värme till er alla från mig.
PÅ PLATS under ett PARADISTRÄD
Hi hi hi - då är man där då - på skolforum - och hos Bonniers som skapat lärandets träd, äpplen, en grön oas med blomster...och en plats att slå sig ned. Jag har haft en ytterst intressant dag - lyssnat till Ann-Marie Begler och hennes tankar, mött skolvärlden och samtalat med än den ena än den andra. Forumplats med andra ord.
Vi syns!
A-M
Imorgon debatt och seminarium,
Och här kan man boka upp en plats.
Vi syns!
A-M