MED GLIMTEN I ÖGAT - DAGENS ARBETE




* Vi började med samling på mattan. Det går så fort, så fort. Jag skulle precis till att läsa.

* Vi skulle avsluta boken EDDIE OCH MAXON JACKSON.

* A-M fick en allergireaktion och fick utslag över hela kroppen - fick springa till skolsköterskan.

* Skolsköterskan var inte på plats. A-M blev räddad av skolsekreteraren. Fick medicin.

' A-M gick tillbaka (några knappa minuter tog detta spring fram och tillbaka från klassrum till skolsköterska och tillbaka) till klassrummet där alla,  ALLA, elever satt tysta och läste i sina böcker (nåväl så gott som alla, några viskade och pratade också, men så måste det ju få bli).

* Skolsköterskan kom upp och plåstrade om A-M, samtidigt som skolsköterskan talade om vikt, längd och kommande spruta (HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP - SKA MAN SPÄNNA MUSKLERNA DÅ?) med eleverna.

* A-M läste vidare i högläsningsboken: - ja jag gråter alltid under detta kapitel... det är så fiiiiiint när Eddie hittar cykelnyckeln, tycker fröken.

* Fritidspersonalen kom in och viskade - vill du att vi ska ta hand om dig? samtidigt som fritidspersonalen såg hur fint alla i klassen satt och lyssnade på avslutningen i boken och hörde hur Anne-Marie läste så vackert hon nu kunde.

* A-M visade sina elever hur omsorg om en person kan se ut. Ser ni så det omsorgas om mig, så omsorgar lärare om varandra, och så ser det också ut när en elev mår dåligt och behöver hjälp här på skolan. Nu var det ingen fara med mig och eleverna behövde inte oroa sig. Det kliade mest. Och det är inte roligt.

* Vi tog rast och sprang till elevens val. Jag valde bort det och vilade genom att sitta och fundera en stund i mitt klassrum.

* Efter lektion och rast - räknade vi omkrets och mattekluringar. Vår runda matta stegades upp av eleverna. Det blev ungefär 62 elevsteg om vi avrundade alla uträkningar. En elevfot var ungefär 30 cm, + och lite - , så vi beslöt att räkna ut ungefär hur stor omkrets det handlade om. Vi tyckte det blev ungefär XX meter... om man skulle ha staket runt det hela så behövde man stega en liten bit utanför mattkanten,.. och så kanske man behövde en öppning i staketet och så kanske man ... hur mycket skulle vi köpa av saker att göra ett staket kring mattan. Himla mycket ved blev det. Anne-Marie satt och kliade sig i huvudet under tiden. Det var spännande. Först var det svårt och då är A-M dum, sedan blev det lättare och A-M blev snällare. Ibland tror jag att jag är lika dum som uppgifterna. Är uppgifterna snälla då är jag snäll. Det får mig att tänka att det är nog en aning bättre att vara "dum" då. Mitt uppdrag är att utmana.

* Därefter hade vi muntlig matematik: alla elever tar fram sina matteböcker, sitter kvar i ringen. Alla slår upp sidorna lite varstans. Vi läser mattefrågor och besvarar dem muntligt. Det kan låta så här: Hur många apelsiner hade de då att dela på? Och så svarar eleverna på frågan - precis som de vill - de ska alltså inte lösa uppgiften bara tala om den, och svaret ska ha med så mycket ord från frågan om det är möjligt. Svaret kan lyda: De hade 22 apelsiner kvar att dela på. (Det mycket spännande matekluringen ni fann har i exemplet har jag hittat på alldeles själv, inte en mattebok!)

* Individuell undervisning med en elev. Mattetänkandet var svårt.

* Matrast. Alla blir alldeles för hungriga en kvart innan vår mattid. Det gäller i synnerhet klassens lärare.

* Äter i matsalen, lyssnar till eleverna, äter snabbt, ser till att några äter mer grönsaker än andra, och du... du måste dricka en aning också... ta lite mjölk...nähe... ta ett glas vatten.... en macka också?!

* Tillbaka efter maten och lunchrasten. Det kliar på valda delar på Anne-Marie. Men nu kliar det på stora delar av en annan elev. Det blev ett spring till skolsköterskan. Fler allergiska reaktioner. Skolsköterskan var idel öra och gav salva, omsorgade om kliande kinder, benväck och obehagliga utslag. Vadän detta, undrade vår kloka skolsköterska?

* Vår kloka skolsekreterare var något på spåren... och meddelade mig och de övriga lärarna. Vi har en sådan underbar skolsekreterare, hon är ute direkt när det är snöbollskrig, springer runt och hjälper lärare och ungar... (finns det stjärnor i kanten för skolsekreterare som gör sitt jobb till mer än ett jobb...)

* Samling i ring. Vi hade matematik - större, mindre, högre, lägre, cm, m, dm, enhetsprat kan vi kalla det för. Dubbelt, färre, mer och mindre var begrepp vi prövade.

* Vi hade talade engelska siffror och tal, Teenage, tonåring... och lyssnade in vilka siffror som var tonårsaktiga: sextttooooooonnnnn! fourtteeeeeeeeeeeeeeeen ...och vilka som inte var det. Vi överdrev det hela så det blev en aning övertydligt. Men vad gör det inte för att begreppa saker och ting.

* Sen hade vi en städstund på exakt tre minuter. Då blev det fint och snyggt i klassrummet.

* A-M spelade teater - den elaka läraren - och skrek och gormade så det stod härliga till - precis då dök en mamma upp. Då började eleverna skratta så de kiknade. Jag sände inga mer elever till skamvrån. Jag skällde inte på eleverna att de skulle sitta mer med armarna uppåt skräck! Ja, ja... jag spelade den osäkra läraren också, den som hade visir för ögonen och egna sudd  i fickan....(dramatisering och har absolut ingenting med verkligheten att göra, det är meningen att det ska vara roligt). Eleverna beställer sin lärare heter dramatiseringen.

* Sedan avslutar vi dagen med dramatisering av allehanda spörsmål. Då är det eleverna som får göra drama kring något jag eller någon annan försätter dem i. Det blev mycket, mycket skratt.
 
* Sist gör vi den lilla sagan - en mening ska följa med från tidigare berättelse, runt, runt i en ring berättar vi då. Jag började med en lyckliga lilla sköldpaddan som älskade det blåa havet. Sköldpaddan dök i. Och nästa som tog vid fortsatte. Och sköldpaddan dök i .... och sköldpaddan mötte en val och dog.

* Då ringde det ut. Dagen var plötsligt slut!



Puh!
Det är en hel del man gör på en hel dag i skolan.
Allergireaktionerna hör knappast dit, men alltid händer det något, som handlar om det som är allmänmänskliga. Det står ingenting om det i kursplanerna eller i läroplanen. Men hur vi hanterar saker och ting kan synas i det mesta som vi har uppdrag att göra. Ansvar, medmänsklighet, omsorg och samtal präglade dagen fullt ut. Imorgon tänkte jag att vi skulle äta glass eller något sådant.

Vid sidan av klassrumsarbetet idag har jag också:
* Kopierat
* Svarat på mail
* Diskuterat med andra lärare
* Lyssnat till en kollegas berättelse om en klok och minnesvärd lärare
* Diskuterat litteratur med skolbibliotikarien
* Funderat ut vad morgondagen bär för överraskningar
* Gläds åt att skolsköterskan fyllt på alla sjuklådor och akutlådor vid skolan.
* Diskuterat rengöringsmedel med ansvarig städare.
* Skrivit in elevernas läsning i läsutvecklingsschemat.
* Talat med min skolsekreterare som tycker att jag är envis men snäll! (Du borde gå hem... det borde jag inte! så ungefär)

I övrigt!
Allt är nytt under solen!

Anne-Marie

SPRUTTFART

Du har satt fart som sjutton idag, du jobbar som aldrig förr...
- Det är sprutt i själva starten. Jag har liksom spruttfart i början ... och då bara går det av sig själv.

Anne-Marie

KLASSRUMMET är min värld

Jag utgår från det lilla sammanhanget.
Jag undersöker det noga. I det lilla synliggörs något stort. I det stora ryms en möjlighet.
Jag är i mitt klassrum. Det är stort.

Anne-Marie

GRÖN SKOLTANKE



Man möter alltid nytt då man är ute och försöker att skapa nytt inom skolvärlden. Jag har förmånen att möta lärare överallt, tala lärande, möta processer och ibland få ingå i dem. Jag samlar på mig det jag får...

- Vi är en grön skola,
sade en lärare. Det betyder att eleverna går till skolan, inte åker bil, vi talar miljö och värnar den i aktiviteten.

Jag tänkte:
Anslaget grön skola är bra. Omvandlat i mina tankegångar blir det en aktivitet i skolmatsalen, återvinningen, den fysiska promenaden till skolan om så i organiserad form, nedsläckning där man inte är och genomförande av små, små förändringar som i stort sett fostrar i miljötänk och verkar för att synliggöra allas ansvar.

- Vi är en grön skola!
Självklart!
- Kan vi börja med all mat som slängs i en skolmatsal...

Anne-Marie

VERSALER

MINA ELEVER ÄR MINA VERSALER!
Anne-Marie

INTRESSE utan tanke på ENGELSKAN




En elev i min lilla fyra finner en artikel i en bok för årskurs sex, Ämnet är engelska, Eleven är oerhört intresserad av det boken tar upp. Eleven går i dialog med mig.

- Det fattas massor av saker i den här texten, säger eleven.

Genom detta påstående hör jag att eleven förstår VAD texten säger och att eleven har större kunskap om ämnet än vad texten beskriver, eleven saknar ett och annat. Jag tittar på artikeln. Jag lyssnar på eleven. Jag ser bara en massa kunskap. Det säger jag till min elev.

- Du kan massor av engelska, säger jag.
- Kan jag? frågar eleven,
- Ja, du kan så mycket engelska och det visar du mig genom att berätta att du saknar ett och annat.
- Ja, men jag har ju inte läst texten för dig, säger eleven.
- Jo det är sant, men du kan inte tycka en massa saker om texten om du inte förstod den, du vill att vissa saker kommer in i texten och du diskuterar innehållet i texten utan att tala om att du har läst den på engelska, säger jag.
- Tänkte ju inte ens på att det var engelska. Jag tycker...


Anne-Marie,
som tänker att det är viktigt att vi har flera utgåvor från olika årskurser i våra klassrum. Vi ska verkliggöra teorierna kring vad elevens potential kan behöva för näring för att utvecklas.

DAGENS ARBETE




Detta blev dagens arbete:


Högläsning - Eddie och Maxon Jackson - med tillhörande samtal kring Eddies livssituation och etik och moral. Det blev kortdrama - där Eddie var en av personerna, och Eddies pappa var en annan. Det vi spelade upp handlade om hur Eddie blev rädd när en trollkonstnär sågade itu en kvinna i en låda (magi kallas det) och Eddies pappa tröstar med (och med ett leende och texten som visar att Eddies pappa tror att Eddie förstår magin i  en trollkonstnärs itusågande av en kvinna i en låda) - att det finns så många ändå .. vilket inte alls var någon tröst. Detta gjorde vi drama av. Det blev lysande bra. Jag har en form av kortdrama som gör att eleverna spelar en kort liten stund och därefter bryter vi det spontana spel och två nya går fram. 

Engelsk vägledd läsning - många i klassen har nu fått ingå i vägledd engelsk undervisning - och idag har vi utvärderat kvaliteten i undervisningsformen. Man lär sig mycket mer insåg eleverna.

Engelsk storbok - LOST MY WAY HOME - och då vi läst och samtalat om den boken så avslutades läsningen med ett befriande skratt - vilket är befriande - det betyder att eleverna förstår.

Engelskt samtal - i undervisning två och två diskuterar jag text och bild på engelska. Jag riktigt märker hur varje elev lär sig mer och mer.

Matematik - vi har nu inmutat kilogrammet och att kilo betyder 1000. Vid samtal framkommer det att flera elever nu snabbt kan översätta matematikbegrepp till förståelseinnehåll. Jag blir mycket imponerad.

Individuell undervisning - idag hade jag individuell undervisning med 7 elever. Då individanpassar jag exempelvis matematik, engelska och svenska - vilket också betyder att jag utmanar där jag kan utmana. Flera elever begär detta redan från dagens början.

Högläsning igen - In i sagans värld - PRINS HATT UNDER JORDEN - och det var makalöst tyst under sagans uppbyggnad och sagans trygga berättarform.

Fantasiberättelse i ring - Anne-Marie modellar med en märklig historia med tunnelbaneföraren som fick nog, bytte spår och ville resa ut i världen - stafettorden gick genom klassen, en efter en lade till en berättelse, och vi hamnade om och om igen på en romantisk middag i Eifeltornet, Paris, där alla ville pröva att äta sniglar (i fantasin) Man gör så att man berättar en berättelse från början, den sista meningen som sägs innan nästa tar vid - den upprepar man. På så vis lyssnar man mer noggrant och får en skjuts in i berättelsen genom att låna ord från någon annan.

För egen del fortsatte diskussionerna i lärarlag och rektorssamtal efter lektionernas slut.

Så kan det vara.
Anne-Marie

eleverna hade också önskemål - måla klart sina stolar, läsa mer ur sina böcker och spela drama

EN MYSSE skrev ASTRID - en keps skrev Körling



Om kepsar och mössor

- Ja, ni får läsa mina inlägg - jag har skrivit tre i stycken i denna fråga - och de följer här. Men jag tänker på hur klok Astrid Lindgren är i sina texter. Inte förnekar hon sin Emil, nej hon ställer sig helt enkelt på hans sida. Emil i Lönneberga ÄR sin mysse. Och Astrid Lindgren skriver, likt en Vygotskijkännare och tänkare, om Emil i Lönnebergas framtidsutveckling - han kommer att bli något stort - aldrig någonsin skriver Astrid om Emils mysse som ett framtida problem. Astrid vet att det som gäller handlar om det som finns innanför. Så Emils mysse är en del av Emil i Lönneberga. Inte står det om problemet med Emils mysse. Nej! Sånt trams ägnade sig inte Astrid Lindgren åt.

Anne-Marie

UPPRINGD UPPRÖRD



Jag blev uppringd av en upprörd... det gällde kepsarna... det gällde mössorna...


- Det är den enda frågan som diskuteras i skolan, sa rösten i telefon. Kan du inte berätta för mig varför det är så Anne-Marie? Jag ska bli lärare. Jag vill diskutera pedagogik och lärande, innanförsaker inte utanpåsaker, förtvivlade personen i telefon.

Jag kan inte svara för alla lärare. Jag kan inte svara för skolan i sin helhet. Jag kan svara för mig själv.

- Snälla skriv om det, skriv ett inlägg om kepsen och mössan!


Anne-Marie

FRÖKENTACK!



Det sista vi gjorde för termin handlade om att måla kaffekoppar, rita pennor mot ett pappersark. Eleverna får titta och härma så mycket de vill. Men någon hjälp att göra sin egen kaffekopp, eller sin egna penna, sitt egna skrivande får de inte. De får pröva hur mycket de vill. Vi övar oss i att göra, tänka och utveckla i skolan. Så kommer det tillbaka. Elevernas gensvar på undervisningen. Här är kaffekoppen ritat igen... och det vackra brevet tar jag till mitt hjärta. Från hjärta till hjärta.



Fröken tackar tillbaka och håller mina elevers gensvar alldeles intill mitt lärarhjärta.
Anne-Marie

FRAMTRÄDANDE



Framträdande är framträdande. Storslagna är de som står på scen. Storslaget är det att vara åskådare och faktiskt aktiv publik vid min skolas elevframträdanden. Många elever engagerar sig i julfirande, Luciafirande och vid andra firanden. Rektorn vid vår skola missade något detta år, han försov sig, i stället kom den lokala tomten, men paket och julnissor och julnissar. Tomten talade om dagens nymodigheter - mobiltelefonen - och hur enkelt det är att sms:a önskelista till tomten. Men där är jag nog gammeldags. Brev till tomten ska sändas via Tomteboda!

- Ho Ho Ho, skrattade Tomten.

Märkligt nog var rektorn tillbaka på sin rektorsexpedition ungefär samtidigt som Tomten försvann till sina sysslor. Ja, ja... det är magiskt kring jul.  

Anne-Marie,
som ett, tu, tre är helt med på noterna!

LEDIGHETSNÄRING



Det är på en hårsmån.
Jag är trött. Nu sitter tröttheten på axeln och knackar mot Anne-Maries huvud.
- Du är trött säger tröttheten.
- Nja, säger jag... och viftar bort det hela.
Man kan nära sig med c-vitamin och långa promenader.
Det tänker jag göra.

Anne-Marie

LUCIATÅGET och att tända ljus



Det är ett mäktigt luciatåg som träder in och bryter mörkret i vår nedsläckta gymnastiksal. Av skolans cirka 800 elever deltar 200 elever i skolans Luciatåg. Bakom ett så mäktigt luciatåg finns en musiklärare, bakom musikläraren finns vaktmästare, bakom dessa finns andra som hjälper till, andra lärare som organiserar, tar ledarordet ... det är inget vips eller magiskt bakom ett jättestor Luciatåg av detta slag. Men det är arbete, organisation, tradition och elever som vill och gör. Jag ser musikläraren i mörkret. Hon har ett svagt ljus över sitt instrument. Hennes händer rörs sig nästan självständigt över tangenterna - men hennes ögon de ser ut över det mäktiga sånginstrument hon har framför sig. Jag ser hennes huvud nicka i takt, jag ser hennes bejakande bekräftande rörelser och då den sista tomten lämnar musiksalen, innan ljuset tänds för dagens arbete, ser jag att hon är nöjd och glad. Med all rätt.

Anne-Marie





SYTRÅD OCH TOMTEPINGLA



Smått road inser jag att jag är inte, INTE,
en pysselperson.

Klistret letar sig in i huden, jag fastnar i allt och alla, bjällror som ska sitta fastsydda med vacker sirlig tråd tråklar jag ihop med en redig knut, änglavingar klipper jag av något som inte alls är änglalikt, tomteluvor kommer på sniskan... och jag säger gång på gång ...

- Ni kan det här bättre än jag... fråga någon som kan ...


Denna dag en pysseldag. Jag är inte bekväm då vi har pysseldagar ... jag tror att det handlar om att jag aldrig har kunnat göra något likadant. Får jag en tomtebeskrivning slutar det med att jag sitter och gör en dinosaurie...

Dagen är slut! Veckan är över!
Jag har köpt glögg.
Ska smaska i mig en pepparkaka.

Allt av jul idag med andra ord.
Anne-Marie

SKOLTANKAR



Jag tänker på skolan. Jag tycker om att arbeta i en klass, i ett klassrum, tillsammans med lärarkollegor, i en skola. Jag tycker om mitt arbete. Men jag märker att jag vänder mig ifrån skoldebatten, skoltråkningarna och bristsynsblickandet över skolan. Jag blir dyster.


Jag orkar inte att vara politisk korrekt, jag förstår inte alla undersökningar, jag hör siffror och läser om lärarhögskolans oförmåga ... och skolan tycks mig vara ett sjunkande skepp. Jag brukar vara en oförtruten optimist då det gäller skolan...  en stilla röst om att skolan kan vara en plats som gör skillnad och utvecklar skillnader och dessa ska upplevas och införlivas hos eleven.

Optimist då det gäller skolan? Det är nästan naivt att tänka gott om skolan. Som om jag vore en avvikare. Men jag är optimist, om än ganska trött, skolan är den plats där vi har alla våra barn, alla barn från 6 till 16 år, och därmed en verksamhet som faktiskt möter alla barn, med alla problem, glädjeämne, sorger, funderingar, sorger och de är där för att utvecklas i ett socialt samspel med andra, lära sig för framtiden och få utmaningar och tilltro till den egna förmågan...

Jo, jag är ju mitt i den. Jag undrar vad som skulle hända om jag slutade hoppas om mitt yrke, om jag slutade orka då det gällde mina elever och skolans uppdrag, om jag gav upp då det gällde att få mina elever att bli läsare, räknare och aktiva aktörer i klassrummet. Jag gör det inte. För jag är närmare mina elever än jag är närmare någonting annat. Verkligheten är den att jag värnar mitt hopp om lärandet, om eleverna och elevens rätt att utvecklas trots en massa hinder. Jag måste för elevernas skull. Vara en slags ställföreträdande hopp om ...

Det är väldigt snålblåsigt kring skolan. Det börjar bli dags att värna elevernas rättigheter... jag anar att gamla uppfostringsmetoder kommer dyka upp, lura i vassen, kläs i nya kläder... och jag räds den utvecklingen...

Anne-Marie,
som funderar en aning ostrukturerat, men jag finner det svårt att formulera mig... jag skulle vilja skrika - Se utanför lådan, se utanför ramarna, skapa något nytt... klä inte in gamla saker i nya former... våga pröva något nytt.. ge inte upp....

SLÄNG SKOLMATEN



Det slängs otroligt mycket mat i skolmatsalen.
Jag tror så mycket som 1/3 slängs bort.
Det är alldeles för mycket.

Anne-Marie

UTAN LUFT



Eleverna kroknade... jag kroknade... blommorna kroknade...
Mitt kära besök; den beslutande och bestämmande kommunalordförande i grundskolenämnden kom med det lysande förslaget till förbättring:

- Det kanske räcker med att släppa in lite frisk luft. Vädra!

Anne-Marie

KOMMUNORDFÖRANDE

Idag följer kommunordförande i min skolkommun undervisningen i min klass. Jag menar - kommunordförande får delta i  undervisningen. Det är en annan sak att följa och att delta. Igår deltog Rossana Dinamarca från riksdagen undervisningen i klassrummet.

Anne-Marie
 

SKOLA

Idag skola jag...
då skola också eleverna ...
Vi skolar ihop!

Anne-Marie

ETT LÄRARLIV - DENNA VECKA

Lärarliv denna vecka.

http://publishme.se/5617/imagehandler/?go=upload

1) Fortbildning med långsiktighet som ledstjärna - Rektorsutbildning
2) Ordens Magi - språket, skrivandet och läsningen - det bästa av utbildningar  och inspiration
3) Längta till jobbet - och är där på onsdag - sedan till UR- I Love Språk- inspelning. WOW-känsla.

4) Torsdag i skolan - full rulle ... och jag inser att jag har mina elever att tacka för inspiration och lust. Vikarien hade lovordat dem. Det är ett vacker ord - LOV-ORDA! Det kan man trudilutta till - då - LOV-SJUNGER man... och det är sådana tider snart. Vi har lov inom några få veckor. Jag har också haft förmånen att möta mina elevers föräldrar under några timmar av utvecklingssamtal - men i övrigt ägnar vi all tid åt utveckling här i klassen. Och samtalar ständigt om den.

5) Fredag är jag ungefär lite fundersam själv. Har lite oro för saker och ting. Men väl i mitt klassrum så möts jag återigen av mina elever, och en förälder som slank med av bara farten. Samt en liten bebis som lade sig i det mesta och med all rätt.

6) Det finaste med veckans läsupplevelser är den bok vi just nu läser i klassrummet. Den har jag all anledning att tala mer om. Den LOV-SJUNG-LÄSER jag högt och dramatiserar .... och geografiserar.
Vilken bok... jo  jo ... ni får fråga?

Anne-Marie
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg