DENNA VECKA - ett skolliv



I mitt svenska klassrum - denna vecka - Ja ... vad är det jag/vi har gjort denna vecka:

KLASSRUMSARBETET:

* Läst i flera timmar. Fler elever läser vill ha ytterligare tid ... de kan inte släppa böckerna ifrån sig.
* Haft matematik; räkning i utvecklad form.
* Funderat på frågorna: Hur gör man en hög med vatten? och Hur kommer ett sms ut från en mobil och in i en annan?
* Haft samtal om snöbollskrig, rädslor och hur man gör om man är rädd i skolan? Strategier för att lösa problem.
* Läst en englesk text.
* Läst engelska böcker.
* Arbetat med vulkaner, arbetat med att förstå registret i en kartbok.
* Utvecklat hur man söker i en kartbok.
* Börjat arbeta med förminskningar av verkligheten.
* Samtalat i ring kring våra böcker.
* Valt en mening ur boken. Läst den högt i ringen.
* Ställt frågor ur boken - svarat fritt utifrån bokens fråga.

MITT LÄRARARBETE DENNA VECKA: 

* Anne-Marie har högläst ur GUMMITARZAN, KÖTTFÄRS OCH ..., REGNBÅGENS HEMLIGHET, SPINDELSAGOR samt min sista krönika Språket börjar över potatismoset.
* Anne-Marie har gjort läsanalyser på de flesta i klassen. Texter hämtade ur matematikboken, engelska och svenska skönlitterära texter.
* Dokumenterat i LUS, dokumenterat i elevernas processböcker.
* Skrivit skriftliga omdömen
* Haft 13 utvecklingssamtal
* Hållt en liten miniföreläsning för mina kollegor - om luspunkterna 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 18.
* Talat med rektor om elevernas önskningar och förväntningar.
* Fikat två gånger under veckan.
* Haft ett studiebesök i klassen.
* Förberett för min vikarie måndag/tisdag
* Städat undan. Burit bord och böcker.
* Packat upp nytt material.
* Skrivit hembrev.
* Svarat på mail.
* Bekräftat eleverna om och om igen.

DET JAG INTE GJORT DENNA VECKA:

Det är väl det där med att inte hinna gå på ... man håller sig för det mesta. Ett allmänt lärarproblem /FNISS/.

Nu ska jag hem och kurera mig en aning. Sova kallas det nog. Vintersömn! En idé jag har. IDE.
Anne-Marie

ÄMNESHUMOR

- Vet du varför man blir ledsen av en mattebok?
- Nä
- Den är bara fylld med problem
- AHA

- Vet du varför man blir glad av att göra matematik?
- Nä!
- Därför att man kan lösa problem!


Lunchrastsamtal med mina elever.
Anne-Marie

elevarbete: GNAG-TRÄDET

Tittar på ett litet elevarbete. Eleven har ritat två träd. Det syns en liten ekorre på ett av träden. Då man läser den lilla texten i textrutan, knappt läslig, står det:

Här är gnagaren på grenen mellan gnagträdet och boträdet.

Det är så klokt tänker jag. Man gnager inte på det träd man bor i - man har förstås ett gnagträd! Det är ett självständigt tänk kring talesättet - Man sågar inte av den gren man sitter på. Utan att vi har talat om det.

Jag tänker - det är nogsamt att titta noggrant på vad elever faktiskt gör och vad de faktiskt uttrycker.
Anne-Marie

DAGENS ENGELSKA ORD - årskurs fyra



Jag är ordlös inför faktum. Jag gillar idén att eleverna själva väljer sina ord.
Anne-Marie

UNDERBARA KLASSRUMSDAG





Underbara klassrumsdag. Kreativt, samspelande och inspelande. Det är som det är varje dag. Jag hoppas ni får inblicka i det lite senare - eller närmare bestämt i vår - i april - och ännu närmare bestämt söndagen den 12 april... och för att vara exakt ... klockan halv åtta i TV2.

Jag älskar vårt gemensamma arbetsbord. Lite kreativt stökigt. Som ett skrivbord mellan många ska vara.
Anne-Marie


ENTUSIASM

Det är det jag känner då jag är i klassrummet.
Frågor på det!
A-M

en STUND för mig



Den här kopp kaffen och den här saftiga nygräddade bullen får jag bara se på fotografi. När jag nu sitter ned är det första gången på hela dagen. Jag har inte ens varit på ... hemlighuset. Jag är slut på kaffe, nybakade bullar och fullkomligt slut i benen. Skolis och svettis kanske man kunde döpa skolspringet för. Jag haffade en frukt då jag sprang mellan två lektioner.

Anne-Marie

ARBETE VIKTIGA LÄSDAGEN



Varje dag är en läsdag. Men denna dag är en upplyft läsdag. Så här gjorde vi. Jag hade en liten plan, den planen nappade mina kollegor på.

1) Vi samlade alla elever, fem klasser, i ett gemensamt rum.
2) Alla lärare hade ett stycke att läsa ur Astrid Lindgrens novell INGA RÖVARE FINNS I SKOGEN
3) VI genomförde en växelvis högläsning. Eleverna var lyssnande och uppmärksamma.
4) Tillbaka in i klassrummet. Där fick varje klass från förskola till årskurs fem ett papper med INGA RÖVARE FINNS I SKOGEN.
5) Varje elev har sin egen mening.
6) Vi skriver helt enkelt av Astrid Lindgrens ord, förstorar dem. BOkstäverna ni ser är skrivna på remsor som klipps ur liggande A4, i tre delar.
7) Alla elever får måla sitt egna bokomslag. Eller måla av en känd bok.
8) Vi knyter ihop det hela med att se en film som berör ovanstående tema.
9) Eleverna var nöjda. Lärarna var nöjda.
10) Anne-Marie avslutade dagen med en kreativ huvudvärk.

Alla arbeten kommer pryda vårt bibliotek, där den vackra och kloka skolbibliotikaren inte en gång höjde ett stressande ögonbryn när elever från alla skolans klasser frågade om böcker, lånade och var angelägna om att hitta just sin bok, Jag är mycket stolt över vårt lilla skolbibliotek. Det är en slags omsorg i alltsammans.


Anne-Marie

SKOLTANKAD



Idag har jag kommit hem fulltankad, av tankar och intryck. Dessa skoltankade dagar kräver reflektion och tillbakablick. I klassrummet är det lärande, utanför klassrummet är det annat som stör, förstör och hindrar eller bidrar, kompletterar och möjliggör. Ett klassrum är inte bara det som sker i ett klassrum. Vi tar alla med oss in saker och ting in i klassrummet. Ibland stör det, ibland bidrar det.

Anne-Marie

ELEVEN SYNAR LÄRAREN



Jag har några elevporträtt av mig själv. Det är med värme jag tar emot dem. Detta porträtt har föregåtts av en ingående studie av mig.

- Öppna munnen så man ser dina tänder.
- Titta större så jag ser dina ögon.
- Vad är det egentligen för färg på dina glasögon?

Jag ler så alla tänderna syns. Jag öppnar ögonen så att de blir stora, stora. Och jag granskar noggrant mina glasögonbågars färg. Nej, där ljuger jag. Tar jag av mig mina glasögon så ser jag nästan ingenting. Vilket jag berättar för min elev.

Men ingen gång frågar eleven - Säg något som jag ska skriva in i bilden.
 
Jag har tagit Obamas ord in i klassrummet - YES I CAN eller YES WE CAN!
Hela dagen har jag sagt detta. Orden känns så bra i munnen. Det gör så gott i rummet. Det är så skönt att gemensamt tro på sig själv och på alla andra. Även om det är ett tufft arbete vi har framför oss. Eller ett avslutat arbete som vi har bakom oss. YES WE CAN!
YES I CAN!

Anne-Marie

som tackar min elev för ett porträtt som jag mycket snart trycker till mitt hjärta.

BRANDÖFVNING




Brandövningar är viktiga. Det är inte säkert det förstås på detta vis. Jag annonserade ut beredskap för  brandövningen, uppdaterade vilka kunskaper eleverna har, och ifall brandövningen sker på rasten - vad att göra. Trots att det är genomgång och mycket samtal, och en läsning av en text frågar eleverna:

- Om jag sitter i matsalen och inte har ätit klart, och om brandövningen kommer då, då ska jag väl först äta upp maten...?

Det är dessa spontana frågor som synliggör hur eleverna egentligen har förstått eller förstår saker och ting.
Anne-Marie


BARNGRUPPER



Man talar om barngrupper: Större barngrupper på fritids. Jag skulle vilja knyta detta begrepp lite närmare barnkonventionen... BARNET! Då skulle vi tala om barnet i barngrupperna. Genast kliver vi över distansen som barngrupperna skapar och kommer mycket närmare det enskilda barnet. För en barngrupp är en mängd ungar... och en hoper av barn. Men barnet. I bestämd form är just det där barnet.

Ansvaret skärps då vi arbetar med vårt ordförråd.
Och ju närmare vi tittar på gruppen ju tydligare ser vi att den är uppbyggd av enskilda och suveräna delar.
 
Anne-Marie


SKOGENS TYSTNAD och en hel klass



Jag sitter i mitt tomma klassrum. Det är alldeles för tomt. Inga lektioner inomhus idag. Bara utomhus. Flyttblock, isräfflor och mossans grönska. Tallarnas höjd och granarnas snårighet. Skogslivet är ett annat rum. Jag fyllde mig själv med skogen. Dofterna. Känslan av markens mjukhet under fötterna. Men ljudet... nej... det är för högljudda röster när man har en hel klass med sig. En del elever drog sig in i skogens tystnad. Jag respekterade dem. Sprang efter för att också få lyssna. Jag tänker - vi kanske är alldeles för sällan ute bland det som är verkligt.

Anne-Marie

SKOLA IN SIG IGEN






Idag är det inskolning efter skollovet.

Varför talar man bara om inskolning och inte om utskolning?
Utskolningen - då skolgången är klar och över, bakom och inte framför - för de flesta ungar betyder utskolningen faktiskt stor ångest - det självklara är borta och de egna benen ska bära... bära... och bära helt självständigt. Jag har sett hur vingligt det har blivit efter skolan. Hur svårt det har varit att vara en del, eller bli en del, av det faktiska livet utanför skolan. Det är ganska tufft. Väldigt tufft om jag ska vara ärlig.

Anne-Marie

ELEVTOMT - LÄRARTÄTT



Det är en aning elevtomt i skolan denna vecka. Fritids har öppet och verksamhet. Förskoleklassen syns och fritidsbarnen fritidsleker. Men i övrigt är det elevtomt. Ödsligt. Plötsligt syns alla lärare. Lärartätt i lärarrummet. Äntligen får man prata lite med alla som man inte hinner tala med då scheman inte möjliggör detta. Inga raster ihop, inga hål i schemat som möjliggör en spontan pedagogisk diskussion. Det är behövligt med höstlov... för att förtäta samarbetet och skolutvecklingstankarna, för att arbeta med fördjupande diskussioner kring bedömningar, mål och läroplan.

Berätta gärna hur ni gör vid era skolor - hur är veckans upplägg hos er?
Anne-Marie

SKRIVA BARNDOMSMINNE

- Får vi skriva om ... och om...., säger eleverna i mun på varandra.
- Javisst, ni kan skriva om ett barndomsminne, svarar jag på de ivriga förslag eleverna ger.
- Vadå barndomsminne, jag är ett barn, jag kan väl inte minnas det jag är, svarar en klurig liten en.

Anne-Marie

KLASSRUMSTYSTNAD





- Gympa!
På en given signal försvinner mina fyror ut ur klassrummet. På vägen ut stannar de till och säger:
- Vi syns i morgon!
Nu sitter jag här. Tystnaden i detta levande rum är nästan öronbedövande. Det är för tyst. Ett klassrum är där barnen är, där är vi ihop. Här är jag nu ensam. Vänder ett papper eller två. Vänder och vrider på ett elevarbete. Ser framstegen. Ser framtiden!

En lycklig fröken tar sina kaffekoppar och beger sig till lärarrummet. Det är snart stormöte och rektorsgenomgång.
Anne-Marie

SKOLMATEN och SKOLMATSALEN

Ser morgonnyheterna och barnfetman i USA.
Jag ser medhavda luncher och tomma näringstallrikar.

Jag tror vi ska vara väldigt tacksamma för vår skolmat, värna den, försvara den, och klappa mattanterna på ömma axlar och slå oss ned i slitna skolmatsalar och tänka - Vi är ganska unika om detta  - skolmaten och skolmatsalen. En rest av omsorg om individens bästa. Att vi sedan måste försvara kvaliteten kring maten då tider av pengabrist råder... det hör till saken.

Anne-Marie



OMSORGSTÄNK



Som fröken och lärare vill jag vara där mina elever är. Detta är nu en omöjlighet. Eleverna springer åt alla håll på rasterna, det är omklädesrum, de är toaletter, det är alla möjliga platser i skolan. Jag har 28 elever. Jag är en person. Trots att vi alla lärare och övrig skolpersonal sätter eleven i centrum för all vår omsorg så är det omöjligt att vara precis just där, och precis då, som det verkligen behövs. Idag kände jag så. Jag skulle så gärna ha velat vara där eleven var. Ibland blir jag liksom en tigrinna, vaksam och överbeskyddande, och det tycker jag är bra. Men då måste jag vara där det sker. Annars är det svårt. Oftast får klassläraren veta sist om det som man önskar att man fick veta innan.

Nu är jag på seminarium i tre dagar, tisdag, onsdag, torsdag, men på fredag är jag åter på plats. Då ska jag omvårda, omsorgsöverblicka och lyssna in mina elevers behov och tankar. Sen ska vi göra matte och tala engelska. Så är det.

Anne-Marie

SKOLGÅNGEN



Hela skolgången - från förskola till en avslutad gymansieutbildning - bara så! Det är den ansvarssträvan vi samtliga har inom skolan. Denna strävan börjar i förskoleklass för att fortsätta under hela elevens skolgång. Det är viktigt att skolan är så pass individuell, manar med utmaningar och skapar självförtroende som leder till känslan - Jag kan!

Och naturligtvis - jag vill, jag vågar... och jag får misslyckas. Jag får hjälp... jag får lära mig... jag får stöd... att anta utmaningar har naturligtvis sina risker... därför behövs en värdig coachning.


Anne-Marie

Tidigare inlägg Nyare inlägg