Anne-Marie Körling Blogg

SKOGENS TYSTNAD och en hel klass

Jag sitter i mitt tomma klassrum. Det är alldeles för tomt. Inga lektioner inomhus idag. Bara utomhus. Flyttblock, isräfflor och mossans grönska. Tallarnas höjd och granarnas snårighet. Skogslivet är ett annat rum. Jag fyllde mig själv med skogen. Dofterna. Känslan av markens mjukhet under fötterna. Men ljudet... nej... det är för högljudda röster när man har en hel klass med sig. En del elever drog sig in i skogens tystnad. Jag respekterade dem. Sprang efter för att också få lyssna. Jag tänker - vi kanske är alldeles för sällan ute bland det som är verkligt.

Anne-Marie

Hej Anne-Marie!



Utomhuslektioner. Härligt naturligt sinnesöppnande klingar det.

Just så. Nu har du hittat kärnan - träd och människor hör ihop.



"Vår ande av skog..."

Ja, människan var en gång skogen. Varför skulle vi annars så innerligt krama träd idag?



Och poeten diktar så här:



"Har du glömt att skogen är ditt hem,

att den stora djupa stilla skogen står

och väntar på dig som en vän.

Lämna stadens oro, kom till skogen åter

endast då kan du bli barn igen.

Har du glömt att skogen är din vän?

Myrans vägar under himmelen

källan, där det växer upp så djupa samtal

gläntan, där man leker med ett regn, är de

glömda - minns du inte dem?



Bo Setterlind (1923-91)

Skogen, 1968

Så fint - jag saknar de där mållösa promenaderna i naturen med förskolan. Det fanns aldrig någon oro över att vi inte skulle lära oss något. Just därför kunde vi ta in naturen och verkligen lära.



En fin dikt: Naturen - den store påminnaren!