Orden rinner nedför mina kinder
Jag är en människa. En stor ibland, en liten ibland. Jag är bland människor. Så är det när man är människa.
Hav är aldrig ett mått på avstånd.
Man kan sitta i samma båt och vara milsvidda ifrån varandra.
Det är genom ord, omtankar och riktningar man möts. Jag har så många vackra människor runt omkring mig. Bloggen är ett fönster att titta ut genom, men inte en fri plats att se in till mig genom. Jag har en otroligt stor privat sfär, men har en generös inställning till pedagogik, barn och lärande. Jag använder mig själv, mina berättelser för att omsätta saker och ting. Jag vill att man ska tänka, omtänka och genomtänka... och att alla de tankar man har ska söka det bästa för någon liten en, och någon som är i färd med att växa upp bland oss som redan är där i vuxenvärlden.
Det är klart att jag berörs av omtanken om mig.
Den tillåter jag mig att göra det.
Men då fattas mig orden.
Mina ord -
de rinner mest nedför mina kinder.
Bildar ett eget litet hav på mitt bord.
Det är en vacker liten pöl.
Och i den - kan fortsätta att vara den jag är.
Tack!
(H)ärlig ensamhet
Fredagarna är de hemvändardagar jag ibland inte är överens med.
Kollegorna talar barn och kvällarnas gemenskap,
Mina barn är ute i världen.
De skrattar rart åt något deras män gör, och något deras fruar gör...
Jag skrattar inte alls åt sådant.
Jag kör hem till ensamhet och knaprar morötter och äter havregrynsgröt.
Det är inte synd om mig.
Jag har det bra.
Men ibland slår ensamheten till som en liten boxningshandske i magtrakten.
- Skulle så gärna vilja prata, skratta och hitta på något gemensamt.
Jag twittrar med twittare.
Jag följer Obama, jag följer Fuglesang... och jag följer flera generösa givare
av idéer. Det länkas om detta och detta och informationssamhället är
stort och Twitter är för mig en vägvisare hit och dit.
Någon twitterskrev om biobesök och två extra biljetter.
Jag Twitteragerade och snappade åt mig en av biljetterna.
En riktig chansning, rusade ut i ett möte med hur många andra
som helst, skrattade länge åt roliga historier och har glädjen
kvar i kroppen när jag lugnt och ledigt fyller min lördag med precis det motsatta.
Det här är den dag jag är helt överens med.
Det är kaffelördag, tidningslördag, läsalördag, promenerarlördag, gå-ut-på-middaglördag, det är hemma-vara-ha-det-gott-och-bra-lördag.
Jag önskar er en smula lördagsäventyr
under det att jag själv kryper in i lördagens första läsning.
Ha det gott där ni är.
Anne-Marie
Står - en dikt om mig själv! del 4
Jag står alldeles intill!
Men det märks inte!
Anne-Marie
Men det märks inte!
Anne-Marie
Står - en dikt om mig själv! del 2
Jag står för allt.
Också för mig själv.
Anne-Marie
Glädjeskrivning
Varje dag skriver jag något som gör mig glad.
Det blir en lista - BRA IDAG!
Det kan vara små saker, det kan vara stora saker.
De stora sakerna är ofta de små sakerna,
de små sakerna är ibland jättestora.
Idag skrev jag så här:
Bra idag:
* mötet med mina elever.
* att en god vän damp ned i min blåa stol och ordade om livet, kärleken och allt däremellan.
* lugnet över köksbordet där jag lagt upp olika högar av det jag måste läsa.
* att jag får läsa det jag läser.
* att det jag måste läsa utmanar mig så mycket att jag blir ivrigt glad.
* sms som fångas in i min mobil och påminner mig om människor jag bryr mig väldigt mycket om.
* det kaffet jag hällde upp i min vackraste kopp...
* att novellen jag läste för mina elever grep tag i dem så ögon glittrade och munnar gapade.
* att novellen jag läste för mina elever fortfarande griper tag i mig - och att tårarna avslutar alltsammans.
* kaffekoppen som mina elever ville glädja mig med.
* leendet jag fick då jag själv log mot den jag mötte.
* att jag hittade en parkeringsplats.
* att den lilla tanten i fönstret vinkade tillbaka!
* att jag inte handlat en endaste sak och trots det varit mycket handlingskraftig.
* att jag kunde glädja min egna unge.
* att jag plockade undan efter mig själv och såg hur fint det blev.
* att almanackan ser så framtidslovande ut.
* att morgondagen väntar på mig ...
Anne-Marie
Frågeformulär till mig
Den vanligaste frågan jag får
- Hur hinner du?
- Jobbar du jämt?
Jag tycker inte om de frågorna. Det finns något negativt i dem. Men jag kan vara känslig. Jag går genast i försvar. Det jag försvarar är min rätt att få göra det jag vill och det som berikar mitt liv. Oftast är det så att det jag gör inte påverkar någon annan än just mig själv. Om jag skulle hindras skulle mitt liv bli fattigt och innehållslöst.
Men svaren då?
Hur jag hinner?
Alltså - huvudet har jag med mig. I mitt huvud finns ett tänk. Oavsett om jag skriver så tänker jag. Oftast har jag skrivit något som jag tänkt ut i förväg. Själva skrivandet går ofta på några minuter. Det tar inte mer tid. Jag ser inte mycket på TV, vilket betyder att jag har mycket mer tid än om jag satt av tiden framför en TV. Jag skriver om sådant jag finner i min absoluta närhet. Jag har skrivit dagligen sedan jag var nio år. Att jag skriver i en mer öppen form, som här i en blogg, än en skrivbordslåda och en stor anteckningsbok är alltså det som skiljer det jag gjorde innan mot det jag gör nu.
Min blogg innehåller fotografier jag tar. Jag kan omöjligt bo vid min dator då jag dagligen tillför bloggen nya fotografier. Det betyder ju att jag är en aning rörlig. Jag gör alltså annat. Promenerar och ser mig omkring. Fikar med människor, läser böcker, tidningar och springer runt för att röra mig mer motionerande.
Jag har alltid idéer om saker och ting. Alltid. Så har mitt liv sett ut. Jag har aldrig bara gjort något. Min mamma berättade att hon hade ringt hem från arbetet och jag hade sommarlov. Jag var nio år.
- Vad gör du Anne-Marie? frågade hon.
- Jag skapar! sa jag.
Det var så jag såg på hemmets städning. Som ett skapande.
Det säger mer om mig än något annat, om jag nu ska vara privat.
Jag är nog alltid skapande. Och det är helt ofarligt.
Det betyder att jag vänder och vrider på det dagliga.
Lägger till mina funderingar och ... tja... skapar något.
Om jag inte fick göra det här... så skulle jag känna mig infryst.
Och det skulle inte vara bra.
Anne-Marie
Min vän Lördag
Min vän Lördag bäddar in mig i mitt täcke, viskar i mitt öra
- Du, det är gråväder! Det regnar allt annat än manna, himlen är öppen, kaffet är på och tidningen ligger på mattan. Du får välja vad du vill idag? Alla minuter är dina, hela dagen din möjlighet! Det finns ett utanför och ett innanför. Det finns ett tak för allt och alla.
Jag tycker så mycket om min vän Lördag.
Innanför regnar vattendropparna genom kaffefiltret.
Det porlar av välbehag.
Anne-Marie
Blomma ut - blomma in
Det är så vackert att få blomma ut. Då spricker man upp och får tillgång till sig själv fullt ut. Och då lyser man också mot andra. Men vad betyder det att blomma in?
Blomma in betyder att kapsla in och lägga kronbladet varsamt över något man vill behålla länge och varsamt hålla kvar. Blomma in kan vara en slags höstkänsla. Det lilla hoppfulla fröets behov av omsorg. Det kan vara en liten idé, något man vll minnas ömt och länge eller en nästan bräcklig snäcka från en sandstrand man promenerat barfota på, man kan blomma in kring något man själv önskar.
Anne-Marie
Blomma in betyder att kapsla in och lägga kronbladet varsamt över något man vill behålla länge och varsamt hålla kvar. Blomma in kan vara en slags höstkänsla. Det lilla hoppfulla fröets behov av omsorg. Det kan vara en liten idé, något man vll minnas ömt och länge eller en nästan bräcklig snäcka från en sandstrand man promenerat barfota på, man kan blomma in kring något man själv önskar.
Anne-Marie
Vad sägs om rörd, tacksam och väldigt glad?
Jag är en aning rörd och berörd av det ni ger mig här. Så många fina kommentarer och gensvar. Får man lov att tacka så här dagarna innan skolbörjan, de skälvande sista minuterna av min ledighet. Nu kommer jag skriva mer om skolfrågor och skolrelaterade saker, ja, ja, jag kommer skriva om annat också. Men då arbetet sätter igång finns det så mycket berättelser innifrån skolan som behöver berättas. Min ledighet är över, min sommar ändad, jag ser med tillit fram emot hösten, jag älskar vindarna, lövens färger, höstens höga himmlar, den klara blå färgen, den första halsduken som läggs runt halsen. Jag ser inte hösten som något annat än en möjlighet.
Jag önskar också alla skolbarn en välfungerande skola där det finns gott om utrymme för lärande barn att slå sig ned... ställa sig... springa omkring i... och uppleva hur roligt lärandet är.
Anne-Marie
Jag önskar också alla skolbarn en välfungerande skola där det finns gott om utrymme för lärande barn att slå sig ned... ställa sig... springa omkring i... och uppleva hur roligt lärandet är.
Anne-Marie
Lördagsinlärning
Åh - det är lördag. Min bästa ingenting-dag.
Detta lär jag mig ur DN idag.
* En fridlyst fladdermus kan äta 6000 myggor på ett dygn!
Sedan lärde jag mig ingenting mer.
Sörplade kaffe i godan ro.
Ser ut över min lördag.
Få se nu...
Anne-Marie
Luftburen
Just nu inlägg.
Jag är luftburen om en liten stund.
Landar jag blir det i min soffa.
Anne-Marie
Får man vara arg i en minut?
Då tar jag mig den minuten.
Ilska gör en ibland vacker.
Som om konturerna blir tydligare.
Man träder fram helt enkelt.
Anne-Marie
Ilska gör en ibland vacker.
Som om konturerna blir tydligare.
Man träder fram helt enkelt.
Anne-Marie
Hur ser du på din dag idag?
Ett morgonmail från en vän innehöll en vacker fråga.
Så omsorgstänkande och riktande fråga.
Hur ser du på din dag idag?
Jag svarade:
Jag ser framåt, utåt, uppåt och med nyfikenhet.
Hur ser du på din dag idag?
Anne-Marie
Så omsorgstänkande och riktande fråga.
Hur ser du på din dag idag?
Jag svarade:
Jag ser framåt, utåt, uppåt och med nyfikenhet.
Hur ser du på din dag idag?
Anne-Marie
Tänker...
...låta min glädje sätta hur många käppar i hjulen som helst. Jag tänker låta min glädje hindra mig hela dagen. Jag tänker blint följa minsta vink som gör att jag skrattar, ler, gapflabbar och småfnissar! Jag tänker dunka mig själv i ryggen och säga
- Gå dit! Det ser roligt ut där!
När jag gjort allt det där ska jag äta gröna ärtor ur en konservburk!
Bara för att!
Anne-Marie
- Gå dit! Det ser roligt ut där!
När jag gjort allt det där ska jag äta gröna ärtor ur en konservburk!
Bara för att!
Anne-Marie
Fullkomligt underbar Birros Upp till kamp
Jag missade Birros mästerverk Upp till kamp då den hade urpremiär.
Nu sitter jag bänkad måndagkväll. Såld. Fullkomligt lamslaget sittande. Det är ett mästerverk. Jag skulle vilja titta om och om igen. Jag gläds åt att allt är så genomtänkt. De små detaljerna håller, det är tidsbestämda och gör mig hemmastadd. Jag letade efter ett fotografi som kunde gestalta tiden... jag kom till skiftet mellan 70-och åttiotalet. Det är inte så mycket trafik ser jag. Jag promenerar med några vänner vid Slussen. Det är inte min man, utan min kompis man, vi poserar gladeligen framför kameran. Allt känns märkligt lättsamt. Jag var en sådan skrattande person, alltid väldigt glad. Det går att förgylla dåtiden... men då jag skrev det blev jag stavfelande - jag skrev dårtiden. Det freudianska felstavningen kanske säger något den också. Men lite bekymmerslöst var det allt.
Anne-Marie
Nu sitter jag bänkad måndagkväll. Såld. Fullkomligt lamslaget sittande. Det är ett mästerverk. Jag skulle vilja titta om och om igen. Jag gläds åt att allt är så genomtänkt. De små detaljerna håller, det är tidsbestämda och gör mig hemmastadd. Jag letade efter ett fotografi som kunde gestalta tiden... jag kom till skiftet mellan 70-och åttiotalet. Det är inte så mycket trafik ser jag. Jag promenerar med några vänner vid Slussen. Det är inte min man, utan min kompis man, vi poserar gladeligen framför kameran. Allt känns märkligt lättsamt. Jag var en sådan skrattande person, alltid väldigt glad. Det går att förgylla dåtiden... men då jag skrev det blev jag stavfelande - jag skrev dårtiden. Det freudianska felstavningen kanske säger något den också. Men lite bekymmerslöst var det allt.
Anne-Marie
Min frisör
Idag var jag hos min frisör. Hon såg genast att jag behövde mer än bara sax, kam, hårtvätt, massage, svart kaffe, fön, balsam:
- Du behöver något annat än allt det här? Du behöver prata.
Jag har knappt varit där mer än två minuter. Hon är 26 år. Vi har varit förtrogna kring ditten och datten sedan tre år tillbaka. Hon har full koll. Det är också hon som enväldigt bestämmer hur jag ska se ut.
- Du, kanske ska jag samla det till långt...säger jag.
- Nej, du ska ha kortare...säger hon...
- Kanske lite färg, säger jag...
- Ja, det blir nog fint.
- Vad tror du om...
- Nä, jag tycker att vi tar...
Och som hon tycker blir det... alltid.
Anne-Marie,
som läser min dotter blogg om den märkliga duvan, försoningen... och tillvarons märkligheter.
Samhörigheten
Jag länkar till en mycket nära, nära, nära. Jag länkar för jag är sammanlänkad på ett mycket primitivare och djupare plan. Bildspråket delar vi med olika nyanser, hennes ord är ibland så smärtsamt exakta. Jag både känner och inte känner personen som skriver. En skribent är en författare och är inte en privatperson. Vi läser in varandra i våra texter och vet att det återstår mycket innan man kan avslöja personen och tro sig känna henne eller mig,
Det är något annat och något mer. Jag länkar dit. För jag hör samman med skribenten. Det är mer av navelbandslänk. Jag skulle kalla det kärlek.
Anne-Marie
Det är något annat och något mer. Jag länkar dit. För jag hör samman med skribenten. Det är mer av navelbandslänk. Jag skulle kalla det kärlek.
Anne-Marie
Å min Janus
Jag tycker så mycket om detta ansikte.
Janus är en vaktmästare över det ljus som vi får om dagen och det mörker vi behöver om natten. Och då mörker och ljus skapar tid så blir framtiden synlig i nästa dags ljus och dåtiden slukas till av mörket. Janus symbolik.
Då jag frågade om jag fick fotografera henne - så svarade man genast ja - och la till
- Du har stått där och tittat ned i henne. Vad ser du?
Allt. Allt. Och lite till. Det ser jag.
Och då kameran sluter sig kring ljuset, sluter jag mig kring mig själv.
Anne-Marie
Janus är en vaktmästare över det ljus som vi får om dagen och det mörker vi behöver om natten. Och då mörker och ljus skapar tid så blir framtiden synlig i nästa dags ljus och dåtiden slukas till av mörket. Janus symbolik.
Då jag frågade om jag fick fotografera henne - så svarade man genast ja - och la till
- Du har stått där och tittat ned i henne. Vad ser du?
Allt. Allt. Och lite till. Det ser jag.
Och då kameran sluter sig kring ljuset, sluter jag mig kring mig själv.
Anne-Marie
Slängkyss och getingstick - kap 1
Stockholms vatten runt i raska steg.
Hej och hå!
Sjunger högt för mig själv - Cornelis!
- SKÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL för denna skuta........
Mottager en slängkyss från en sopgubbe.
Blir glad!
Hemma som en hurtbulle, gör frukost, tar fram DN,
slår mig ned på balkongen.
Rubrikerna i tidningen - Gör bostäder i innerstaden...
Då minns jag getingarna som faktiskt gjort slag i saken.
De bor under min stol, under trätrallorna...
De hinner sticka mig två gånger... och då jag är väldigt känslig... måste jag ta en allergispruta genast...
och så var det med den saken.... resten av dagen får jag ta det väldigt, väldigt, väldigt lungt...
Men dagen började bra!
Det kan jag leva med.
Man får inte vara snarstucken!
Anne-Marie
Vackert gensvar om lördagen
Jag skriver ju alltid en hyllning till lördagen.
Denna gång måste jag hämta ett så fint gensvar från mitt facebook:
Det är lördag idag, då tänker jag alltid på dig, och tar vara på min dag!
Så varför inte låta de lördagsorden nå fram hit.
Tacksam är jag.
Anne-Marie