Jag är den jag är
Jag är den jag är.
Varken mer eller mindre.
Om jag får vara den jag är,
blir jag mer och inte mindre.
Anne-Marie
Lördag och jag
Jag har etablerat en djup vänskap med dagen lördag. Det börjar genast då jag slår upp ögonen. Lördag! utbrister jag. Skyndar mig till kaffet. Stor och svart kopp genastdricker jag. Sedan breder min vän ut sina möjligheter - Ta för dig säger Lördag. - Gör det här, manar vännen, eller varför inte det här... och kanske också det här... eller du, skrattar min vän glatt....varför inte göra ingenting!
Anne-Marie
Telefonsamtalet
Jag sitter på min balkong.
Solen skiner rätt på mig.
Och på min bok.
Jag vill att solen belyser min bok.
Texten ska belysa mig.
Jag läser om Janusz Korczak och barnens värld.
Jag stryker under och sätter utropstecken.
Jag är inne i det jag läser.
Solen skiner mitt på.
Då ringer en producent som vill tala, snacka, orda om ord och språk.
Vi språkas vid.
- Det är väl vackert, säger jag. Att språkas vid. Som att sitta intill varandra och samtala.
(ett vackert samtal känns som beröring).
Och samtalet flaxar iväg.
Som lyckliga lyssnare-talare flaxar samtalet vidare.
Jag står upp, ordar ut över min balkong. Ut över gårdshusen.
Yvig i gesterna. Språk är kropp. Språk är rörelse.
Jag ordar lyckligt på. Så lycklig jag är då jag får berätta.
Och då lyssnaren ivrigt manar fram något hos mig.
Jag får lyssna när samtalsinviten är delad.
Jag ställer mig upp. Flaxar med solbelysta armar.
Flax. Berättarflaxar. Sträcker ut över min balkong.
Vickar på tårna och slutligen i ren glädje - stjälper jag ut mitt kaffe.
Det svarta rinner ut.
- Det gör inget! Ingenting alls! Just det kaffet skulle gå åt pipan!
Jag talar, berättar och språkar igen.
Jag är lycklig.
Anne-Marie
Fågelsången för länge sedan
Det var en gång en liten, liten kille. Han älskade alla djuren. Han hade fått en skiva med fågelläten. Han kunde sitta fullt koncentrerad och lyssna in fåglarnas ljud. På huvudet hade han stora, stora hörlurar. De vickade fram och tillbaka då han lät fågelkvittret dansa runt i kroppen. Ögonen lekte. Och högt och ljudligt kunde alla vi andra höra hur fåglarna lät. Han hämade dem. Han kunde dem alla. Då var han fyra år. Idag fyller han många, många fler år. Igår tog jag detta fotografi. Då såg jag min son som liten. Det värmde och kvittrade inom mig.
Anne-Marie
Anne-Marie
Fotriktigt
Det är helt fotriktigt att ha fötterna i en skogsjö. Det är helt fel att inte ha fötterna i en skogsjö.
Anne-Marie
Tår i vatten
Tår i vatten. Och en tår i vattnet. Jag sommarfunderar på en brygga. Det är himmelhög. Det är sommarvindar med en aningens, aningens höst. Sjövattnet är svart. Mina tår letar sig ned i vattnet. Det är uppvärmt till lagom naturgrader. Det är nitton grader viskar stortån.
Anne-Marie
Anne-Marie
Jag är en upptäcktsresande
Jag reser alldeles nära mitt egna.
Plockar upp ett minne ur en gammal låda.
Träder in i platser genom ett fotografi.
Anar dofter från en människa som för länge sedan gömt sig undan.
Kastar bort en kvarglömd trasa.
Packar ned det jag packat upp.
Ställer upp en liten porslinsfigur.
Varifrån kommer den?
Ur vilken hand kom den hit?
Jag gör små korta utflykter.
Utan att nästan röra ett finger.
Anne-Marie
Befriade möjligheter
Idag har jag dragit ut några spikar som någon spikat dit med en hammare. Spikarna var själva på väg ut ur sin tvingande position - de vickade lite fram och tillbaka - tog vinden till hjälp - hakade fast vid tröjor så att de kunde få låna kraft från någon ovetandes - väl ute så stack det till i mitt hjärta - herregud vad är det vi gör med spikar. Tror att de böjer sig för vår kraft?
Anne-Marie
Anne-Marie
Ordning och reda - kapitel två
Det är något med ordningen i linjer och former. Då jag befunnit mig i ett område och i ett boende med fullkomlig medveten noggranhet och perfektionism i varje detalj upplever jag det vilsamma in nästan ingenting. Jag älskar horisonternas oändliga ordning. Där är horisonten. Alldeles framför mina ögon. Världen tycks mig oändligt ordnad.
Vi delar horisonterna. Om vi förmår att se dem och förundras. Den ordningen skapas i avstånd. Kanske därför är vilan för ögonen och sinnet så befriande vid en strand. Jag ger er min horisont. Den blir vår. Och därmed genensam.
Anne-Marie
Ordning och reda - kapitel ett
Platser med absolut ordning är ibland vilsamma. Det handlar om att allt är väldigt strukturerat. Här är kaffekoppen, här står tevattnet, där är ... och man känner sig oväntat mycket oordnad själv. Miljö och människa samverkar. Jag har samverkat med ordningen på en plats. Det skapade ordning i mig. Inte för att jag är oordnad men jag kom hem till min ordning och ordnade förhållanden och tänkte - jag kastar ut min oordning - och skapar en ny slags oordning. Ja jag menar en ny slags oordning. Så det är vad jag gör. För att skapa oordning måste man skapa oordning. Från kaos till ...
Njut besinningslöst där ni är. Tugga grässtrån och om möjligt - ordna ordning bland de vildväxta smultronen - genom att trä dem på ett långt, långt, längre grässtrå... det är en slags ordning.
Anne-Marie
Njut besinningslöst där ni är. Tugga grässtrån och om möjligt - ordna ordning bland de vildväxta smultronen - genom att trä dem på ett långt, långt, längre grässtrå... det är en slags ordning.
Anne-Marie
Att viska väldigt väldigt högt för sig själv
Världen är ett mikrokosmos.
Det lilla är så evigt stort.
Hälsa på med respekt.
Lägg försiktigt till ett ord.
Orden så ömma.
Tillväxt behöver stor omvärldsomsorg.
Anne-Marie
Hemkomsten
Hemkomsten är dörröppnandet.
Posten vinkar sin ankomsthälsning. Varje kuvert har väntat hem mig. Räkningarna viftar med sina krumelursiffror, dagstidningarna med sin redan inaktuella nyhetsförmedling. Två dagar gammal är nyhet inte längre nyhet. Och reklamerbjudanden är utgångna. I kylskåpet surrar inga sommarflugor utan en stillsam morrning av tomhet. Ingen mjölk väntar sur därinne.
Min soffa är hemtam. Min kroppstyngd har för länge sedan konserverats i den. Skorna skrattar i rader. Väntar på nya promenader och någon svänger med skosnören och säger - varför fick inte vi följa med till utflyktsmålen! Alla frågor går inte att besvara. Ännu är det tystnad runt mitt huvud.
Imorgon börjar jag skriva!
Anne-Marie
Posten vinkar sin ankomsthälsning. Varje kuvert har väntat hem mig. Räkningarna viftar med sina krumelursiffror, dagstidningarna med sin redan inaktuella nyhetsförmedling. Två dagar gammal är nyhet inte längre nyhet. Och reklamerbjudanden är utgångna. I kylskåpet surrar inga sommarflugor utan en stillsam morrning av tomhet. Ingen mjölk väntar sur därinne.
Min soffa är hemtam. Min kroppstyngd har för länge sedan konserverats i den. Skorna skrattar i rader. Väntar på nya promenader och någon svänger med skosnören och säger - varför fick inte vi följa med till utflyktsmålen! Alla frågor går inte att besvara. Ännu är det tystnad runt mitt huvud.
Imorgon börjar jag skriva!
Anne-Marie
Cykelsemester på två timmar
Cyklade runt Djurgården.
Rena landet mitt i Stockholm.
Några uppförsbackar,
några nedförsbackar.
Hem och dit.
Dit och hem.
Fantastiska Stockholm!
Anne-Marie
Vänskapar med hummmmmmlorna
Humlorna landar precis intill min kaffekopp. På blommorna vid bordet. Vi dricker frukost tillsammans. Jag är blixtstilla när humlorna kommer. Mina ögon följer dem där de borrar sig in i blomstrens sötma. Buffrar runt, surrar hungrigt - och jag inser att om inte humlan får rumstrera om i fred - har jag ingen framtida möjlighet att läsa min tidning i lugn och ro, dricka mitt kaffe i de mängder jag nu gör. Humlefrid och humlefred råder på min balkong. Även det lilla ekologiska systemet behöver vårdas.
Anne-Marie
Jahaja - då twittrar jag...
Måste ju pröva det nya.
Såg så spännande ut när alla andra gjorde det.
Den "talk" jag hörde på Reboot triggade mig en aning.
Anne-Marie
Såg så spännande ut när alla andra gjorde det.
Den "talk" jag hörde på Reboot triggade mig en aning.
Anne-Marie
Bortkommen - hemkommen
Jag har varit bortkommen - men nu är jag hemkommen. Flög över vackra Sverige. Landade i oändliga Stockholm, snirklade mig igenom människomassorna, in i tunnelbaneormen, kånkade bagage uppför trapporna, log mot min hemgata, nickade mot farbrorn som hälsar på alla, portens kod, trapporna och slutligen hissen. Väl hemma låg posten. Välkomnande!
Anne-Marie
Anne-Marie
Konstvärken
Det är ett konststycke att balansera en svart kopp kaffe genom korridorer, över pappershögar för att slå sig ned och i full närvaro njuta av stunden - fikadags! Godmorgon!
Anne-Marie
I lördagligheten
Det känns märkligt skönt med ledigheten. Lördagens vidder syns möjliga och egna. Jag gör min lördag. Kaffet är svart, hett och nödvändigt, Dagens Nyheters Korsord kryptiskt. Himlen är inte röd, inte blå utan grå men jag kan vara inomhus och skapa kaos eller ordning med de bokstäver jag väljer att sätta samman. Jag behöver en aning avstånd till min daglighet. Så lördagen erbjuder fristad och perspektiv.
Anne-Marie
Anne-Marie
Hemlös snigel
Jag har gjort mig en aning hemlös. Slår mig ned vid olika platser och funderar över vad som kan hända om jag sitter här. Men om jag är hemlös eller inte förtäljer inte historien mer än att jag är av snigelkonstruktion. Bär mitt hem med mig. Och de där känselspröna som vickar hit och dit på huvudet klarar alltsomoftast en hel del. Men absolut inte allt.
Anne-Marie
Symbolik
Jag ser små detaljer i det mesta. Kättingen är ankrad. Men länken är av. Jag vandrade längs bryggan. Tänkte.
Anne-Marie