Ordning och reda - kapitel två





Det är något med ordningen i linjer och former. Då jag befunnit mig i ett område och i ett boende med fullkomlig medveten noggranhet och perfektionism i varje detalj upplever jag det vilsamma in nästan ingenting. Jag älskar horisonternas oändliga ordning. Där är horisonten. Alldeles framför mina ögon. Världen tycks mig oändligt ordnad.



Vi delar horisonterna. Om vi förmår att se dem och förundras. Den ordningen skapas i avstånd. Kanske därför är vilan för ögonen och sinnet så befriande vid en strand. Jag ger er min horisont. Den blir vår. Och därmed genensam.

Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback