FRAMTIDSTÅGET
Det är en aning dramatiskt att betrakta gamla fotografier. Jag ser med nya ögon i mina barndoms fotografialbum. Jag är nyförälskad i det gamla. Här är ett framtidståg.
Anne-Marie
Fattar nada?
Då jag står bland fotografer ... rättar de alltid till min kamerafattning. Men jag fattar inte. Jag fattar alltid så här. Rent logiskt förstår jag att stabiliteten går förlorad, men så här håller jag min kamera trots det. Därför blir somligt suddigt, men då försvarar jag mig genast med att det ska bli suddigt ... att det kanske till och med blir bättre då det blir suddigt. Men varje gång jag ser mig själv i självporträtt tänker jag på hur illa jag håller i kameran. Men samtidigt tänker jag - så ömt jag håller om min kamera. Jag värdesätter den så högt. Så högt. Det är nog mitt största intresse. Nja - inte själva tekniken att fotografera - snarare att söka reda på motiven. Jag ser något ... och så fotograferar jag. Jag tänker börja på kroki eller någon slags kurs, för jag undrar om penna och block skulle vara lika roligt.
Då min dotter gick i skolan oroade man sig storligen för hennes pennfattning. Hon höll pennan ungefär så illa som jag håller i kameran. Det var många samtal om hennes pennfattning. Men tankarna bakom pennfattningen ... de lös igenom som om vore det av rent trots. Hon skrev alltid mycket och spännande. Fast hon fattade pennan fel. Ja, så vad är fel egentligen?
Anne-MarieDå min dotter gick i skolan oroade man sig storligen för hennes pennfattning. Hon höll pennan ungefär så illa som jag håller i kameran. Det var många samtal om hennes pennfattning. Men tankarna bakom pennfattningen ... de lös igenom som om vore det av rent trots. Hon skrev alltid mycket och spännande. Fast hon fattade pennan fel. Ja, så vad är fel egentligen?
som undrar varför vi är så noga med handslaget och inte med uttrycket?
BIL-HU(V)S-FOTOGRAFERING
Jag skapar det väder jag vill ha genom att studera himlen genom färgen på bilplåten. Då plåtar jag det jag ser i den välputsade blåa bilhuven. Det blir oftast hus. Folk som går förbi undrar om jag fotograferar bilen. Det gör jag inte. Bilen är för mig totalt ointressant. Men för människor som tittar på mig så ser det ut som om jag går runt bilen och granskar den noggrant. Det gör jag inte heller - jag letar motiv i bilplåt och huvar. Jag letar motiv i vattenpölar också. Det är spegelbilden jag söker. Så smått som möjligt.
Anne-Marie,
som idag har prövat en knepig liten lins 50mm. Jag begriper mig inte så noga på den. Man får ställa in skärpan genom att röra sig fram och tillbaka. Jag prövade på mig själv. Såg att jag stack upp så då passade jag på. Det blev lite suddigt men jag sprang liksom bara förbi. Man får skynda sig om man är fotograf.
Anne-Marie,
som idag har prövat en knepig liten lins 50mm. Jag begriper mig inte så noga på den. Man får ställa in skärpan genom att röra sig fram och tillbaka. Jag prövade på mig själv. Såg att jag stack upp så då passade jag på. Det blev lite suddigt men jag sprang liksom bara förbi. Man får skynda sig om man är fotograf.
LIVETS UTSIKTER
För mig handlar livet om det lilla. Det är genom det lilla som det stora kan bli synligt. Om något blir för stort kan man förlora sig i det. Jag tror att kameran är mitt öga. Jag tvingar mig in i detaljer. Idag satt jag med min kamera och undrade... vad finns det att se idag. Framför mig hade jag min capu-kaffe-chino och en kanel - snäcka - bulle. Utanför det snajsiga kafeet sprang människor för fort förbi. Jag satt där jag satt. Ungefär detta såg jag framför mig.
Bullen var väldigt god. Utsikten var novemberkal. Lugnet över en kopp kaffe och en vilsam utsikt mot ingenting. Cafeägaren omsorgande:
- Mer kaffe!
- Mer sällskap, tänkte jag svara men det gjorde jag inte.
Anne-Marie
- Mer kaffe!
- Mer sällskap, tänkte jag svara men det gjorde jag inte.
Anne-Marie
SKYLT diskussion
I spegelbilden blir i ett utropstecken och utropstecken ett i. Det kan också vara bra att information går ut om det är larm någonstans. Alarmerande information kan vara skadligt. Men information om alarm kan nog vara behövligt. Jag gillar tanken att man förstår informationen och slår larm om man inte förstår den. Sedan händer det alltid något när ett motiv syns i en spegel. Det omvända med andra ord.
Anne-Marie,
som står under skyltar och har absolut ingenting annat för mig än att grubbla på självklarheter.
Anne-Marie,
som står under skyltar och har absolut ingenting annat för mig än att grubbla på självklarheter.
FOLKE del 1 tror jag
Jag tror att det är en berättelse som klistras upp på stolpar runt omkring Stockholm. Jag är observant. Kanske jag är något på spåren. Var börjar den här historien? Vem är Folke? Hur ska den här berättelsen sluta? Vad kan nästa mening innehålla för ord?
Anne-Marie
TUNNELSEENDE
Oavsett man vill det eller inte. Här gäller tunnelseende. Det är så att miljön man befinner sig i påverkar hur man uppfattar saker och ting. Här gick jag. Tunnelseende genom tunneln. Det fanns inte mycket annat att se på än just denna tunnel.
Anne-Marie
Anne-Marie
ELEVANTAL
Samlade för fotografering. En klass om 35 elever. Samtliga flickor. Utanför brinner andra världskriget.Läraren syns bland sina elever.De flesta är klippta i samma frisyrer. Trots det så blev eleverna inte stöpta i samma form.Det går nämligen inte. Människan var unik också under denna tid.
Anne-Marie
Anne-Marie
SYMBOLISKT SÅ DET FÖRSLÅR
På flygplatserna går jag omkring. Det finns alltid något att fotografera. Men jag hade lagt ned kameran i min väska då jag såg en spegel utformad som en man, Jag var bara tvungen att göra något av den bilden. Ställde mig i den! Som om...
Anne-Marie
Anne-Marie
HÖSTBILD
Morgonhöstens promenad runt alla vatten.
Kyrkogårdsvandring i mörkret.
Men motivet hämtar jag från marken. Oavsett plats. En vattenpöl, eller två, kan åskådliggöra ett helt träd.
Anne-Marie
ÄGG
Jag gillar inte äggulor. Men jag gillar motivet. Så kan det vara.
Anne-Marie
INGEN OSTVÄN
Jag är ingen ostvän. Däremot är jag en skyltvän!
Anne-Marie
SPEGELBIL(D)EN
Husfasaden är en aning förvrängd.
Detta är en spegelbild.
I bil-lack.
Så kan det bli.
Anne-Marie
VATTENPÖLENS BONING
Jag älskar vattenpölar. Jag älskar skyltdockor. Jag älskar ord. Jag älskar broar. Jag älskar små avtryck här och där. Jag älskar att fotografera. Jag älskar att sjunga högt lite överallt. Om jag är glad så låter jag högt. Det har jag min fulla rätt att göra. Sjunga! Här är ett motiv från dagens promenad. En hårt trafikerad Stockholmsgata, en glipa mellan två bilar, en vattenpöl, en hög himmel, lite sol och så spegelbilden. Jag älskar sådana motiv.
Anne-Marie
Anne-Marie
NÅGOT ILLUSTRATIV SKYLT
I ett skyltfönster såg jag denna skylt.
Den är ganska illustrativ. Förbudet tydligt.
Synen på hundar likaså.
Anne-Marie
BILDPROMENAD
Det här fotografiet hittade jag hos Hypergraphia blogg - ett fantastiskt fotografi att sätta ord till.
Anne-Marie
PERSPEKTIV och PROMENAD
Ungefär så här är en Stockholmspromenad för mig. Jag har kameran med mig och fotograferar alltid någon detalj. Men här är det inte bara detaljer utan vyer. Musiken jag lyssnar till hör ni inte här, men oftast är det Bob Dylan, Schuberts pianokonserter, Aberfeldty, Beatles, Johnny Cash... och någon madrigal från 1500talet. Så ungefär. Men som sagt. Här är några bilder från en promenad. Jag går runt Stockholms vatten.
Rodnande blad. Kraften dras tillbaka in i rotsystemet. Lövet bidrag är en inre alstring som lovar ny växtkraft.
För att skapa en blå himmel - titta ned i blå billack - se siluetterna av ett hus - knäpp av - och väl i kameran låt fotografiet rotera runt så det blir som du vill ha det. Ibland måste man själv skapa en himmel.
Människan skriver in sig. A och O är bokstäver som betyder lite mer än bara A och O.
Innan båten rullades fram stod alla runt den tilltänkta platsen, likt positioner. Tomrummet blev därför fyllt av något imaginärt. Jag studerade det hela uppifrån bron och såg något fantastiskt. Då rullades båten in. Hösten är ett faktum.
Här brukar jag stanna upp. Det är så vackert. Även om bilden blev suddig och oskarp.
Västerbron! Mäktig utsiktsplats. Jag är aldrig överens med den här platsen. Det är så stort, så stort. En aning ödsligt också. Jag brukar gå runt detta vatten. Så jag får byta tankar under min vandring. Här tänker jag på Sartre och Existensialismen. Det är några rader som Sartre skrev om människans val som ständigt dyker upp just här.
Ja, då syns det tysta och det inneslutna. Innanför ett fönster blickar en sorgsen skyltdocka fram. Hon har gröna fjädrar i sitt hår. Jag undrar så om det hjälper att jag ler mot henne. Det gör det inte. Men jag ler mot alla jag möter under promenaden. De ler alltid tillbaka. Något ord kan man växla också. Jag växlade orden God Morgon - med orden - Hej, kul att du hälsar på just mig! Så lite, så lite, tänker jag.
Promenaden tar drygt en timme, beroende på vad som händer under vägen. Men jag ser små uppmaningar i lapparna. Igår då jag läste den här lappen gick jag genast hem och bakade en äppelpaj. Den åt min son och jag upp. Vi är två lydiga personer. Doing what you are told! Ät frukt!
Anne-Marie
HÖSTNAD
Höstnad. Bladverk. Jag lät bladen sticka upp istället för sloka ned.
Det finns sparad kraft i bladverken. Det vissna blir jord för det nya.
Jag kan känna mig vissen. Men det finns en kraft i mig som aldrig någonsin vissnar. Trots att jag ibland kantstöter med tillvarons regelverk och stramtyglar.
Anne-Marie
DETALJERAT
Detaljer fascinerar mig. Detaljer är ofta små. Som den här post-it-lappen med ett litet budskap på. Jag undrar så vad det är som är street-art här? Jag tittade mig runt omkring. Såg bilar, gator, trottoarer. Men ingen street-art. Anne-Marie
ENSAMT
Ensamt!
Anne-Marie