Fråga eleverna om var, hur, varför, när, vem, varför





Vad lär du dig engelska bäst? frågade jag en liten fyra.
- Av Simpsons. Jag tittar på Simspons. Läser där nere och tänker här uppe, svarar eleven.

Jag hade under en mycket kort lektion hos en kollega upptäckt elevens
engelskakunskaper. Väl hemma tänker jag på förmågan han visar och det han faktiskt gör. Han läser textremsorna på TV vilket kräver en viss läshastighet och sin läsförmåga av det svenska språket och tänker där uppe i huvudet över hur den svenska texten samspelar med den engelska. Det är stora förmågor om man tänker efter ordentligt. Vi som redan kan, vi glömmer lätt det.

Det ska faen vara pedagog, sa någon.
Det är faen tur att man är pedagog, tänker jag.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Plura

Så sant, så sant...



Och det var väl därför engelskan slog ut tyskan som andra språk eftersom TV programmen var just på engelska och texta. Och vilket försprång de barn haft som fått lära sig engelska från tidig ålder med att glo på TV.



Skillnad mot när en annan skulle börja tragla det på lektionerna.....

2009-10-06 @ 09:48:42
Postat av: Anonym

Frågan är hur ungarna ser på engelskan - skolengelska eller verklighetsengelska. Kan de engelska då de kommer till skolan kan vi skola in dem i vidare utbildning. A-M

2009-10-06 @ 19:34:44
Postat av: Plura

Det är spörsmålet.



Tror så här. När jag i vuxen ålder började jobba på ett internationellt plan, för ett antal år sedan, sa den australienska projektledaren så här: Prata på den engelska ni kan, bry er inte om skolengelskan, vi översätter ända till engelska.



Detta blev till en dörröppnare att prata på. Inte bara konversations engelska utan även facktermsengelska, som är hu så svårare än över ett glas öl på puben.



Vad jag vill säga med detta är att avmystifisera engelskan och sakta föra in skolengelskan med gloser och annat. Inte som när jag läste engelska då var det just det som var det viktiga.



Men jag har också förstått i vuxen ålder att det är hemnskt viktigt att du kan ditt modersmål ut i fingerspetsarna för att kunna ett annat språk. Hur duktig du än är är det bara upp till 80 % du klarar på det främmande språket. Speciellt när du ska formulera dig i text. Då behövs alltid någon som är infödd.



Samtidigt drog jag en intressant lärdom av det internationella arbetet. Inte ens de engelstalande förstod varandra. Australiensaren radera så mycket konsonater de kan. Jänkarna pratar i pratbubblor och engelsmännen på ett sofistikerat snobb sett. Det kan hudflänga dig med orehört subtila ordvändningar.



Det blev många funderingar kring engelska. Berätta gärna för dina elever om du tycker detta har relevans.....

2009-10-06 @ 22:56:22
Postat av: Anonym

Tack, jätteintressant Plura, man tror att all engelska är den andra lik, men helt klart är det att det är svårt att förstå någon i Skottland och i London. Överallt en ny språkkultur. Man behöver också tingen som omger, de gemensamma händelserna för att förstå språket. A-M

2009-10-06 @ 23:05:32
Postat av: Plura

Helt rätt Anne-Marie, man behöver tingen och gemensamma händelser för att knyta ann till språket. Och visst, inte bara distringtionen mellan Skottland och London, du har skillnaden mellan Wales, Ireland och London.



Kan än idag komma ihåg en debatt i en projektgrupp när vi var i Accapulco mellan en amerikan och engelsman om ett ord. I US hade det en betydelse i Storbritannien tre betydelser, vilket var det? De från UK är lite petiga med ordens betydelse....

2009-10-07 @ 00:37:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback