Kreativitetskrisen...
Jag vill inte, utan ytterligare kött på benen, gå in i en debatt kring det Rothstein skriver, mer fundera öppet kring problemen han ser, och låta dem sippra igenom ned till den verksamhet jag befinner mig i. Rothstein kopplar sitt perspektiv på svenska universiteten och har ett utanförperspektiv hämtat från Amerika.
Det handlar om rekrytering av nya lärare och forskare och hur fria dessa sedan är inom diciplinen. Men jag funderar mest över tankarna kring innovationer och nytänkande:
Rothstein skriver:
"Universitet och högskolor förväntas gå i bräschen för det nytänkande som ska bära Sverige framåt."
"Begreppet innovation är nära kopplat till begreppet kreativitet. Man kan säga at bakom en innovation ligger antingen en kreativ individ och/eller en kreativ organisation."
Jag tänker i förhållande till det jag läst:
Då jag inbjöds till det innovativa forum hos Microsoft, Redmond, där vi innovativa lärare från flera kontinenter samlades kunde vi samtliga lärare enas om att vi upplevde oss ensamma i de organisationer vi befann oss i. Vi upplevde också isolation och tystnad. Detta förenade oss. För mig personligen kändes detta sorgligt. Här satt jag med tjugo ytterst kreativa nytänkare, med riktiga fötter i den välbekanta skoljorden, och skapade ny form av undervisning, nya grepp om lärandet men där vi befann oss i våra praktiker ... fick vi möta tystnad. Jag vägrar acceptera att Jante är hindret. Det är begränsande. Vi gemensamlärde under tre intensiva dagar - om framtidstänkandet, om globalt lärande och läroplansutveckling. Jag har aldrig någonsin berättat om de framtidsfrågor vi berörde. Ingen har frågat.
Skolan, eller utbildningsväsendet, mår bra av att organisera och utveckla en organisation som utmanar läraryrket och kreativiteten. Om Obama nu anger i riktlinjer att Amerikas skolpolitik ska premiera lärare som vågar experimentera med undervisning, våga nytt... och utvärdera den, skapa undervisning i samspel med vad tiden framöver kräver av sina medborgare, så måste svensk skola anta ett liknande grepp.
Jag har tröttnat på ensamhet och tystnad i skolfrågornas värld. Det mest smärtsamma med svensk skola är, jag vill inte vara generell, men det är tystnaden och tidspressen vilket inte skapar utrymme för frågor, gensvar, pedagogiska dilemman, gemenskapstänkande och flaggandet av att pröva nytt. Jag är sällan besviken på skolan, eller lärarna, eller eleverna, men tycker att organisationen för lärande bör ses över. För om inte yrket i sig kan visa på nya grepp hur ska då eleven mötas av tillåtelse att pröva sina vingar.
Det behövs en aning frihet och mod att våga nytt. Men tiderna framöver kräver det. Världen kräver inte mer av det gamla, utan utrymme för det nya... och som världen ser ut, de stora frågorna tror jag utrymmet ska göras stort.
Anne-Marie
Men kära du - "ingen har frågat"? Hur kreativ är den utgångspunkten? Tror du Bill Gates väntade till någon frågade honom om MS-DOS? Jämför http://www.skolmarknad.info/2009/07/20/viralt-lrarlrande-s-marknadsfr-du-ny-pedagogik/
Dessutom vill jag vara mer kreativ än att "anta liknande grepp" som USA. Du är ju inne på ett sånt spår själv. Så Sverige (och världen ;) skall göra något radikalt innoverande, i stället för att lappa på nåt förlegat...
p.s. jag gillar din Boa. Och när jag var Redmond så träffade jag inte Bill, men http://www.bat.se/partners/richardg/cont_feb97/#th13
Hej Richard,
Jag läser in mig på andra länders skolpolitik, just nu är det Amerika, nästa gång ett annat land, men jag gillar idén att uppmuntra nytänkande i den praktiska undervisningen,
och ...
stort tack... jag är fortfarande inne på min idé och måste vända och vrida på skolfrågorna ... Anne-Marie