Ingen som vet, ingen som vet
Ingen som vet!
Därför ska man behandla en annan människas intresse med stor nyfikenhet och faktisk, varsamhet.
Det som intresserar en människa kan ingen annan människa värdera, förstå eller inse.
Den lilla, den stora, den mänskliga människan föds på nytt då ett intresse skapas.
Man kan se ett intresse blossa upp.
Låt det få göra det!
Då ett intresse dör ut, försvinner bort, kan det bero på ovarsamhet från omvärlden.
Det är ett ansvar att vara nära en person med ett intresse.
Det vackraste är då man får dela med sig av det som intresserar en.
Då man får det är samtliga inblandande lärande.
Men det märks knappast.
Anne-Marie,
som tidigt intresserade mig för fotografering, fotografier och bilder i stort och i smått.
Min första kamera fick jag efter att ha noggrant talat om hur jag såg på fotografering, vilket motiv som skulle bli mitt första, varför en bild ska tas och vad en bild kan betyda för någon annan. Det var svåra frågor ställda av min amerikanske farbror, då etablerad fotograf och verksam som sådan. Jag var tretton år då jag fick min första Olympus av nämnda farbror. Jag fick min första rulle examinerad av min farbror. Ett fotografi godkände han, de övriga 35 tyckte han var utan utveckling. Reality bites! Lärande är en konflikt. Och det är bra att det är så. Här är ytterligare en länk till min farbrors snart bortglömda verk.
Fantastiska bilder - men det är en helt annan syn på bilder "Varför tar du den?"
Kanske var Torkel präglad av sin position mellan konstnärskap och reklam, gissar jag vilt.
Jag tänker nog att de flesta av mina bilder inte är medvetna kompositioner och de många av motiven förvånar mig när jag ser dem på datorskärmen. Antagligen vill jag se fotografering som en spontan handling - en förlängning av seendet.
Men det är en spännande tanke och jag anar att min tes har avsevärda svagheter.
Jag är heller ingen fotograf, men jag tänker noga ut mina bilder, sedan kan jag inte tekniken. Jag letar nog efter mänskligheten i alla dess former och uttryck. Jag är så förälskad i människan. Din tes har nog inga svagheter, men min farbror (född i början av 1900talet) hade en mycket krävande syn på min fotografering. Detta att rata en hel rulle, och den första var ett hårt slag, men den bild han tyckte om den rosade han något enormt, den är jag fortfarande naivt förtjust i, den är laddad med hans ord. Min farbror emigrerade tidigt, tidigt och har gjort sig känd för den fotograf som under Spanska inbördeskriget tog fotografiet som så tydlig visar detta, så Life tog bort sin logga och lät bilden tala för sig själv. Dessvärre hittar jag inte detta fotografi på nätet, men jag har sett det och det är väldigt bra. Allt gott Mats, A-M
Jag tror varför en bild ska tas-frågan - hörde ihop med en viss ekonomi. Jag var liten och kunde inte slösa bort mina kort på vad som helst. Denna fördröjning - varför ta en bild - slipper man idag. Men då handlade det mycket om att tänka bildmotiv innan man tog sitt fotografi. Komposition och uttryck. Jag övar mig i att se. Det bidrar min kamera till. Mitt utvecklade aktiva seende. A-M
Som vanligt romantiserar jag det spontana och slumpmässiga - innerst inne är jag en slug och beräknande som tänker i produkttermer...
Men jag gillar att se på livet som en happening med oändlig tillgång på film (eller pixlar)
Du också allt gott!
Hi hi, fotograferingen har förändrats sedan det här med kort och pixlar och egenhändig framkallning utan vätskor, korrigeringarna är enklare... och det är vansinnigt kul att alltid ha ett fokuserande öga på tillvaron. Distansen kan bli total, närvaron också, och små små saker kan visa sig... där man tidigare inte sett. Jag älskar det lilla. Jag tror nog du vet vad du gör med din kamera... syns i dina motiv. Jag har öga för detaljer men ointresse av teknik. A-M