Anne-Marie Körling Blogg

TÅSAGA 14

Det var en gång en liten tåfamilj. De levde för det mesta ihopträngda på en liten yta. Detta gjorde att de kivades så där som man kivas då man är för nära och behöver lite avstånd. Den lilla tån hade just gråtit. Det var författerns långpromenad som ställde till det för tårna. Stortån var heroiskt tröstande.
- Mjaoooooooo jag vill inte var en lilltå?
- Du måste finna dig i din plats, lille vän sa stortån.
- Jag är minst och blir mest klämd, gnällde lilltån.
- Åhja, försökte stortån, du och jag blir klämda från varsitt håll
- Men vi då! skrek de tre mittentårna, herregud så det kläms och trycks ihop.
Kan man inte klaga till övre instans? Vi måste få henne på andra tankar. Det går inte längre.
- Vi kan se till att hon får skoskav, tänkte den mest klämda tån. Vi kan ge henne skoskav!
I detta enades den lilla tåfamiljen och skulle inför nästa promenad lägga upp en liten plan.
- Men tänker om hon har skavsårsplåster... funderade de vidare... kanske hon kan köpa ett par rymliga Foppatofflor?


Anne-Marie tänker,
Ja, ja. Nu är de här igen. Jag försöker skriva något litet gulligt men tårna protesterar och gnäller hela tiden. Det går inte att skriva sig igenom detta motstånd. Ja, jag vet. Jag är delaktig i deras problem. Nya skor, barfota i skorna, höga klackar, låga klackar, stövlar som spänner runt tårna... men herregud... jag lider ju också. Smärtan i fötterna syns ju i hela ansiktet. Vem som helst kan ju se när skorna inte passar bäraren, eller för den delen, promenaden. Så vad gör ett litet skavsår... hela jag tog bussen hem. Så löste jag det, men om detta fina det bryr sig inte tårna om. Nähä! De gnäller på där i skorna. Gör sig påminda trots att jag inte går med dem. Gnälligt tycker jag. Vet inte om jag ska skriva mer om de här tårna. Vi hamnar bara i konflikt med varandra. Skoskav? Pyttsan! Det finns jättebra plåster. Så är det! Foppatofflor? Näe!
Anne-Marie

Hej
Jag har sänt trackback till dig, men vet inte om det fungerar ...