SKÄMTSAMT ALLVAR

I ett samtal igår - ett av de där vänligare sortens samtal - berättade en kvinna om ett människoöde i sin släkthistoria.
En man hade blivit bortförd till Sibirien under tidiga fyrtiotalet. Han överlevde fyra år och frigavs lyckligtvis.
Han berättade att de som överlevde fångenskapens alla oändliga fasor var de som hade en gnutta humor.

Det gav många tankar.
Humor och ilska är viktiga komponenter för en människas livsgränser.
Jag har lättare för humorn - när det där trista skvalpat kring en tid - kan jag faktiskt skratta åt de flesta eländen.
Men skrattet bottnar i en slags yttre reflektion - en distans.
Ilskan däremot handlar om att omedelbart sätta en gräns och skapa distans för yttre påtvingande eller andra oförrätter.

Jag minns den företagsledare jag samtalade med under en flygtur över... över alltsammans. Han berättade att när han konsulterade rekryterare för nyanställningar var han mycket noga med att de skulle undersöka hur det stod till med det där med humorn. Varför frågade jag. Jo, därför det handlar om en förmåga att distansera sig - vilket är oerhört nödvändigt för att se nyktert och klart på saker och ting.

Anne-Marie


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback