TVÄRBROMSA och börja fundera
Jag har skrivit om hur man gör för att bedöma denna sommar. Jag har lusläst det mesta för att börja anta uppdraget att göra det jag måste göra. För det är bland annat utifrån en bristsyn - den att lärarna dåligt kommunicerar vad elever kan - har vi nu fått i uppdrag att för samtliga elever, i samtliga ämnen, av samtliga undervisande lärare skriva omdömen, skriftliga omdömen kallas de, ja det får lov att vara betygsliknande omdömen också, och naturligtvis får det vara betyg. Detta gäller från och med 15 juli 2008. Jag har skrivit om det här tidigare.
Det blir också nationella prov i årskurs tre. Om jag ska skriva omdömen så vill jag att tanken bakom varför jag ska göra det är väl grundad, genomtänkt, prövad, utprövad och att beslutsfattare tydligt kommunicerar uppdraget till oss lärare. Men efter det här ödesdigra programmet där vår skolminister råkade bli avslöjad med att handskas med statistik och undersökningar, rapporter som han vill, så är jag en aning tveksam till det hela. Jag har inget emot att skriva omdömen om dessa stärker eleven och om dessa omdömen samspelar med elevens uppfattning om relationen till mål. Jag har inget emot att skriva hur det ser ut om jag vet att mina elever fullt ut vet hur jag skriver omdömen och hur målen ser ut mot vilka dessa omdömen relaterar. Jag kan tänka mig att göra det... men kanske med en början i årskurs tre... vilket jag tycker är tidigt... men kanske först där.
Det är lätt att peka ut brister som den goda anledningen till varför. Därför föregås beslut av att man ständigt och jämt talar om brister. Man måste också berätta om dem så ofta man kan så att de blir sanna och tycks verkliga vilket gör att man sedan kan genomföra stora förändringar som bot på eländet.
Men tänk om det är så - att jag faktiskt i mina föräldraenkäter får högt gensvar på frågan om jag lyckas, eller skolan lyckas väl med åtagandet att åskådliggöra det som nu anses vara min brist. Då brister retoriken på grund av bristande underlag eller felaktig tolkning av den, och då förlorar talaren sin trovärdighet.
Men åter till de skriftliga omdömen vi ska skriva. Det ordas väldigt lite om dem i de skolor jag talat med. Det är som om vi inte förstår hur stort åtagande vi har fått. Vi ska genomföra något som i själva verket kan vara ett slags smyginförande av betyg redan i årskurs ett.
Jag skulle vilja veta hur många som fått höra om det här uppdraget, vilka skolor som aktivt börjat arbeta med frågan om de skriftliga omdömen vi är skyldiga att ge snart? Jag är rädd att vi inte förrän sent ser vad vi har att göra, och hur allvarlig den här uppgiften är. För gör vi det illa skadar det vårt yrke.
Jag vill inte sätta ett omdöme på en liten lycklig skolunge som börjar ettan. Nej, jag vill nog helst att den där lilla ungen får några år på sig att lära utan att bli bedömd. Det betyder inte att jag i min profession inte bedömer min elev, men jag gör det för att utmana, synliggöra hur eleven börjar förstå... och det är en helt annan form av bedömningar. Det är inte ett kryss i ett papper.
Nåväl... jag misströstar en aning. För jag tycker att beslutet kommit att hamna lite fel... och kanske är det taget på fel grunder... och då drabbar det dem som skall lyftas, främjas och utvecklas. De, jag menar eleverna, har rätt att tycka de också. Jag undrar vem som frågat dem? När vill ni ha betyg? Hur vill ni att det ser ut? Det kan vara nog så nödvändigt att läsa igenom barnkonventionen ibland.
Anne-Marie,
som alldeles nyss ringde upp producenterna till radioprogrammet.
Intressant att lyssna till dem. Gensvaret från lärare är väldigt stort. Det kändes gott.
Återigen; lyssna, lyssna http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?ProgramID=3238
Läs också hos:
http://lumaol.wordpress.com/2008/08/25/ratten-att-beskriva-skolan/
Kommentarer
Postat av: Ann
Jag tänker inte kommentera det här inlägget bara skriva att jag blir så glad när jag läser en lärare som tänker... på barnen...men du har rätt, små skolungar ska få vara lyckliga och ivriga att lära, det är stort att börja ettan eller nollan och jag är livrädd att det stora ska tas ifrån dem...så där ja nu kom det en liten kommentar i alla fall.
Trackback