TACK JAN BJÖRKLUND...
Jag får ett sms under det att jag upprört lyssnar till skolminister Jan Björklunds ord om svensk skola. Lyssna och tänk själva - SKOLAN I KRIS, P1 kl. 13.00. Jag är en aning upprörd varför bilden är suddig.
Tack Jan Björklund - för att du sänkte skolan så totalt i radioprogrammet Kris i Skolan! Det är inte ledarskap att leda och förleda människor att tro att det är en kris i skolan av det slag som påstås av vår skolminister. Hur kan man läsa statistik så illa, förvandla en skola i utveckling till en skola i kris?
Det är fullt möjligt att tala om kris om man också ur detta kristänk ser möjligheter och utveckling. Men då betyder att man värnar någonting, man värnar och tillåter en kris för att skapa något nytt. Men skolan, lärarna och eleverna tvingas lyssna till en kris vi inte känner oss hemma i. En kris som syns uppdiktad och inte syns i de rapporter skolministern hänvisar till.
Jag kan bara gå till mina kollegor, min skola, de lärare jag möter då jag föreläser, rektorer som vill och visionerar, uppdrag som söks förvaltas, elever som mår dåligt som kanske har sin enda trygga plats i skolan, där vi ständigt funderar över hur vi ska lösa problem med knappa resuser, hur vi får en elev att ta sig från IG till G, hur lärare glädjetjuter över elevernas prestationen i lärarrummen.
Det är inte värdigt att så illa ge ord till och sätta ord på svensk skola. Risken är påtaglig att vi ger upp, att vi börjar leva upp till de yttre förväntningarna, därför att det är motigt att kämpa i motströms, i motvind, och i det tysta. Alla goda ledare försöker skapa kraft genom goda förebilder, tydlighet och tilltro - ute i framgångsrika företag lyfter chefer sin personal så att de känner möjligheter men också för att åskådliggöra vad som behöver göras, tillåter innovationer och nytänkande, skapar förutsättningar och inte hinder för framgång.
Varför ska skolans arbete hållas dold för världen och bara mätas i siffror? Om vi ska kommunicera med siffor så måste vi läsa dem rätt och riktigt och inte hitta på historier och osanningar och basunera ut dem mot omvärlden. Det är ovärdigt. Och jag är arg!
Om det är så illa, som Björklund säger, har jag en fråga... varför väljer vi lärare att stanna inom yrket? Och varför ska vi låta våra barn lida i en skola av det slag Björklund skissar upp... då är det dags att slopa skolplikten, anser jag. För barnets bästa det har vi alla för våra ögon, om jag inte minns fel har vi antagit barnkonventionens artiklar.
Nej, jag är fly förbannad. Men tänker inte ge upp.
Tack Jan Björklund...
...och adjö!
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?programid=3238&nyheter=
Anne-Marie
som i ren förtvivlan länkar till ett roligt inlägg om ett tandläkarbesök,
för att lätta upp det hela en aning
http://somgjorda.blogspot.com/2008/08/omfattande-dentoalveolr-kirurgi-la.html
och denna artikel som går att läsa i Svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1628411.svd
Usch -
pajas jaja
Schaja, jaja
(Eller hur det var Ferlin skrev?)
Populismen är en sådan mäktig kraft och lockelsen i att erbjuda enkla svar på komplicerade problem är kanske övermäktig för en politiker utan alltför stora ambitioner än den egna odödligheten.
Jag skulle vilja se en försvarsminister som börjar varje tal med att skälla på de odugliga militärerna och en näringsminister som förfasar sig över lata företagare.
Frågan är om inte det finns en kärna av självförakt hos en del lärare som gör att det här fortsätter?
Eller är det arvet från Stig Järrel - en sorts försenad kollektiv hämnd mot de auktoriteter som vi kanske mötte i vår egen skola. då är kampanjen mot skolan en sorts försenat uppror...
Det kan också vara enklare - om jag inte fick ha roligt i skolan ska minsann inte mina barn heller få ha kul!
Jag övergav det mesta av politiken då jag mötte politiker kring Estonia. Det var en mardröm. Men jag får göra och ska utföra politiska beslut, där är jag utförare, men då är det ju klokt om man får en gedigen och värdig grund för de beslut som tas, annars känns det som man arbetar i ett korthus... och på så lös grund vill inte jag skapa framtid för mina elever. Jag är arg. Arg. Arg. Anne-Marie
Arg arg med all rätt. Jag och sonen har lyssnat och upprörts. Upp till försvar för den svenska skolan. Men det som han sänkte mest i programmet vår "kära" minister var sig själv. Nu blir det omöjligt att ta något han säger på allvar. Nog förtjänar ni skolfolk en bättre ledning.
Ja, efter det här behöver vi onekligen muntras upp en aning, hoppas jag kan bistå... Å, jag som ska börja på lärarhögskolan imorgon, voj voj.
Arg det är även jag men mest beskiven... kanske inte så förvånad...
Intressant att själva innnehållet inte blåsts upp på några försat sidor. Kan se rubriker som "skolminsitern ljuger" skolminsitern kan inte läsa tabeller" "sämst i klassen = skolminsitern" typ ;-)
I stället får vi hör och läsas om en skola i kris när det egentligen skulle stå en skola som överpresterar trots en dålig högsta ledning...
Tack alla ni lärare, rektorer skolledare som gör ett så bra jobb och inte minst ni elever som gör ett fantastiskt jobb varje dag. Tack också du Ann-Marie som gav mig möjligeten att lyssna på ett program som jag annars missat...
Det farliga är att Jan Björklund har en otrolig retorisk förmåga. Han kan liksom charma bort en med att prata om hur viktiga lärarna är och hur viktigt det är med det ena med det femte. Sen efteråt inser man vilka konsekvenser det han föreslår skulle få.
Jag vet inte, jag får liksom kalla kårar av att höra den mannen prata. Ungefär som när man tittar på gamla klipp från forna diktatorer eller nutida sektledare. Inte för att hans åsikter liknar deras utan för att jag känner på mig att någon försöker lura mig på något vis.
En länk för dig.
negroponteononelaptopperchildtwoyearson.html" rel="nofollow">http://www.ted.com/index.php/talks/nicholasnegroponteononelaptopperchildtwoyearson.html
Bra att vi diskuterar. Vi har en skolminister som tycks vilja sänka en svensk skola på lösa grunder... och jag ser en lärarkår som verkar vilja det motsatta...och jag ser elever vars framtid det handlar om. Vem vill gå i den skola Björklund skissar upp... undrar jag. Anne-Marie
Tack du som sände länken, har aldrig hört talas om TED, men har nu tittat i den, känns som en utmaning att ingå där, men ser ditt förslag som en ryggdunk om att jag är på rätt väg, vilket jag tackar för. Nästa steg vet jag inte vart det leder. Jag är nog ganska arg på det som sker inom skolpolitiken, för i slutänden är det vi lärare som får stå till svars, och eleverna som kommer till skada... ja i de värsta av scenarion. Med tack och vänlighet, Anne-Marie
Och du som börjar lärarhögskolan, lär dig och värdera din plats som mycket värdefull, du kommer en dag vara allra närmast eleverna. Och det är en hedersam plats. Lycka till och återkom gärna, gärna med tankar, frågor och undringar, hälsar Anne-Marie
Absolut, det var en ryggdunk.
TED är väldigt intressant att läsa.
Världens "största" tänkare framträder där.
Din länk fungerar inte längre men www.ted.com är ok också.
Ja, jag har tassat in där och tittat. Du har ju tipsat mig så jag kanske ska våga steget in och tänka lite vidare och större. Men vi får se... kan iallafall lägga upp en slags konto där. Allt gott och tack för omtanken. Anne-Marie
Jäkligt bra inlägg, A-M.
Anne-Marie! Tack för dina ord här på bloggen. Själv satt jag mest och tuggade på fingrarna av upprördhet, kunde inte skriva en rad. Så jag "lånade" dina ord på min lilla kolumn på vår nystartade "Dagens skola" och hoppas att det var okej? Du skrev så bra. Som alltid.
Tack!!!
Hej Filippa, vilken snygg sida, och så snyggt du länkat till mig, jag känner mig hedrad. Och naturligtvis lånar jag ut till dig... Allt gott, Anne-Marie
Magistern...tack. Dina ord är viktiga här. Anne-Marie