FRÅN MAIL TILL BLOGG
"Läser i din blogg om skolstarten.
Om jag hade författarens förmåga att uttrycka tankar så skulle jag skriva massor om den erfarenhet jag har vad gäller nybörjare i förskoleklass. TRYGGHETEN är A o.O i vilket stadium man än befinner sej i. Är individen trygg i den tillhörighetsgrupp som den befinner sej i, så är jag säker på att inlärningsprocessen går lättare o. kan individualiseras utan att ngt. barn behöver känna sej under eller överlägsen nå'n annan.
Från 1:a dan började jag alltid med att ta emot barnen ute för att redan där ge fingervisning om hur man uppträder medan man väntar på att få komma in i lokalen.Lugn o. harmoni i tamburen där varje barn har sin egen plats för kläder. Sitta på stol eller bänk som placerats så att alla kan se varandra.Se'n fortsätta den dagliga viktiga rutinen med upprop,inte bara slentrianmässigt utan se varje barn, säga namn o. ev ställa en fråga ex. favoritfärg.
Åskådliggöra hur många barn som tillhör gruppen (jag hade en stor färgglad kula för varje barn). Namnge den som är borta o. varför... samt i mina grupper räkna kulorna o. om nå'n var borta fick den kulan stanna kvar på ena sidan det band där kulorna var uppträdda..Hoppas det var begripligt.Alltid namnge o. förklara rum o. begrepp... ävenså regler som ska vara tydliga o. att klargöra varför vi har dem.
Hur många barn vet om vad alla nya skolord betyder....vad är samling,upprop,fri lek,lektion,gemensam aktivitet osv. osv. Alla dessa tillsynes banala saker är av mycket stor vikt för att ge barnet trygghet i den nya miljön som skall bli dennes arbetsplats.Jag vet att det kostar enegi, massor av energi.....man får ALDRIG gå genvägar.GRUNDLIG INSKOLNING PÅGÅR UNDER LÅNG TID. VI SOM ÄR VUXNA ÄR SKYLDIGA ATT VARA VÄNLIGA O.OUTTRÖTTLIGA. Naturligtvis skall vi alltid vara inspirationskällor men inskolningen är dock viktigast.
Jag tror på att uppmuntra skolstarten. Jag vet att alla "smågluttare" anser det som fest nog att gå till skolan.
Festen får inte bli så stor att ngt barn försvinner i mängden.Fest i all ära men den behövs när tröttheten hos elever och lärare börjar infinna sej...
Utevistelsen är skrämmande för väldigt många barn. Jag hade alltid gemensamlekar som aldrig till en början fick vara tävlingsmoment eller att någon skulle bli vald....
Jag riktigt känner min brinnande lust att inpränta så mycke' hos nya pedagoger. Jag vet att min filosofi är "åldrig" men fortfarande tror jag på den.Tror oxå på att efter en kort tid ha uteaktiviteter efter upprop. Väcka kroppen med att gemensamt utöva grov och finmotoriska övningar utomhus skall bli en daglig morgonrutinrutin.....
Det var bara några reflektioner som dök upp när jag läst i din alltit intressanta blogg. "
Ängel av Jos
Jag tackar för detta mail som jag låter Er alla läsa på min blogg. Det är ängla-vackra tankar som inte bara jag ska få förmånen att läsa. Så härmed publiceras detta. Med stort tack och all värme!
Anne-Marie
Om jag hade författarens förmåga att uttrycka tankar så skulle jag skriva massor om den erfarenhet jag har vad gäller nybörjare i förskoleklass. TRYGGHETEN är A o.O i vilket stadium man än befinner sej i. Är individen trygg i den tillhörighetsgrupp som den befinner sej i, så är jag säker på att inlärningsprocessen går lättare o. kan individualiseras utan att ngt. barn behöver känna sej under eller överlägsen nå'n annan.
Från 1:a dan började jag alltid med att ta emot barnen ute för att redan där ge fingervisning om hur man uppträder medan man väntar på att få komma in i lokalen.Lugn o. harmoni i tamburen där varje barn har sin egen plats för kläder. Sitta på stol eller bänk som placerats så att alla kan se varandra.Se'n fortsätta den dagliga viktiga rutinen med upprop,inte bara slentrianmässigt utan se varje barn, säga namn o. ev ställa en fråga ex. favoritfärg.
Åskådliggöra hur många barn som tillhör gruppen (jag hade en stor färgglad kula för varje barn). Namnge den som är borta o. varför... samt i mina grupper räkna kulorna o. om nå'n var borta fick den kulan stanna kvar på ena sidan det band där kulorna var uppträdda..Hoppas det var begripligt.Alltid namnge o. förklara rum o. begrepp... ävenså regler som ska vara tydliga o. att klargöra varför vi har dem.
Hur många barn vet om vad alla nya skolord betyder....vad är samling,upprop,fri lek,lektion,gemensam aktivitet osv. osv. Alla dessa tillsynes banala saker är av mycket stor vikt för att ge barnet trygghet i den nya miljön som skall bli dennes arbetsplats.Jag vet att det kostar enegi, massor av energi.....man får ALDRIG gå genvägar.GRUNDLIG INSKOLNING PÅGÅR UNDER LÅNG TID. VI SOM ÄR VUXNA ÄR SKYLDIGA ATT VARA VÄNLIGA O.OUTTRÖTTLIGA. Naturligtvis skall vi alltid vara inspirationskällor men inskolningen är dock viktigast.
Jag tror på att uppmuntra skolstarten. Jag vet att alla "smågluttare" anser det som fest nog att gå till skolan.
Festen får inte bli så stor att ngt barn försvinner i mängden.Fest i all ära men den behövs när tröttheten hos elever och lärare börjar infinna sej...
Utevistelsen är skrämmande för väldigt många barn. Jag hade alltid gemensamlekar som aldrig till en början fick vara tävlingsmoment eller att någon skulle bli vald....
Jag riktigt känner min brinnande lust att inpränta så mycke' hos nya pedagoger. Jag vet att min filosofi är "åldrig" men fortfarande tror jag på den.Tror oxå på att efter en kort tid ha uteaktiviteter efter upprop. Väcka kroppen med att gemensamt utöva grov och finmotoriska övningar utomhus skall bli en daglig morgonrutinrutin.....
Det var bara några reflektioner som dök upp när jag läst i din alltit intressanta blogg. "
Ängel av Jos
Jag tackar för detta mail som jag låter Er alla läsa på min blogg. Det är ängla-vackra tankar som inte bara jag ska få förmånen att läsa. Så härmed publiceras detta. Med stort tack och all värme!
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback